"Förlåt."

○Leonard○
Han stänger dörren och låser klassrummet medan jag försöker att samla mig.
"Kom igen." Säger han med en arg ton innan han lägger pappret på bordet.
"Jag..." Det tar stopp. Jag kan inte. Det går inte. Jag vill inte.
"Du?" Han lägger armarna i kors och tittar uttryckslöst på mig. Jag fuktar mina läppar och tittar upp i taket innan jag vänder tillbaka blicken mot Eric och sedan mot golvet.
"Jag är ledsen. Jag är ledsen att jag inte varit... ärlig." Fortfarande tittar han likadant och rör inte en muskel. "Min pappa äger inte hotellet och skybaren och allt det där. Det gör Nicoles pappas. Min pappa är död." Hans blick ändras helt och en chockad, kanske till och med arg flamma lyser upp i hans bruna ögon. 
"Nicole Ford?"
"Nicole, Ford... Carter. Hennes pappa gifte sig med min mamma 6 månader efter vi hade börjat dejta." Viskar jag nästan så tyst som jag pratar för att hoppas på att han inte hör mig.
"Så du låg inte med Nathans tjej?" Jag sväljer och skakar på huvudet. Anledningen till att han hatar mig.
"Nej."
"Och? Fortsätt?"
"Pappa dog i militären när vi gick i typ 1an. Och eftersom att vi började på en ny skolan precis då tänkte jag att det inte var lönt att säga något om det eftersom jag bara känt Madison och lite dig sedan innan. Jag ville inte tänka på det. Efter det hittade jag aldrig något bra tillfälle att säga det. Sen blev mamma och Nicoles pappa tillsammans och vi ville inte att någon skulle veta så Nicole spred att jag hade legat med Nathans tjej, Luna då, och eftersom att hon var med på det var tanken att vi skulle förklara allt för Nathan men han hann erkänna saker han gjort mot Luna först så därför sa hon aldrig att inget mellan oss hände. Då var det kört men det gick ändå som vi ville på ett sätt så jag och Nikki "gjorde slut" och slutade prata medan jag och Nathan började hata varandra."

○Eric○
Han ser mig inte i ögonen när han berättar, men inte som att han skäms, mer som att han är rädd och jag kan med handen på hjärtat säga att jag aldrig någonsin fått känslan av att Leo är rädd. Det finns inte på min världskarta att han ens har sådana känslor. Själv är jag främst chockad. Chockad över att han hållit det hemligt så länge men också för att det är det absolut sista jag trodde. Först hans pappa sen Nicole och Nathan på det. Jag tittar på lappen och lägger märke till ett ord som jag inte förstår. Föräldralös. Leo vänder sitt huvud innan han ser upp från golvet till pappret och verkar förstå precis vad det är jag tittar på. För när jag tror att han är klar kommer det som krossar även mitt hjärta.
"Mamma dog för 3 månader sedan." Säger han bara rakt ut med blicken rakt ut i ingenstans som att han har stannat. "Hon fick cancer för fyra år sedan men hon sa aldrig något, alla visste utom jag. Till och med Nicole men inte jag. Förra sommaren fick hon besked om att hon inte skulle klara sig så hon berättade det och samma vecka drog ju vi till den där festivalen som jag inte trodde att jag skulle komma hem levande ifrån. Det var jag som tog Camerons medicin som han trodde att han hade glömt hemma och jag stannade inte på hotellet första kvällen för att jag var sjuk. Jag tänkte att det var lättare att göra det någon annanstans än hemma men istället för det resultatet jag ville ha svimmade jag bara och spydde ner halva hotellrummet. Jag har inte en biljett till balen men inre för att jag inte vill gå eller för att jag tycker det är töntigt, jag kommer inte att komma på studentdagen för att jag vet att jag är underkänd i hälften av ämnena, jag kommer inte att gå för att inte en jävel bryr sig och jag är okej med det. Jag vet att jag är en självisk och föräldralös idiot. Och jag vet att jag inte förtjänar det men jag hoppas att du kan förlåta mig en dag."