○Alice○
Jag springer så fort jag kan genom korridoren och tänker att det kanske kan vara sista gången. Säg inte så.

Jag rycker för sista gången upp dörren och möts av något som är värre än allt jag tidigare sett. Resultatet av 48 timmars ren tortyr. Jag sätter händerna i håret och låter mina tårar strömma ner för mina kinder.

"Jason." Säger jag skakigt och faller ner på knä framför honom. "Hör du mig?" Frågar jag och försöker ta mig samman. Det går inte. Hans andetag är skakiga och hans kläder indränkta i blod. Det går inte. "Jason, prata med mig. Snälla..." Jag ser honom vrida på sig vilket får mig att pusta ut en aning men inte mycket lugnare blir jag när jag upptäcker hans handled. Silver. Som att någon har målat med silver över hans handled. " Jason vad har de gjort? Snälla berätta för mig." Han drar undan sin arm och biter ihop med tänderna av smärta i samma rörelse.

Jag böjer mig ner och kysser hans panna innan jag tar hans hand. "Litar du på mig?" Frågar jag ser hur han skakar på huvudet innan han lägger sig på sidan. "Jason det är jag, Alice. Jag ska inte skada dig."

"Du ljög hela tiden." Mumlar han knappt hörbart med stängda ögon.

"Va? Jason vad pratar du om."

"Bara gå."

"Jag förstår inte, vad är det som pågår?" Viskar jag och släpper hans hand.

"Det borde väl du veta?" Hela min värld stannar upp i samband med det som lämnar hans perfekta läppar. Han vet. "Hur kunde du?" Flämtar han.

"Ja-"

"Sluta, bara gå."

"Jason du är skadad, låt mig få hjälpa dig."

"Jag dör hellre."

"Sluta säg inte så." Gråter jag och försöker göra allt för att inte gå sönder. Han vet.

"Jag hatar dig." Säger han tyst och försvinner bort från sitt medvetande.

Han vet att jag är dotter till människan som förstört hans liv.