3.1

○Alice○
Jag stormar in i rummet som jag vet att Liam befinner sig i.

"Vad fan är ditt jävla problem?!" Skriker jag och knuffar till honom så pass hårt att han spiller ut lite av sitt vatten han har i ett glas.

"Jag undrar samma sak, vad håller du på med?" Säger han och ställer ner glaset på bordet.

"Ali-." Hör jag Adrian säga medan han ställer sig upp innan jag avbryter honom.

"Lägg dig inte i. Vad har du sagt till Jason om mig?" Säger jag först till Adrian och sedan till Liam som bara flinar.

"Jag har en bättre fråga. Vad fan är du inte hemma och läser böcker för?"

"Sluta. Vad har du sagt till honom?"

"Har du rört honom?" Sluta byta ämne någon gång!

"Du är inte klok och vad har du sagt till honom?!"

"Ingenting. Förutom att du är Walkers dotter och sånt." Jag tittar upp i taket och tar ett djupt andetag.

"Du vill inget annat än att förstöra va?"

"Alice. Jag är soldat. Mitt jobb är att döda. Vad fan tror du själv?" Han blåser ut rök från sin cigarett i mitt ansikte innan han backar undan från mig.

"Du äcklar mig." Spottar jag innan jag vänder mig om, snabbt blir jag stoppad då han tar tag om min handled och vänder mig om.

"Du kan inte röra honom-." Du skulle bara veta. "Du kan inte annat än att sitta på två meters avstånd och betrakta honom." Tror du ja. "Vad ser du i en sådan förbjuden själ? Huh?"

"Du hade inte förstått även om jag berättade." Jag rycker åt mig min handled och går ut ur rummet men hör direkt fotsteg följa efter mig.

"Alice." Jag stannar inte förens Adrian som går tätt bakom mig får tag i min handled och får mig att stanna.

"Släpp." Jag tittar segt på honom och försöker dra åt mig min arm.

"Nej."

"Adrian han blöder. Han är skadad. Jag måste hjälpa honom."

"Det är farligt. Alice när ska du förstå att han är farlig?!" Jag fnyser åt hans påstående och vänder mig om innan jag rycker år mig min arm argt. Adrian blir bara värre han också.

"Gå och sköt ditt jobb så sköter jag mitt."

När jag kommer in i Jasons rum är allt lika förskräckligt som sist. Jag sätter mig på golvet bredvid honom och drar min hand genom hans hår. Jag vet mycket väl att jag måste göra något innan det är försent men vad jag ska göra vet jag inte.
"Alice?" Hör jag Jason viska tyst och den där känslan jag får av hans röst sprider sig i mitt bröst. Han försöker öppna ögonen men ger upp och placerar istället sin hand över min som ligger på golvet och kramar den lätt. "Gå inte." Mumlar han yrt.

"Jag ska inte." Smidigt sätter jag mig med ryggen mot väggen och placerar försiktigt hans huvud i mitt knä. "Jag lovar."

Förlåt.

○Jason○
Jag hatar henne. Men jag kan inte vara utan henne.

Jag hatar henne. Men utan henne hade jag varit död.

Jag hatar henne. Men hon är för svår att inte älska.

Av ren smärt och rädsla för att det är sista gången jag ser solen eller Alice för den delen väljer jag att strunta i att hon satte mitt liv i mer fara än det någonsin skulle kunna vara. I tanken på att jag redan är förlorad och nästan död struntar jag i att jag hatar henne innerst inne. Jag struntar i att min kropp är täckt av silver och att jag är indränkt i blod. Jag dör ändå nu. Efter allt slit för att hålla mig vid liv är detta det jag är villig att ge upp för. Alice.

Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top