○Alice○
Mina tårar strömmar ner för mina kinder samtidigt som jag försöker ta mig förbi min dumma bror som håller fast mig.

"Alice, chilla!" Skriker han för att överrösta mina hysteriska skrik. "Alice Alice! Hallå ta det lugnt och berätta vad som har hänt." Utan att orka mer lutar jag mig bara mot hans bröst och sluter ögonen.

Jag ska döda Liam.

"Alice?" Min syster sätter sig framför mig och tittar förvånat på mig. "Vad har hänt?

"Ingenting." Mumlar jag och försöker torka bort mina tårar. "J-jag måste åka tillbaka till jobbet." Säger jag och försöker resa mig upp innan min bror Eric drar ner mig bredvid honom.

"Du går ingenstans. Förresten är pappa och mamma där över dagen. De sköter det."

"Pappa och mamma har ingenting med mitt jobb på institutet fängelset att göra!"

Kanske för att det är jävligt olagligt?

"Visst men kan du bara berätta vad som pågår?"

Nej.

"Det spelar ingen roll." Säger jag och känner tårarna bränna bakom ögonlocken så fort jag tänker på Jason.

"Alice?"

"Jag kan inte berätta okej?! Bara acceptera det."

"Vi är en familj vi berättar allt för varann?!" Jag tittar tårögd på Rachel.

"J-j...nej, jag kan inte." En tår letar sig ner för min kind innan jag stället mig upp och börjar gå ut ur rummet.

"Samma gamla Alice. Du är precis som du var innan. Självisk och orättvis." Jag stannar i farten av Rachels ord innan hon fortsätter. "Du är ingen bra storasyster. Du är iväg hela tiden och när du väl är hemma har du bara saker att dölja...gå vi behöver inte dig." Jag sväljer och torkar bort en tår från min kind.

Om du berättar riskerar du Jasons liv Alice!

"Jag kan inte stanna och så är det bara. Om vi är en familj så ska inte jag behöva förklara mig."

"Visst, gå. Du behöver inte bry dig o-."

"Han kommer dö. Om jag inte åker kommer han att dö, de kommer döda honom, och med de menar jag pappas armé. Människor som jobbar under vår fars order." Säger jag och vänder mig om då jag vet att dem aldrig ger sig.

"Vem då?" Frågar Eric som suttit tyst ett tag.

"Det kan jag inte berätta har jag sagt."

"Varför inte. Är det så svårt att vara ärlig Alice? Du ljuger alltid. Säg sanningen! Vem är personen som kommer att dö?" Jag lutar mig mot väggen med händerna över mitt ansikte. Var stark Alice. Sluta! Innan jag sjunker ner mot golvet. "Vem?" Upprepar han vilket får mig att dra bort mina händer från mitt ansikte och möta hans blick som nu ser helt förskräckt ut. "Alice..." Han tittar på Rachel som också börjar fatta och nu ser ut som att hon också sett ett spöke. "Han är ingen person? Eller hur? Han är inte människa?" Jag försöker få fram något att säga men misslyckas totalt när jag inser hur jävla illa jag ligger till om pappa eller mamma får reda på vad jag har gjort. "Alice svara? Är han en Lighter? Snälla säg att jag har fel."

Nej. Du har rätt Eric. Din syster är en brottsling och en helgalen idiot som är kär i en av dem hela världen fruktar. En av dem som inte är värda någonting. En av dem som egentligen inte är farliga utan helt...underbara.

"Du har rätt. Och jag är så rädd att de ska göra honom illa. Och JA jag har starka känslor för en av dem! Om du vill höra det: jag är kär i Jason. Och jag orkar inte att det ska vara såhär längre, det räcker nu. Jag tänker inte förlora honom för någon så dum anledning som att han är annorlunda. Vad ska du göra nu? Säga det till pappa så att han hinner fixa direktsändning av hans avrättning eller va? Varför ville ni veta? Men nu vet ni. Är det något mer ni vill veta? Om jag har rört honom? Ja. Svaret är ja på allt ni tänker. Bara så att ni vet. Om ni säger till mamma och pappa, så kommer de att ta livet av honom och då får de ta mig med."