Jag ska bevisa det.

○Jason○
Alice. Det är fint. Det passar henne.

"Du behöver inte vara orolig. Jag ska inte skada dig." Hennes röst får mig att rysa. Hon har något i sin röst som jag nästan glömde fanns. Trevligt. Snällt. Här är ingen snäll. Eller trevlig för den delen.

"Vad heter du?" Varför får jag känslan av att hon redan vet?

"Jason." Mumlar jag tyst så att det knappt hörs.

"Jason." Hon upprepar mitt namn med en varm ton innan hon tar upp något ur fickan. Nej. Nej-nej-nej-nej. "Litar du på mig?" Säger hon med en varm blick. Jag skakar oroligt på huvudet och gör ett försök till att fria mina handleder. Går inte. "Nu då?" Jag stannar upp och ser hur hon lägger ner silverplattan på bordet. Vad gör hon? Varför gör hon så? "Som jag sa, jag tänker inte skada dig. Litar du på mig?" Nej verkligen inte? Jag skakar på huvudet och får endast ett leende tillbaka. "Som jag trodde."

***

Tre dagar har det hållit på såhär. Jag är på mitt rum eller på gymmet och helt plötsligt kommer en vakt och hämtar mig för att stänga in mig i det där rummet med Alice. Jag förstår ingenting. Här sitter jag igen. Framför henne helt tyst.

"Säg något." Jag skakar på huvudet. Hon suckar högt.

"Du är hopplös." Hon reser sig upp innan hon tar upp silverplattan som legat på bordet hela tiden annars. Hon ställer sig på bakom mig och för silvret mot min hals.

"NEJ OKEJ OKEJ, bara sluta!" Utbrister jag och kniper ihop ögonen.

"Äntligen!" Jag öppnar ögonen sakta och ser hur hon lägger bort silvret innan hon sätter sig på sin stol. "Så är du redo att prata?"

"Du är ju sjuk i huvudet." Andas jag och tittar irriterat på Alice som bara ler.

"Nej jag försöker hjälpa dig."

"Jasså?" Mumlar jag och spärrar upp ögonen.

"Ja? Jag bryr mig om dig. Men du måste prata med mig."

"Varför?"

"Jag ska bevisa att du inte är farlig."

"Lycka till." Hon vet ju inte vad hon pratar om.

"Litar du på mig?"

"Vad tror du själv? Du sa att du aldrig skulle skada mig, men du ljög."

"Det skulle jag inte heller. Du är ju oskadd eller hur?" Hon skulle bara veta. "Okej. Vi testar. Att jag litar på dig och om du kan lita på mig." Hon tar upp en kontroll, tittar på mig innan hon trycker på en knapp och metallen runt mina handleder går upp. "Jag litar på dig, och nu vet du att du kan lita på mig. Hade jag velat skada dig så hade jag inte gjort så." Jag skakar på huvudet.

"Varför? Varför jag?"

"Varför någon annan?"

○Alice○
"En timme har gått Alice." Säger Adrian lågt när han öppnar dörren och tittar in.

"Bara några minuter till."

"Som du vil- varför är han int-."

"Adrian gå." Jag ställer mig upp och skjuter igen dörren innan jag och tittar på Jason som inte är särskilt glad just nu. "Du är fri att gå." Han höjer på ögonbrynen och ställer sig upp innan han tar ett steg mot dörren.
"Stanna." Precis som jag säger gör han och stannar.

"Lita. På. Mig. Jag kommer aldrig någonsin att skada dig." Säger jag och gå närmre honom.

"Backa." Mumlar han tyst men står ändå kvar. Han vågar såklart inte göra annat.

Jag ska bevisa att de inte är farliga.