Vad vill hon mig?

○Alice○
"Du får inte, slut på diskussionen!"

"Men varför inte?! Pappa jag är inte rädd."

"Alice det räcker. De är farliga. Du såg själv."

"Bara en vecka?"

"Nej!"

"Men jag vill ju! Jag är försiktigt. Du säger ju alltid att jag behöver lära mig jobba."

"På ett jobb som inte är farligt ja."

"Snälla. Killen som vi såg igår ve-..."

"Jason? Du är inte klok. Han pratar dessutom inte med någon ändå."

"Han pratade med mig." Skrek.

"Va?! Du får inte prata med dem Alice, hur många gånger ska jag säga det?"

"Jag kan få honom att prata." Min far vänder sig om och tittar seriöst på mig.

"Alic-..."

"Ge mig en chans? Snälla..."

"Okej, fine, men inte Jason."

"Visst."

***

"Så, du vill prata med den som aldrig pratar?" Adrian flinar och skakar på huvudet.

"Ja? Vadå då?"

"Han har varit här i två år, och så vitt jag vet. Säger han inget annat än sluta. Rör mig inte. Gå härifrån och Idiot, han kommer inte prata med dig Alice."

"Hur vet du det?"

"Jag vet saker. Dessutom är han isolerad."

"Han är vad?!"

"Isolerad? Han skrek på någon besökare."

"Besökaren var jag idiot, släpp ut honom."

"Du? Och vad fan gjorde du där? Du har sett allt det där innan?"

"Ja? Är det förbjudet att titta för det eller?" Han lyfter upp händerna i luften.

"Vad vill du att jag gör?"

"Hjälper mig träffa honom."

"Okej, men jag måste meddela din pappa om du ska gå i närheten av honom."

"Va! Nej?! Det kan du inte göra?"

"Jo för det är Liam som har hand om Jason inte jag. Så han måste veta."

"Nej-nej-nej-nej-nej-nej, det går inte, byt tjänst med Liam."

"Jo fast det kan jag inte göra sötnos."

"Kalla mig inte det och jo, det kan du. Du måste hjälpa mig."

"Varför är Jason så viktig för dig?"

"Öm, det, det är han inte."

"Så du kan alltså jobba med vem som helst?"

"Nej!" Han skrattar och öppnar dörren från kontoret.

"Jag ska se vad jag kan göra."

"Tack."

Jason är inte viktig för mig, men han är något speciellt.

Jag är förresten Alice. Dotter till mannen som driver detta stället. Onödigt. Varför hålla de instängda? Lighters är precis som vem som helst. Eller ja. Nästan iallafall.

○Jason○
"Okej Lewis, ditt straff är över." Vakten tar tag i mig och knuffar ut mig från det lilla rummet jag spenderat någon dag i. Jag stänger ögonen snabbt och försökte vända mig åt sidan när ljuset träffar mig. "Så farligt är det ändå inte." Mumlar vakten och för mig bort mot ett rum som inte heller är mitt. När ska detta ta slut? Han puttar ner mig i en stol och spänner fast mina handleder i armstöden. "Bäst du plockar fram din talförmåga Lewis." Flinar han innan mitt bröst träffas av ett lätt slag. Vakten försvinner och ensam blir jag kvar tills dörren ännu en gång öppnas. Jag bryr mig inte ens om att titta upp utan sitter med blicken fast i den blanka bordsytan. Kan jag inte bara få beskedet om att jag ska få dö?

"Förlåt om jag gjorde dig upprörd sist." Jag spärrar upp ögonen. Den rösten.

"Jag litar på dig"

De måste väl ändå skämta? Varför? Jag fattar ingenting. Jag lyfter sakta på huvudet och vill nästan kräkas av synen. Varför är hon här? Förvirringen gör mig illamående.

Samma vågiga hår. Samma leende. Samma okända färg på sina kläder. Iallafall på koftan hon bär ovanför en svart tröja.

Vad vill hon mig?

"Jag heter Alice."