●Grace's perspektiv●
Jag skyndade mig in på dagiset efter att jag varit och testat brudtärna klänningar med Lora och Stacey.

"Hej!" Sa jag andfått till Aprils dagisfröken som kollade konstigt på mig.

"Hej? Har ni glömt något Mrs Parker?" Mrs Parker, de kittlades smått i magen av de. Jag skakade på huvudet.

"Eh nej, jag ska hämta April?" Mrs Philips  tittade nu ännu mer frågades på mig.

"Hon är inte här?" Mitt hjärta stannade.

"Ursäktar du mig?" Frågad jag medan jag drog fram min mobil och gick en bit åt sidan innan jag tryckte fram Jacks nummer.

"Hej baby, jag är mitt uppe i ett möte kan jag ringa dig sen?"

"Hej, förlåt att jag stör, men var har du lämnat April?" Frågade jag nu lugnare då Jack brukar ta med henne till jobbet.

"Va? Jag trodde du skulle hämta henne idag?"

"Och jag trodde att du hade gjort de, Jack inser att någon har kidnappat vårt barn?!" Utbrast jag så tyst så möjligt innan Jack svarade att han skulle avbryta mötet och komma direkt.

"Hej ursäkt Mrs Philips? Vem, har hämtat April?"

"Ja, din mor, är det något problem Mrs Parker?"

"Nejh, inget förutom de faktum att min mor kidnappat April?!" Skrek jag och drog mina händer genom mitt hår innan jag stormade ut.

Efter bara några minuter kom Jack och jag hoppade in i bilen.

"Vem fan har hämtat henne?" Frågade Jack och körde ut från parkeringen.

"Min idiot mamma vem annars. Fan alltså jag visste att hon skulle göra något sådant här!" Han slog sin knytnäve i ratten och suckade djupt.

"Snälla vi flyttar till andra sidan jorden och gömmer oss från allt och alla för om det händer en mer sjuk grej så kommer jag inte klara mig Grace, jag är helt allvarlig." Jag valde att inte svara eftersom att jag inte visste vad jag skulle svara, han har ju rätt, hade jag varit Jack så hade jag avlidit för länge sedan.

"Grace?" Sa han halvt irriterat.

"Älskling, det ordnar sig. Bara vi har varann som du sa." Förklarade jag och tog hans ena hand innan jag mjukt kramade den.

***

"Okej vart är hon?!" Skrek jag och slog upp dörren till mammas lägenhet. Mamma kom ut ett rum och flinade elakt.

"Vad har du gjort med MITT barn?!"

"Jag förstår inte vad du pratar om."

"Okej, om du vill skada mig, gör de då. Jag struntar i de. Men April rör du inte!" Nu var tårarna när och jag kände hur Jack drog mig bak en aning.

"April har det bra." Jag dippade huvudet bak, vände mig om och lutade mig mot Jacks bröst.

"Mrs Hamilton, vad vill du ha? Pengar? Jag ger dig det, men snälla bara låt oss få tillbaka vår dotter."
Bad Jack och strök sin hand över min rygg.

"Jag vill inte ha pengar. Den där flickan förstörde 15 år av mitt liv, och ska inte tro att hon kommer undan med det." Jag visste inte om jag ville skratta eller gråta av min mors otroligt psyksjuka uttalande.

"Okej. Skit i Grace. Hon har förstört ditt liv. Men jag, jag har inte gjort dig någonting för att förtjäna detta. Tala bara om var min dotter är. Jag behöver henne. Snälla." Försökte Jack och gick närmre min mor.

"När du säger de så...så kan jag väl tänka mig ett. Nej."

"Oh my god! Jag ringer polisen. Tala om vart April är nu!" Skrek jag och var på väg fram till min
mamma när Jack tog tag om min arm och drog mig bak igen.

"Vad ska vi göra för att du ska berätta var April är?"
"Okej förlåt, jag ska berätta men jag visste att detta var enda sättet att få er att komma. Jag vill be om ursäkt för att jag varit en hemsk mamma och säga hejdå."

"V-..." Jag avbröt mig själv när jag såg de svarta föremålet i hennes skakiga hand. Även om jag avskydde min mamma så kunde jag inte låta henne göra det.

"Nej, mamma sluta!"

"Hon är med Jason, han skulle aldrig skada henne, inte jag heller. Förlåt Grace." Hon lyfte vapnet, jag skrek till och ville springa fram till henne men blev stoppad av Jack som drog in mig i sin famn.

"Släpp mig." Grät jag och försökte komma ur hans grepp. "Snälla, Jack! Hon kommer skjuta sig själv, släpp!"

"Och om jag släpper skjuter hon di- ahh." Ett smärtsamt ljud tog sig ifrån Jacks läppar och hans tag om mig släppte.

"Du trodde väl inte att jag var så varmhjärtad?" *pang* mamma föll till golvet.