●Jack's perspektiv●
"Hej." Viskade jag till April som låg i min famn och tittade upp på mig. Ett tandlöst litet leende spreds på hennes läppar vilket också fick mig att le.

"Hej!" Sa Grace trött och kom nyvaken ut från sovrummet.

"Hej." Sa jag utan att släppa blicken från April.

"Hur länge har du varit vaken?" Frågade Grace och satte sig bredvid mig.

"Sedan sju."

"Sju? Vad gjorde du uppe klockan sju?" Jag flinade och pekade på April.

"Grace vi har en bebis som inte vill sova klockan sju." Skrattade jag och kände Grace lägga sitt huvud mot min axel.

"Förlåt, allt är bara så nytt att man inte ens tänker på det." Viskade hon och tog Aprils lilla hand, i den sekunden vände hon blicken från mig till Grace.

"Hej!" Sa Grace och April tittade chockades på Grace innan hon sprack upp i ett leende.

***

Jag satt i köket och drack kaffe, Grace och April vet jag inte vad dem gjorde gjorde när det knackade på dörren. Jag gick mot hallen och öppnade dörren.
Personen framför mig fick mitt hjärta att börja slå snabbare.

"Grace är inte hemma." Sa jag och försökte stänga igen dörren som hon tog emot innan den hann stängas.

"Ljug inte."

"Jack, vem är det?" Hörde jag Grace ropa. Fan.
Grace kom ut från vardagsrummet med April i sin famn.

Fuck fuck fuck.

"Nej men ser man på, detta har du inte berättat för mamma?" Grace la April i mina armar och gick fram till sin mor. "Så Jason hade rätt alltså?"

●Grace's perspektiv●
"När har Jason någonsin haft rätt?" Spottade jag och såg i ögonvrån hur Jack försvann in mot Aprils rum.

"Så det är inte din unge då?"

"Jo?"

"Herregud! Grace du är för fan 18 år." Skrek mamma och stängde dörren bakom sig.

"Exakt! jag kan ta hand om mig själv!" Skrek jag och kände hur tårarna brände bakom ögonen.

"Nej uppenbarligen inte, du bor ju här?!"

"Ja?!"

"Ja inte är det dina pengar som används här ser jag." Sa hon och kikade in i vardagsrummet och köket.

"Och det vet du? Varför kom du hit ens och hur visste du att jag bodde här?"

"Jag kom för att se om Jason hade rätt, att du gått och skaffat både barn och...annat." hon tittade på Jack som kom tillbaka till hallen men denna gång utan April vilket lättade mig.

"Okej, nu vet du. Hej då mamma." Jag öppnade dörren åt henne och väntade på att hon skulle gå ut.

"Du kommer aldrig klara att ta hand om ett barn Grace, du är själv bara ett barn?" Sa mamma vilket fick mig att stänga dörren igen.

"Vad menar du med det?" Frågade jag.

"Följ med mig." Jag skakade på huvudet.

"Du är inte klok. Och jag kommer iallafall att vara en bättre mamma än vad dig!" En flammande blick av ilska lös upp i hennes ögon.

"Jag har varit en underbar mamma saken var bara att jag fick avskyvärda barn, och det har vi mer än bevis på nu, inte sant?" Jag himlade med ögonen och öppnade dörren.

"Gå."

"Kom inte tillbaka krypandes till mamma när du får problem, lägg det på minnet." Spottade hon och lämnade lägenheten. Jag tittade ut i tomma intet och sjönk ner längst väggen till golvet med tårarna rinnandes ner för mina kinder.

"Tycker du att hon har rätt?" Viskade jag och såg hur Jack satte sig på golvet bredvid mig.

"Nej." Mumlade han och drog in mig mot sitt bröst.

***

Efter mamma gått och jag lugnat ner mig bestämde vi oss för att ta en promenad med April.

"Tänk när hon kan leka här." Sa jag och tittade på Jack som log & nickade och tittade ner mot lekplatsen som var full med lekande barn.

"Ja, synd ändå, jag vill att hon alltid ska vara bebis, vill inte du?" Skrattade han och jag nickade.

"Jo, me-..." Jag blev avbruten av en ljus stämma.

"Jack?" Jag likt Jack stannade och vände mig om, en liten flicka i åttaårsåldern stod framför oss. Jack viskade ett namn som jag inte kunde höra och flickan nickade.

"Jag kan inte fatta att du kommer ihåg mig." Skrattade han och satte sig på huk framför henne då hon var ganska kort. Hon slängde sina armar om Jack och jag sprack upp i ett leende. Förutom när Jack håller i April så är det där de sötaste jag någonsin sett.

●Jack's perspektiv●
Hon slängde sina armar om min nacke och släppte inte taget på en stund.

"Jag saknar Lilly." Viskade hon.

"Jag med vännen, jag med." Hon släppte taget och tittade på mig en stund utan att säga något innan hon tog av mina solglasögon.

"Nu ser du mer ut som du." Skrattade hon.

"Tycker du?" Frågade jag och hon nickade.

"Vet du Jack?" Jag skakade på huvudet.

"Nej?"

"Jag är frisk nu, nu kan jag äntligen leka tillsammans med dem andra barnen utan att bli trött." Jag log större och omfamnade henne.

"Vet du vad du är?" Hon skakade på huvudet.
"Du min lilla älskling är en superhjälte." Hon sken upp och drog sedan ihop ögonbrynen.

"Är jag?" Jag nickade.

"Det är du." Hon log och tittade sedan upp på Grace.

"Vem är det?" Frågade hon och pekade på henne.

"De är Grace." Hon ryckte på axlarna men spärrade sedan upp ögonen när hon såg barnvagnen.

"Har hon en bebis?"

"Ja, hon har en liten bebis."

"Oh, jag får se." Hon sprang runt mig och tittade försiktigt ner i vagnen.

"Är det din bebis också?" Frågade hon och jag nickade.

"Men, då behöver du ju inte du mig. För nu har du en egen bebis." Jag chockades av hennes mening och skakade på huvudet.

"Dig kommer jag alltid att behöva!" Sa jag.

"Är du säker?" Frågade hon och satte händerna i sidorna. Jag skrattade.

"Ja, jag är säker."

"Okej, men då så, nu måste jag leka vidare. Men du, kan du passa mig någon dag?" Jag nickade och pussade hennes panna.

"Det kan jag göra." Hon kramade mig snabbt och vände sig sedan till Grace och kramade om henne.

"Hej då bebisen." Sa hon och sprang sedan iväg.
Jag tittade när hon sprang bort till gungorna och mötte hennes mammas blick. Hon log mot mig och vinkade vilket jag också gjorde innan jag vände mig mot Grace.

"Vem var det där?" Skrattade hon lätt och började gå.

"Det där, det var Zooey."

Min superhjälte.