●Grace's perspektiv●

Att hälsa på Lillys grav har blivit som en rutin för både mig och såklart Jack. Varje fredag åker vi och lägger blommor, pratar med henne, tänder ljus, ibland önskar till och med jag att jag fick någon respons från henne fast att vi inte kände varann. Det händer att jag åker till graven utan Jack också. Jag vet inte varför men hon ger mig trygghet och värme känns det som.

"Jag väntar i bilen." Sa jag och reste mig halvt smidig upp från gräset.

"Är du säker? Vi kan åka om du vill." Jag skakade på huvudet.

"Nej-nej, jag har lite ont i ryggen bara, jag väntar. Och...du verkar behöva en ensam stund med henne."

"Det är därför du är världens bästa." Jag flinade och viskade ett tyst hejdå till Lilly innan jag gick mot parkeringen.

***

"Så. Fika eller lunch?" Frågade Jack när vi gick ut från H&M, där vi handlat en del saker till mig och lilla bebisen.

"Vad sägs som fika och lunch?" Sa jag och tittade allvarligt på Jack.

"Visst, som du vill." Jag skrattade och skakade på huvudet.

"Jack. Jag skämtade. Lunch räcker my love." Jack flinade och tog min hand innan vi gick mot en restaurang inne i gallerian. Jag trodde verkligen på att detta skulle bli en helt fantastisk fredag bara jag och Jack, utan kaos och bråk. Men jag hade fel. Varför har jag alltid fel?

"Grace?" Jag vände mig om och mötte personen som precis sagt mitt namn. Jason.

"Jason?" Ja jag blev chockad.

"Och vi har ju träffats." Sa han med ett väldigt falskt leende till Jack.

"Vad vill du Jason?" Han ryckte på axlarna och tittade ner på min mage.

"Nej, inget jag bara såg dig och det hade väl varit fult om jag inte sagt något."

Jag kokade. Han är så jävla falsk. Han är en lika stor idiot som både mamma och pappa. Ja min åsikt om att en bror alltid är en bror ändrades ganska drastiskt när han gjorde Jack illa.

"Jason, gå." Sa jag och jack tittade på log med sin ska jag göra något? Blick. Jag skakade på huvudet och vände tillbaka blicken till Jason.

"Why? Familjen samlad och allt."

"Vi har ingen familj. Vi är ingen familj. Jag har min familj redan. Jag varken behöver eller vill ha dig." Han flinade och jag nickade åt Jack.

"Jason, det är nog bäst om du går." Bad han och Jason ställde sig upp men inte för att gå. Han tog ett djupt andetag innan hans knytnäve träffade Jacks ansikte.

"Jason!" Skrek jag och Jack resten sig upp.

"Idiot. Du har förstört min familj." Spottade han riktat mot Jack som chockad av smällen bara tittade på Jason.

"Du är ju sjuk i huvudet. Jason, ingen mer än du har förstört någonting. Vi kunde varit en familj precis som alla ville men du stack. Du bara lämnade mig där med mamma som du vet höll på att ta livet av mig flera gånger. Du bara stack och nu, när jag har min egen familj så verkar du vilja göra allt för att förstöra den. Kan du bara gå?" Mina tårar rann ner för mina kinder och jag gick mot Jack som drog mig in till hans bröst.

"Förlåt Jack."

●Jack's perspektiv●
"Förlåt Jack." Lämnade Grace läppar tyst. Jag skakade på huvudet och kunde inte låta bli tänka på hur Lilly alltid bad mig om ursäkt, vilket jag inte ville att hon skulle göra. Det vill jag inte nu heller.
"Säg inte så baby." Viskade jag tillbaka och kysste hennes panna.

"Jag vill åka hem." Sa hon och tittade upp på mig som nickade och tog hennes väska.

"Kom."

***

"Du älskling?" Ropade jag och hörde hur Grace närmade sig köket.

"Mhm." Log hon och kammade igenom sitt våta hår som hon precis tvättat.

"Stacey undrar om kan komma och käka middag med oss ikväll, jag sa ja. Men jag tänkte att du kan ring Lora så kan hon också komma. Jag menar vi har ju inte träffats så mycket. Hur känner du?" Hon nickade och slängde bak sitt långa hår.

"Det låter jättebra." Hon kysste min kind innan hon vände sig om, men jag tog tag i henne och snurrade henne om mot mig igen.

"Får jag inte mer?" Frågade jag och hon skakade retligt på huvudet.

"Nope. Du måste kolla en sak först." Jag suckade och hon drog med mig till de rum som hittills bara varit tomt, men som vår lilla tjej ska få sen.

"Jag tänkte att vi kunde måla om eller tapetsera, Typ denna väggen och den till ljusrosa eftersom att golvet är vitt så att det blir mer barnrum, och ha resten vitt?" Hon la sin hand på väggen med fönster och pekade på väggen mitt emot.

"Jo, visst. Men jag bara tänker hur vi ska fylla ut de här inne, det är ju ganska så stort." Hon ryckte på axlarna och öppnade dörren till garderoben.

"Hon får Walk in closet iallafall." Skrattade Grace och stängde dörren.

"Nej men jag tänkte att vi kunde ha sängen här, jag vill ha en sån jättefin när hon är bebis, du vet sån som kan gunga? Och här kan hon ha typ leksaker och där kan vi ha familjefoton, sen här typ en matta och ja, det blir jättebra...jag vill att hon ska komma ut nu." Jag log och föreställde mig rummet färdigt som Grace beskrev de. Ärligt talat så vill jag också att hon ska komma ut nu, så att vi kan vara en familj. Världens finaste & bästa familj.

"Namn då? Vi har ju inte pratat någonting om namn." Sa jag och satte mig ner i den vita fåtöljen som var de enda som fanns i rummet.

"Vad tycker du?" Frågade hon och satte sig i mitt knä.

"Jag vet inte, Blue kanske? Eller Lucy?"

"Jag gillar Blue och Lucy." Sa Grace och placerade min hand på sin mage.