●Grace's perspektiv●
Jag satte mig i soffan framför Jack och tittade åt alla håll förutom på honom. 

"Vad ville du prata om?" Jag svalde hårt och kände tårarna bränna bakom ögonlocken. Jag förflyttade min blick från mitt knä till Jack som helt förskräckt tittade på mig. 

"Lova att inte bli arg!" Sa jag seriöst och lät en ensam tår leta sig ner för mig kind. 

"Okej." Sa han osäkert vilket jag inte litade på. 

"Lova?!" Upprepade jag och han nickade övertygande med huvudet. 

"Okej, bra. J-jag... Eh..... Jag är med...-" Han spärrade upp ögonen och jag såg tydligt hur mycket han inte ville höra det. 

"Grace? Du. Är. Vad?" Hans ton var kall och skakig. Inga känslor alls. 

"Med barn." Viskade jag tyst och tittade ner i mitt knä. 

"Du skojar? Är det jag som, alltså är barnet mitt?" Jag mötte hans blick försiktigt och nickade. 

"Ja."

●Jack's perspektiv●
Fuck! Helvete! Fan.

Ibland är jag helt säker på att mitt liv är en jävla freakshow. Inte nog med att med att jag låg med en tjej jag inte har känslor för eller, nåt finns ju där, men jag gjorde henne fucking gravid.

Jag tittade på Grace som ställt sig framför den stora spegeln i vardagsrummet och drog av sig sin jacka. Hon var klädd i ett par vita jeans och hade en svart långärmad Basic tröja över överkroppen. 

"Vad ska jag göra?" Viskade hon för sig själv.

"Ta det lugnt." Svarade jag och drog mina händer över mitt ansikte. 

"Hur fan då? Jag är sjutton år och med bar-..." 

"Sjutton?!" Utbrast jag i förvåning. Hon spärrade upp ögonen. 

"Du har aldrig frågat hur gammal jag är?!" Fräste hon och slog ut med armarna. 

"Nej men jag trodde fan inte att du var sjutton?!" Sa jag lite lugnare än Grace. 

"Jag gör inte abort bara så att du vet!" Jag skakade på huvudet och reste mig upp. 

"Jag förväntade mig inte det heller."

"Så, hur ska vi göra?" Hennes röst var nu len och mer orolig. Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad svarar man ens? Jag ställde mig bakom henne och tittade på hennes mage igen. "Säg något." Jag tog ett djupt andetag och hon vände sig om.

"Vad ska jag säga? Jag är chockad." Hon nickade och gick mot soffan som hon slängde sig i. 

"Det är du inte ensam om." Fnös hon och stängde ögonen. Jag studerade henne och satte mig sedan bredvid henne. 

"Jag är trött." Mumlade hon och la sin vänstra hand på sin mage. 

"Sov då." Sa jag vilket tydligen inte skulle gjort då jag bara fick ett tyst tyst håll käften som svar.
Hon lutade försiktigt sitt huvud mot min axel och tog tag om min hand som hon placerade över sin mage. Jag drog min hand försiktigt över den men lyfte på båda mina händer efter bara nån sekund då Grace placerade sitt huvud i mitt knä innan jag la tillbaka min hand på hennes mage och min lediga vid hennes huvud.

"Snälla säg något?" Viskade hon och öppnade ögonen. Jag ryckte på axlarna. 

"J-jag vet inte vad jag ska säga." Svarade jag tyst och drog min hand över hennes hår. 

"Vad ska jag göra? Jag har ingen familj Jack. Den enda jag har är Lora." Hennes ord gjorde ont. Hon är sjutton år utan familj.

"Jag är din familj." Sa jag och hon flög upp. 

"Va?" Jag nickade. 

"Eller, om du vill så är vi en familj."

"Vad menad du?"

"Du flyttar hit och vi gör detta tillsammans." Ett leende spreds på hennes läppar och hon slängde sig om min hals. 

"Men, alltså jag har aldrig råd att bo här." Sa hon oroligt efter att hon släppt kramen. 

"Du behöver inte ha råd till något. Jag fixar allt sånt, bara oroa dig inte." Jag kysste hennes panna och reste mig från soffan. "Du kan sova här inatt om du vill." Jag gick mot balkongen utan att vänta på ett svar. Jag tände en cigg och tittade ut över stadens tak och mot havet som man hade utsikt över härifrån. Jag suckade och kände mig iallafall lättad över en sak.

Mina känslor för Grace blir starkare. Ja det lättar mig. Särskilt nu. Frågan om hon känner likadant för mig är dock en olöst gåta.

Något som dock inte lättar mig är att hon bara är 17. Jag fyller snart 21 och hon är 17.

Där var oron tillbaka.

***

Jag satt i köket framför mamma och Stacey. Mina tårar kändes som att dem skulle bryta ut vilken sekund som helst. Grace är hemma hos mig och sov då hon inte kände sig så bra, och hon var definitivt inte redo att träffa mina föräldrar tyckte hon. Egentligen skulle jag väntat till imorgon med att säga det men jag kan inte.

"Så komigen vad ska du berätta som var så viktigt att jag inte kunde va med Alicia ikväll?" Frågade Stacey och drog upp ögonbrynen. 

"J-jag, har träffat någon." Mamma lös upp och log stort. 

"Åh älsklig, vad roligt!" 

"Nej." Mumlade jag och Stacey tittade konstigt på mig. 

"He, varför är inte det kul då?" Jag tog ett djupt andetag. 

"Hon är med barn." Både Staceys och mammas ögon blev som klot.

"Jag kommer döda honom..." Mumlade Stacey efter en stund till mamma som kokade av besvikelse och ilska. 

"Åh nej, inte om jag hinner först."

"Fan Jack vad tänkte du?" Skrek Stacey och slog ner sina handflator i bordet. 

"Jag hade en skitdag så jag stack ut. Och jag råkade dricka lite mer än nödvändigt och sen kom hon och det hände bara." Sa jag och vägrade möta någons blick.

"Säg inte att du bara känt henne någon månad eller något?!" Frågade mamma strängt och jag skakade på huvudet. 

"Nej jag har känt henne i ett halvår ungefär." Mamma pustade ut och Stacey sköt ut stolen innan hon lämnade bordet. 

"Du förändras bara mer och mer. Jag hatar dig." Hennes ord högg in i hjärtat på mig.

Jag hatar dig.

Jag hatar dig.

Jag hatar dig, ekade i mitt huvud. 

"Om hon blev så arg så kommer pappa att döda mig." Utbrast jag med gråten i halsen. 

"Nej, du, vi löser detta. Vad sägs om middag på söndag? Då har jag hunnit prata med pappa och han har hunnit smälta det lite." Jag nickade och reste mig upp precis som mamma innan jag la mina armar om henne. "Jag är inte arg Jack, det kom bara så plötsligt." viskade hon och jag slappnade av en aning. Mamma är den finaste människan i hela världen.

Pappa är dock inte lika förstående och man kan säga att jag så gott som bara går och väntar på att bli brutalt avrättad. Han kommer att hata mig. Stacey hatar redan mig. Jacob kommer säkert också hata mig. Alla hatar mig.

Jag hatar mig.