"Jag har redan vunnit."

○Eric○
Leo är borta. Maddie hittar inte honom. Nathan har redan bråkat med Cameron som försökte försvara Leo även om han inte har en jävla aning om vad som egentligen händer. Han tror på Nathans historia av någon anledning men gör såklart ändå allt för att försvara Leo. Izabella har ingen sett till, Nicole har panik, Reynolds är för första gången allvarlig och jag står här mitt i allt och kan inte sluta tänka på att Leo som alltid varit som en bror för mig är borta. En sak vet jag och det är att alla vi som bryr oss om Leo är så jävla rädda nu. Inte för vår skull undan för honom. Vreden inom Nathan och de som inte gillar honom över huvudtaget är större än någon av oss trodde. De eller mest Nathan är på fullt allvar beredd att döda Leo för att han en gång låg med Nathans tjej, vilket inte ens är sant och inte minst för att han har sårat Bella. Nathan har alltid tyckt illa om Leo för att han varit snäppet populärare än honom själv. Förståligt? Absolut. Men ändå. Allt är verkligen kaos.

"För i helvete Cameron. Låt bli nu, han har fler bakom sig för fucking tillfället." Säger Reynolds medan Cameron står lutad framåt med sina händer vilandes på hans lår och spottar blod.
"Jag skiter i det. Han har inte med Leo att göra. Jag! Jag, Eric eller du kan vara arga på Leo men inte han. Inte för en sekund." Ryter han och rätar på sig för att gå tillbaka och bråka med Nathan men hinner aldrig så långt innan Reynolds stoppar honom.
"Ey, lyssna jävligt noga tuffing. De. Är. Fler. Fattat du? Om du vill hjälpa Leo så är detta fel sätt min vän. Han är borta okej? Ingen vet vart fan han håller hus eller om han ens lever så du sväljer din jävla stolthet och följer med mig och letar efter honom istället." Jag blir nästan chockad av hans ord som är klokare än några andra som lämnat den killens mun på år. Han tar tag i Camerons arm innan han drar med sig honom bort från skolgården.
"Vart är Mr hemlig någonstans?" Säger Nathan som närmar sig mig och Thomas.
"Ja du, vart han är kan väl du hosta fram?" Han flinar och höjer på ögonbrynen.
"Jag? Hur fan ska jag veta?"
"Lägg ner, om du vet vart han är så säg det bara du kommer ändå inte vinna."
"Jag har redan vunnit." Skrattat han och knuffar till mig innan han går förbi mig.

○Madison○
I timmar har jag varit ute och letat efter honom. Mer panik får jag för varje minut som går då jag inte förens nu har sett skymten av honom. Jag har letat på alla tänkbara ställen innan jag kom på det, och äntligen.

"Nicole jag har hittat honom." Säger jag och tittar på hans ryggtavla.
"Skämtar du?! Oh herregud. Ja be honom ringa mig sen." Jag svarar knappt utan klickar bara bort samtalet innan jag går mot kanten av klippan där han står.
"Leo." Säger jag tyst utan att få en reaktion. Jag lägger ner mobilen i min ficka innan jag ställer mig en bit ifrån honom. Det är som att han inte bryr sig om att jag står här men efter en stund av olidlig väntan för mig vänder han sig om. Mitt hjärta stannar. Det är som att luften tar slut. Även om det är mörkt ute ser jag blodet som runnit ner från hans panna och torkat in i huden, hans spruckna läpp, blodiga händer och smutsiga tröja. Han tittar bara på mig med uttryckslösa ögon. Han bara står där. Jag, bara står där, helt utan att veta vad jag ska säga medan jag ser rakt in i hans blå ögon som jag saknat.