○Madison○
Det känns i luften. Det känns i hjärtat att något är jättefel och att något snart kommer hända. Leo är det enda jag tänker. Något har hänt. Men jag gör ingenting åt det.

○Nicole○
Jag gråter och kan inte sluta. Leo gråter och han kan nog inte heller sluta hur mycket jag än ser att han försöker. Jag trodde aldrig att jag skulle se honom gråta. Han är definitivt den sista personen jag någonsin trodde skulle försöka skada sig. Men han är absolut den första personen jag vet som skulle ta sorg såhär hårt. Hans sorg är så stor att den blir farlig för honom, något han själv inte förstår och det gör helt ärligt ont i mig.

Vi sitter på golvet som är kallt. Leo drar sina fingrar fjäderlätt mellan glasskärvorna som ligger utspridda över det vita stengolvet, som att han försöker skapa ett osynligt mönster. Jag vill inget annat än att be honom sluta för att han ska undvika att skära sig men såklart vågar jag inte då det på något underligt sätt verkar lugna honom.
"Det tar liksom inte slut." Lämnat hans läppar tyst. Nästan så att jag inte kan höra honom. "Det blir bara värre." En tår lämnar hans kind och faller hopplöst ner på golvet. "Det är inte bara en person jag har förlorat. Han suckar. "Det är hela mitt hopp. Hela min värld." Mumlar han och tittar upp på mig. "Nicole. Jag är okej med det." Jag skakar på huvudet.
"Säg inte så."
"Vet du hur hemsk jag är?" Säger han på ett sätt som nästan skrämmer mig. "Vet du hur mycket det här inte är rättvist och hur mycket jag inte är okej med att hon är död och inte jag?!" Frustration och desperation bara flammar upp i hans blick när orden lämnar hans läppar. "Jag har ljugit om hela mitt liv. Min flickvän, om hon nu ens är det, mina bästa vänner, alla andra. Vet inte något om mig. Alla tror att de känner mig men det gör de inte. Är inte det läskigt? Jo. Det är helt sinnesjukt Nicole." Han ställer sig upp vilket jag också gör. Jag ser knappt något pågrund av alla nya tårar som samlats i mina ögon medan jag känner hur jag smått börjar skaka.
"Leo." Han skakar på huvudet och fler tårar börjar även samlas över hans blå ögon.
"Jag vill inte mer Nicole. Jag förtjänar inte att vara här." Han tar en stor glasbit i handen från golvet och tittar ovilligt på den. Han vill inte. Han vill inte dö. Han vill vara här men han vill straffa sig själv. Länge står han bara och tittar på det sköra genomskinliga föremålet i sin hand. Föremålet som inte ser det minsta farligt ut men som just nu förstör allt i sin väg. Han rör sig inte en millimeter medan minuterna passerar. Inte heller jag rör mig, tills han tar ett djupt andetag precis som att det var menar vara hans sista.
"Sluta, snälla, Leo..." Ber jag desperat och försöker närma mig honom vilket bara resulterar i att han backar. "Snälla. Du kan inte göra så. Din mamma vill inte att du gör såhär, killarna känner dig även om de inte vet varenda detalj om ditt liv. Maddie behöver dig..." Han hejdar sig. "Jag! Jag behöver dig. Snälla..." Något släcks i hans ögon medan en annan flamma tänds när han tittar upp på mig. En annan sorts smärta blottas i hans blick som ändå är så annorlunda tom.

Förlåt för att detta suger men ja.