○Izabella○
Måndag, Idag en sån där måndag som ingen vill ha. Det regnar, det finns inte en skymt av någon solstråle även om vissa hävdar att det snart är vår. Det är kallt och allmänt deppigt. Jag suckar och går in i klassrummet där jag som vanligt sätter mig längst bak, något jag idag också gör. Klassrummet fylls när klockan ringer men ingen lärare kommer. Det går en lång stund innan folk börjar lämna klassrummet då alla tvivlar på att fransk-läraren ska dyka upp. Min blick är fast i min mobil tills jag börjar känna mig iakttagen och tittar då upp. Ett svagt leende sprids på mina läppar när jag ser Leo stå i dörröppning med sin blick fast på mig tills han fattar att jag ser honom och försvinner då ut från klassrummet. Jag slänger upp min väska på min axel innan jag går ut i korridoren där jag ser honom stå lutad mot ett skåp lite längre bort.

"Hej." Mumlar han när jag kommit fram till honom innan han virar sina armar om mig och kysser mig.
"Hej." Viskar jag tillbaka mot hans läppar.
"Hur är det?" Jag blir lite chockad av hans fråga då han inte alls brukar fråga det.
"Bra, själv?" Han rycker på axlarna och rättar till luvan som täcker hans hår.
"Helt okej." Jag flätar ihop min ena hand med hans innan jag kysser honom.
"Har det hänt något?" Han skakar på huvudet.
"Nej, jag är trött bara. Mina föräldrar ska åka på en ganska lång resa idag så jag måste dra hem tidigare, egentligen nu men jag ville träffa dig innan." Jag ler större och virar mina armar om hans nacke.
"Aww." Han ler svagt innan han kysser mina läppar varsamt. "Kanske bäst att du går då så att du hinner säga hejdå."

○Leonard○
Hela min värld stannar när orden lämnar hennes läppar. Jag hann inte säga hejdå...

"Leo?" Jag skakar på huvudet och andas ut tungt. "Är du okej?" Jag möter henne med blicken och blinkar bort mina tankar.
"Ja, Ja , jag bara. Du har rätt. Jag borde gå." Jag kysser henne en sista gång innan jag sedan går ner för trapporna så fort som möjligt för att jag ska slippa träffa på folk jag inte vill träffa och komma hem så fort som möjligt... suck. Hem till en massa människor som ska påminna mig om att min mamma dog i lördags och vad som kommer hända nu.

Hela vägen hem får jag intala mig själv om att allt kommer bli bra. Allt jag höll mig till att tänka på var Maddie och vad hon sagt till mig, bara för att jag ska köra hem och inte av vägen.

Jag parkerar ute vid gatan då hela uppfarten är full av bilar.
"Eh ursäkta men just nu kan du inte besöka familjen." Säger en kvinna klädd i kostym medan hon går mot mig. Jag stannar upp och höjer på ögonbrynen.
"Jag bor här." Säger jag och lägger armarna i kors. "Så om du ursäktar ska jag gå in." Hennes ansiktsuttryck ändras innan jag går förbi henne. Jag går in genom dörren och slänger mina bilnycklar på bänken.
"Leonard Carter?" Säger en man som jag har svagt minne av. Jag nickar innan jag skakar hans hand som han sträckt fram.
"Leo." Han nickar.
"Ja visst. Leo, jag är din mors advokat som du kanske kommer ihåg och ska behandla hennes testamente. Något som bara involverar dig. De andra är Ian Ford Carters advokater oc-."
"Jag bryr mig inte. Jag vill bara få detta gjort." Han nickar och leder mig sedan in till köket.
"Så din mor har gett allt i sin ägo till dig. Det är en stor summa pengar det handlar om och du har några papper att skriva på." Jag nickar innan han fortsätter. "Det är några miljoner som du ser här samt huset och bilarna. Vi har fört dialog med Ian som antog att du ville sälja huset så vi har förberett en annons för försäljnin-."
"Huset ska inte säljas och ni ska se till att Ian lämnar huset utan något som tillhör mig, senat ikväll. Annars får ni väl låta polisen sköta det." Jag skriver på papperna som ligger framför mig innan han ger mig en massa kopior som bekräftar att arvet är mitt.
"Me-." Jag reser mig upp.
"Jag ska inte någonstans, du däremot ska be mammas assistent att fixa någon som kan hjälpa mig planera mammas begravning. Någon som vet vad personen håller med och det senast imorgon eftermiddag." Han nickar.
"Ja, absolut."
"Bra. Om du ursäktar?" Säger jag innan han snabbt samlar ihop papperna i mapp som han sedan räcker till mig.
"Självklart." Jag vänder mig om för att gå men ser då alla människor igen och hejdar då mig.
"Jag vill att alla ska vara ute härifrån om tio minuter." Säger jag innan jag lämnar köket och går mot vardagsrummet där Nicole står och pratar med någon vilket gör att hon inte märker mig. Jag har inte sett henne sedan förra veckan. Undrar om hon var på sjukhuset? Jag går in till familjerummet och stänger dörren innan jag går fram till tavlan av mig, mamma och pappa innan jag drar bort den från väggen och öppnar kassaskåpet som är gömt bakom den. Jag slänger in mappen och tar upp mammas halsband ur min ficka innan jag lägger in de också och stänger snabbt. Jag hänger tillbaka tavlan och går sedan ut igen då alla äntligen är påväg ut. En suck lämnar mina läppar när jag ser alla flyttlådor som står lite överallt. Jag lutar mig mot väggen och väntar medan alla en efter en försvinner tills dörren smälls igen efter den sista personen.
"Idioter." Mumlar jag och sparkar undan en tom låda innan jag går upp för trappan. Jag ska precis öppna dörren till mitt rum när någon stoppar mig.
"Hej." Jag släpper handtaget och sväljer hårt innan jag vänder mig om och ser Nicole. Hon står med armarna i kors och ser på mig en blick som jag verkligen inte orkar med just nu. Blicken som säger mer än tusen ord och betyder att något är så jävla fel.
"Vad fan har du gjort nu?"

Långt kapitel + dramas' coming! Uppskatta det.