4.2

○Nicole○
"Har du sett min mobil?" Frågar jag Liz och känner hur alkoholen taget över mig allt för mycket.
"Nej." Flinar hon vilket bara får mig att bli irriterad.
"Vart är min mobil?!" Skriker jag och knuffar henne bakåt. Allt jag har i mitt huvud är Leo. Jag måste ringa Leo.
"Vad fan gör du?" Fräser hon och ser ner på sin blus då min knuff fick henne att tappa ut sin cider över sig.
"Du vet vart den är! Ge hit den!" Hon skrattar och slänger iväg sin burk innan hon knuffar mig.
"Jag har inte sett din jävla mobil." Jag hinner inte tänka så långt innan hon knuffar mig igen fast ännu hårdare så att jag åker in i ett skåp bakom mig. "Vad fan har hänt med dig egentligen? Jävla bitch!" Skriker hon innan hennes hand träffar min kind.
"Jag?!" Får jag ur mig medan jag går emot henne då hon backar. "Du är den falskaste j-."
"Hey-Hey-Hey-Hey!" Jag känner hur Chris tar tag om min midja precis innan jag ska slå henne tillbaka.
"Släpp!" Skriker jag och känner hur tårarna är påväg.
"Baby." Han vänder mig om och gör så att min blick tvingas möta hans. "Andas."
"Akta dig!" Skriker jag och känner nu hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder medan jag försöker ta mig ur hans grepp utan att lyckas. Jag slutar försöka få honom att släppa mig och lutar mig istället mot hans bröst.
"Kom." Han leder mig bort ifrån köket och Liz som bara står och skriker. "Vad hände?" Jag torkar bort mina tårar och skakar på huvudet.
"Ingeting, har du sett min mobil?" Han skakar på huvudet.
"Nej, ska jag ta dig hem?" Jag tittar allvarligt på honom och suckar högt.
"Du har druckit."
"Nej faktiskt inte, du däremot har druckit alldeles för mycket."
"Snälla bara hjälp mig att hitta min mobil." Han går efter några minuter av tjat med på att hjälpa mig hitta den samtidigt som jag själv springer runt och gör likadant tills jag tillslut hittar den. Jag slår in koden och ser 5 sms och 8 missad samtal från pappa.

Har du ringt till Leo?

Nicole?

Det är ganska viktigt.

Svara när jag ringer dig.

Nicole?? Ring så fort du kan.

"Fan fan fan fan..." Mumlar jag och faller ner på knä medan jag försöker få fram Leos nummer med mitt extremt minimala medvetande. "Kom igen då!" Skriker jag åt mobilen som jag trycker fel på hela tiden tills jag tillslut får fram hans nummer och lägger mobilen mot örat.

"Hallå?" Jag ler andas ut.
"Leo? Är det du?" Jag hör ur han skrattar medan jag bara kan fälla tårar för tillfället.
"Hur mycket har du druckit om man får fråga?"
"Inte så mycket, kanske lite. Men du snälla lyssna nu, på riktigt, det är faktiskt allvar. O-okej?"
"Gråter du?"
"Leo! Seriöst."
"Men ja-ja, jag lyssnar."
"Få inte panik och håll dig bara lugn."
"Nicole, vad har hänt?" Jag hör hur hans röst ändrar tonfall och låter nu orolig.
"Pappa bad mi-." Jag hör hur människorna i bakgrunden av Leo slutar låta vilket avbryter mig och får mig att titta på skärmen som är helt svart. Jag spärrar upp ögonen och skakar på huvudet. "Nej-nej-nej-nej-nej- NEJ!" Får jag ur mig medan jag om och om igen tycker på hemknappen. "Nej! Dumma batteri. Kom igen!" Gråter jag innan jag inser att den inte kommer starta.

Vad har jag gjort?

Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top