○Nicole○
"Liz han verkar ha förträngt att hans mamma är sjuk. Vad ska jag göra?" Hon tittar upp från sina överglittriga naglar och flinar.
"Han har vad?" Jag suckar högt.
"Du hörde." Mumlar jag och tittar ner i golvet medan Liz inte verkar förstå allvaret och bara skrattar. "Vad är det som är så roligt?" Frågar jag sakta och tittar upp på henne.
"Hör du hur du låter?" Säger hon seriöst och höjer på ögonbrynen.
"Va?"
"Varför bryr du dig om Leo?" Jag sväljer och skakar på huvudet.
"Det gör jag inte jag vill bara veta vad man gör åt honom? Han verkar inte fatta att hans mamma kommer dö nä-."
"Sluta." Avbryter hon mig innan hon får tillbaka sitt flin. "Vänta lite..." Hon spärrar upp ögonen och rätar på sig. "Säg inte att du fortfarande är kär i honom." Jag knuffar till henne argt och ställer mig upp.
"Nej!" Hon höjer på ögonbrynen. "Lägg av! Jag har aldrig ens varit kär i honom på riktigt." Hon nickar med en retlig blick.
"Nej, absolut inte. Du blev inte alls förkrossad när ni fick reda på att era föräldrar dejtade."
"Sluta. Prata inte om det." Ryter jag.
"Vad? Så du gillar honom fortfarande?" Hon ställer sig upp och tar några steg närmre mig.
"Nej sa jag."
"Bra. Jag bryr mig inte om din bror och det. Borde inte du heller göra, för ditt eget bästa. Prata aldrig om detta igen." Jag blir nästan rädd för hennes blick som bara väller hat över Leo. Klart att det är Nathan som har hjärntvättat henne med en massa skit. Inget jag kan göra något åt.
"Fine." Mumlar jag bara och vänder mig om för att gå. Egentligen vill jag bara slå henne och säga exakt vad jag tycker om henne och alla andra i gänget. Men det kan jag inte göra. Det funkar inte så.

○Izabella○
Han kysser mina läppar ännu en gång innan han trycker mig mot väggen.
"Hur mycket tid har vi?" Mumlar han medan hans läppar lämnar noggranna kyssar längst min käke.
"Ingen alls." Suckar jag och sluter ögonen en kort sekund.
"Din bror har fattat va?" Han möter mig med blicken och flätar in sina händer i mitt hår.
"Tror inte det." Säger jag och kysser honom. "Men snart." Han ler och kysser mig tillbaka.
"Eller inte." Jag höjer på ögonbrynen och virar mina armar om hans nacke.
"Har du en plan eller?" Han flinar medan han skakar på huvudet.
"Tyvärr inte. Vi får vara mer försiktiga." Jag ler snett.
"Hur då?" Han rycker lätt på axlarna och kysser mig igen.
"Jag är inte den smarta av oss. Det får du komma på."
"Jag?"
"Han är din bror. Alltså ditt problem."
"Men jag är komplicerad och ditt problem så du får Nathan på köpet." Flinar jag.
"Tönt." Skrattar han vilket smittar av sig på mig innan mina läppar möter hans.

Hoppsan...