○Madison○
Jag tittar på klockan när jag hör hur det ringer på dörren. 02.07. Trött kliver jag upp och går ner till ytterdörren innan jag öppnar den och möts av Leo som står med blicken ner i marken.
"Leo?" Jag tittar chockat på honom innan han ser upp på mig. "Oh my g-."
"Är dina föräldrar hemma?" Avbryter han mig innan jag skakar på huvudet och drar in honom i huset.
"Vad har du gjort?" Frågar jag och låser dörren innan jag släpar med honom till badrummet.
"Ian fick damp för att han hittade... Nicole hade gömt droger någonstans, jag vet inte säkert vart men antagligen i mitt rum. Han hittade det och ja, du ser ju." Säger han lågt och sätter sig på toalettstolen innan han tittar upp på mig.
"Du sa väl att det inte var ditt?" Han nickar innan jag blöter en handduk lite och tvättar försiktigt såret i hans panna som har blött ordentligt.
"Han lyssnar inte."
"Vad sa Nicole då?" Han rycker på axlarna.
"Hon bryr sig inte. Inte egentligen. Hon bara låtsas, jag är så trött på henne för hon gör precis som hon vill utan att tänka. Och jag får tillslut alltid ta ansvar för det."
"Varför gjorde hon så?"
"Jag vet inte, hon sa att hon fick panik och att det inte var meningen."
"Tror du henne?"
"Verkligen inte."
"Har du pratat med henne om det?" Han nickar.
"Ja men hon lyssnar lika bra som sin far. Alltså inte alls. Jag har inte en chans längre."
"Det har du visst. Du är alltid starkare än du tror. Leo, även om det känns så, så går inte jorden under. Du är behövd. Ian är frustrerad eftersom att du inte ger upp...-" Jag lyfter upp hans huvud så att han flyttar blicken från golvet till mig. "Du är hundra gånger starkare än Ian och Nicole, de kan inte krossa dig, de kan inte förstöra dig, det kan bara få dig att vilja tro att de krossar och förstör dig. Förstår du? Du kan inte ge upp och jag tänker inte låta dig ge upp." Han fuktar sina läppar och drar mig mot honom innan han ställer sig upp och virar sina armar om mig.
"Jag är inte så säker på det, men du får det att låta vettigt." Jag ler och lutar mitt huvud mot hans bröst. "Tack."

○Izabella○
"Du var inte hos Maddie." Säger Nathan och lägger armarna i kors.
"Jo!" Han skakar på huvudet.
"Jag ser när du ljuger."
"Det gör jag inte. Jag var hos Maddie." Han flinar bara och skakar på huvudet.
"Vem. Var. Du. Med? Jag frågar inte dig fler gånger." Jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte säga sanningen för då kommer han typ döda Leo.
"Litar du inte på mig?" Han går närmare mig.
"Nej." Jag knuffar bort honom och ger honom en sur blick.
"Carter?" Säger han efter en liten stund vilket får mitt hjärta att stanna. "Eller hur?" Jag tittar upp och fuktar mina läppar innan jag tar ett djupt andetag.
"Varför tro du alltid på alla andra utom mig? Du snackade till och med med Maddie och hon sa att jag var där. Du trodde på Liz och James istället för att tro på mig när de anklagade en annan människa för något han inte ens gjort, som han dessutom fick stryk för. Bara för att du väljer att lyssna på alla andra utom mig." Säger jag frustrerat. Dels för att det är precis vad jag vill säga men också för att inte avslöja mig själv. Nathan bara tittar på mig innan han tittar seriöst på mig.
"Okej. Jag ber om ursäkt men bara så vet, om det är Carter som du umgås med utan att säga något, så kommer jag att berätta för mamma och pappa. Vad tycker de om sånna som Carter Bella? Vad skulle de säga? Huh? Jag tror inte pappa skulle bli så jävla glad. Så visst jag kommer lita på dig, men är det så att du inte säger sanningen så kommer inte bara du få sota för det."