○Leonard○
Jag kommer in genom dörren och hinner knappt ta av mig min jacka innan någon ställer sig framför mig.
"Vart har du varit?" Ian. Jag rycker på axlarna.
"Ingenstans." Mitt tonläge är inte alls vad jag själv förväntat mig. Det är mycket lugnare.
"Var?" Han spänner blicken i mig och knuffar mig lite bakåt.
"Jag var hos kompis." Lögn. Han ska inte veta vem jag går ut med.
"Till klockan ett?"
"Ja? Det är inte sent."
"Om jag säger att du ska vara hemma klockan elva så är det sent jo." Jag drar ihop ögonbrynen och lägger armarna i kors.
"Jag är 18 det vet du va?"
"Spelar ingen roll." Utan att jag ens hinner reagera träffar hans knutna näve mitt ansikte.
"Vad fan?!" Får jag ur mig medan jag backar.
"Vad är detta?" Han drar fram tre små påsar från sin ficka och slänger dem på golvet. Jag chockas av synen då jag vet att det inte är mitt.
"Jag vet inte." Säger jag och håller upp mina händer framför mig för att visa att han ska hålla avstånd.
"Vad håller du på med? Hur kan du ta in detta i mitt hem?" Mammas hem*.
"Det är inte mitt." Jag skakar lätt på huvudet.
"Vems är det då Leonard?"
"Kalla mig inte det." Mumlar jag innan jag backar ännu lite till.
"Vems skulle det kunna vara utom du?"
"Vi är två ungdomar om du glömt." Han skattar och höjer på ögonbrynen.
"Nicole? Skyller du verkligen över detta på min dotter?"
"Det är inte mina grejer. Och hade det varit det så hade jag inte varit så dum att lägga någonstans nära dig."
"När din mor inte finns mer så kommer inte du att klara dig länge om du fortsätter såhär."

○Nicole○
Jag springer ner från mitt rum när jag hör ytterdörren smällas igen och möts av Leo som sitter med ryggen mot väggen.
"Herregud." Flämtar jag när jag ser hans ansikte.
"Rör inte mig." Säger han utan att möta min blick.
"Va-."
"Jag var på dejt okej? Sluta fråga nu." Jag skakar på huvudet och sätter mig framför honom.
"Jag tänkte inte fråga det." Han sneglar upp på mig innan han tomt ser in i väggen. "Vad hände?"
"Din farsa hände." Jag tittar på golvet bredvid honom och känner mitt hjärta stanna. Fuck.
"V-va, var hitta han det?" Leo svarar inte förens han efter en liten stund spärrar upp ögonen och tittar på mig.
"Är det ditt?" Flämtar han och ställer sig upp innan han backar ifrån mig.
"J-nej. Jag-."
"Du fucking visste eller hur? Du visste att han skulle hitta det och skylla det på mig!" Jag skakar på huvudet.
"Leo jag visste inte att han skulle bli så arg. Jag ville inte ha det från första början!"
"Ser du hur jag ser ut? Han slog nästan sönder mig för något du gjort!"
"Jag visste inte vad jag skulle göra jag fick panik?!"
"Panik? För vad?" Säger han frustrerat och slår ut med armarna.
"Jag håller inte på med sånt och så råkade någon lägga det i min väska på en fest. Jag ville inte ha det på mitt samvete." Han skakar på huvudet och tittar med en besviken blick på mig. En blick jag inte ofta ser komma från en som Leo.
"Surprise, det fick du ändå." Säger han med en lugn ton innan han öppnar dörren som smälls igen så fort jag står ensam kvar i hallen.