○Izabella○
Jag tittar bara ut i ingenstans. Det kan inte ha varit han, jag såg honom. Jag såg honom. Jag såg honom leta efter Madison.

"Är du okej?" Jag sneglar upp på min bror som sätter sig mitt emot mig. "Bella?" Jag svarar inte jag bara sitter där tills han äntligen reser sig upp och går. Jag vet att jag inte borde bry mig om honom och ännu mindre vilja försvara honom men jag vet att det inte var han. Madison hade sagt det och dessutom frågade han mig om henne när hon var borta. Det kan inte ha varit han.

○Leonard○
"Se mig i ögonen och säg att det inte var du!" Jag tar tag i Nicole och knuffar henne bakåt innan jag spänner ögonen i henne.
"För sista fucking gången. Det var inte jag!" Hon drar sina händer över sitt ansikte innan hon sätter sig ner i soffan. "Pågrund av dig och dina äckliga kompisar tror hela jävla skolan att jag våldtog Maddie! Du ska fixa detta för jag, kan inte visa mig i skolan utan att nästan bli ihjälslagen. Förstår du hur jävla illa det är?" Hon suckar och vet hur mycket skuld hon känner men såklart visar hon inte det.
"Kan inte Maddie bara säga att det inte var du?"
"Är du störd? Hon har inte varit i skolan på nästan en vecka och när hon kommer tillbaka så ska ingen prata om det. Dessutom är det ert fel så ni fixar det!"
"Amen ta lugnt." Jag höjer på ögonbrynen och skakar på huvudet.
"Ska jag? De tror att det var jag Nicole, är du knäpp? Det är allvar!"
"Jaja, fan sluta skrik. Jag ska snacka med dem." Säger hon och knuffar bort mig.
"Idag. Du snackar med dem idag."
"Ja!" Suckar hon och ger mig en sur blick.
"Bra."

***

"Måste du gå?" Jag kramar henne lite hårade och kysser hennes panna.
"Förlåt men det är inte jag som ska ha folk över om en kvart. Jag måste." Hon släpper mig och ler svagt.
"Tack."
"För vad?" Jag drar på mig min jacka och drar in henne i ännu en kram.
"För att du räddade mig." Jag ler och kramar henne lite hårdare innan jag släpper henne.
"Maddie. Jag gör allt för dig."