○Izabella○
"Så alla har gått runt och undrat om Maddie ens är okej i två veckor och det är ni som är orsaken bakom det hela tiden?" Frågar jag Nathan som precis berättat vad som står på egentligen.
"Ja." Flinar han och tittar på Grayson som ställer sig upp.
"Det är inte eran ensak så du ska inte säga detta till någon." Jag skakar på huvudet.
"Va?" Säger jag och nu är det min tur att skratta men bara pågrund av deras idiotiska sätt att vara.
"Vad är så roligt?"
"Ni!"
"Vi? Vad är problemet?"
"Du Grayson är problemet. Nathan är problemet, Liz, Ricky, ni alla är problemet."
"Jag är din bror..." Säger Nathan och tittar på mig som att jag skulle räkna bort honom bara för den sakens skull.
"Jag vet det."
"Så?"
"Så? Det betyder inte att du är mindre skyldig för vad ni gjort." Han skakar på huvudet och flinar.
"Menar du allvar?"
"Ja. Det kan du ge dig på."
"Men herregud."
"Vadå? Sluta Nathan det är seriöst. Ni förstör ju en annan människa och tänker inte för fem öre." Grayson himlar med ögon vilket gör mig arg. Det är som att han och min bror inte vill höra.
"Han bryr sig inte."
"Nej, kanske inte om sig själv men ni välte hans mammas grav. Fattar ni inte att det är långt över gränsen man kan gå? Slå sönder varandra isåfall, för då kan han iallafall ha möjlighet att försvara sig men ni går på hans familj för att ni är så jävla fega. Vad vill ni ha av honom egentligen? Jag fattar inte. På riktigt förstår jag inte och att ni själva inte dör inombords för det där är helt sinnessjukt."
"Visst det var kanske över gränsen men han tog dig fast att jag sa till att låta bli."
"Han tog inte mig. Jag är en person med ett eget jävla val och om jag vill vara med honom har inte ni något med att göra. Jag hatar Liz men det är inte så att jag skulle gå och mörda henne för det. Räcker det inte nu?" Nathan suckar.
"Du säger inget om Maddie. Vi kan inte bara lägga oss fattar du väl. Det har gått alldeles för långt."
"Ja precis. Alldeles för jävla långt."
"Ja okej! Men vi kan inte bara låta Maddie gå precis. Då är det ju krig på riktigt."
"Det är ju redan det. Nathan. Sluta nu." Grayson skakar på huvudet.
"Nej. Nej han har rätt. Vi kommer fan bli mördade av Eric och company. Vi får bara låta det lägga sig lite efter hand om detta är så jävla viktigt för dig."
"Er tid är ute. Ni ska inte förstöra Maddie också."
"Så de får tillbaka allt och vinner. Vad får vi? Ett skott i pannan?" Jag skakar på huvudet.
"Ni får tillbaka mig. Jag gör slut men då ska ni knappt våga titta på dem mer. Ni ska svälja er jävla stolthet och ge tillbaka de ni tagit och nästan förstört. Folk går sönder inombords pågrund av er och det räcker nu."

"Deal?"

"Deal."

○Eric○
"Izabella ringde." Säger jag och lägger ner min mobil på bordet framför mig innan jag tittar upp på de andra. Alla utom Leo och ja.
"Och?"
"Hon berättade allt om Nathan, Grayson och Maddie. Jag tror hon kan sätta ett stopp för allt." Cameron nickar men ser fundersamt på mig.
"Så?"
"Hon har sagt till Nathan att hon inte ska säga något till oss men det gjorde hon ju nu. Dessutom skrev hon att Chris ska ha fest ikväll så jag gissar att vi ska ta tillbaka vår Maddie-princess." Theo flinar.
"Jävlar att hon offrade sig för Leo. Det kan fan inte ha varit lätt att hänga efter Grayson hela dagarna."

"Hon gjorde vad?!" Min blick praktiskt taget kastas mot dörröppningen där Leo till min förvåning och lite halvt skräck står. Helt i sin ovisshet. "Vad?! Har Maddie gjort? För min skull?" Theo tittar på mig och ser rent av rädd ut. Ingen vet vad de ska säga tills Cameron ställer sig upp och räddar stunden av spänd tystnad.
"H-hon valde bort oss för Nathans gäng för att då skulle de låta dig vara ifred." Något i Leos blick försvinner, det är som att det blir helt tomt i hans huvud.
"Och ni visste hela tiden?" Säger han och låter genuint sårad tills det är som att eld flammar upp i hans ögon. "Ni visste? Hela tiden?!"