Monster.

○Jason○
Jag studerar mig i spegeln jag inte tittat i på flera månader.

Vad händer med mig?

Mina ådror syns ytligare och blir på mina händer helt silvriga i färgen. "Jason." Flämtar Alice när silvret börjar vandra upp för min arm. Jag känner hur hennes grepp om min hand börjar lossa vilket skrämmer mig.

Hon tycker du är farlig Jason. Hon fattar äntligen att du är ett monster. Rätt åt dig!

Jag bara står där och tittar på min spegelbild. Är det verkligen jag? Monstret i spegeln är... Jag.

[Sluta, sluta, sluta! Det är inte jag!]

Silvret fortsätter upp för min hals och börjar sakta bränna innan de fortsätter och sprider sig i mitt ansikte där de börjar avta. De silver som finns kvar samlas nu under mina ögon och stannar där innan mina ögon skiftar färg.

"Jävla moster."

"Missfoster! Tur att vi äntligen slipper dig!"

"Hoppas du dör i det där jävla dårhuset!"

[sluta!]

En grå-silvrig färg lägger sig över mina ögon.

Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster. Monster.

Jag tar ett skakigt andetag innan jag spänner käkarna och tittar på Alice som nu ser vettskrämd ut genom spegeln. Hon öppnar munnen för att säga något men stänger den lika snabbt igen. Min blick vandrar tillbaka och möter min spegelbild som äntligen börjar att förändras. Silvret i mina ådror under mina ögon börjar blekna bort innan den gråa färgen i mina ögon sakta gör detsamma.

"V-vad var det där?" Säger Alice medan jag täcker över spegeln.

"Ett bevis på att du ska hålla dig borta." Svarar jag och förvånas själv av mitt tonfall som får Alice att backa.

"Va?"

"Du hörde vad jag sa." Hon svarar inte utan står bara där och tittar på mig som att jag vore dum i huvudet.

"Sluta."

"Sluta med vad?!" Hon spärrar upp ögonen och drar ihop ögonbrynen.

"Sluta vara sådär. Ena sekunden vägrar du släppa mig och andra sekunden är du såhär." Säger hon slår ut med armarna.

"Såg inte du vad som hände? Gå härifrån Alice."

"Varför ber du mig att gå hela tiden?!" Skriker hon frustrerat vilket får hennes ögon att börja vattnas.

"Därför."

"Varför? Berätta det för mig. Så går jag."

"Nej. Gå härifrån nu." Säger jag och pekar mot dörren.

"Varför?"

"Men därför! Snälla gå."

"Jag går ingenstans förens du säger varför!" Tårar rinner nu ner för hennes kinder, jag suckar innan jag inte längre kan hålla sanningen inne.

"För att jag bryr mig om dig! Jag vill inte skada dig. Du är allt jag bryr mig om Alice, den enda jag vill ha men jag vill inte skada dig. Jag vet inte vad som händer med mig eller vad som kan hända med mig. Jag försöker bara skydda dig, därför. Vill jag att du går." En tår faller ner för hennes kind innan hon snabbt torkar bort den. Hon står helt stilla framför mig.

"Du vill verkligen att jag ska gå alltså?"

Nej?

"Ja."

Nej nej nej nej nej. FEL! Det ä fel. Alltihop är fel!

"Som du vill." Viskar hon tyst tillslut innan hon tar ett djupt andetag och vänder sig mot dörren.

Stoppa henne Jason. Nu kom igen. Du har tre sekunder på dig. Be henne att stanna!

Jag se hur hon lägger handen på handtagen och ska precis öppna när min vilja tar över mitt förstånd.

Jag kan inte beskriva hur mycket jag hatar vad hon gör med mig. Fy fan vad jag kommer bli straffad hårt för detta.

Utan någon som helst konsekvenstänkande tar jag tag i hennes hand och drar henne ifrån dörren.

"Jaso-."

"Jag hatar dig." Säger jag innan jag trycker henne mot väggen och pressar mina läppar mot hennes.