(Lyssna på Lost boy - Ruth B)

1 & en halv vecka senare.
●Jack's perspektiv●
Det där med minnet gick ju snabbt, doktorerna ville inte att allt skulle gå för fort utan att de fick komma av sig själv vilket det gjort, olika bilder och föremål få mig att minnas, jag minas inte allt men det mesta. Vad som varit jobbigast har varit en sak. Lilly. Enligt Jacob, min själsfrände. Enligt mig, inte min själsfrände.

Jag vet vad som hände. Jag vet att jag fortfarande älskar henne. Men jag kan inte älska henne. Inte nu iallafall. Vad som känns jobbigt är att jag är så kluven, Lilly, Grace, Lilly, Grace, Lilly, Grace och så vidare och så vidare. Jag kan bara välja en och med tanke på att den ena inte finns så borde valet vara lätt men det är så svårt att trycka undan dem känslor som finns kvar från Lilly.

Ta ner tavlorna på henne ville jag men Grace hotade med att hon skulle flytta om jag tog ner dem. Det är en del av mig sa hon vilket jag kan hålla med om men det är så svårt att glömma om dem är där. När jag sa så blev hon nästan så sur att hon ville slå till mig. Vilket jag i och för sig kan förstå. Grace har rätt, jag vill inte glömma.

Jack, sluta tänk! Bara sluta övertänk allt och ingenting. Sluta!

***

Jag lurade iväg Grace och Lora till ett lyxigt spa utanför stan över helgen. Varför? Jo, jag tänkte överraska Grace med att göra i ordning barnrummet som hon varit så himmelens orolig och stressad över. Kommer det bli klart Jack?! Jack vi måste börja snart!! Jack! Hallå JACK!

Såklart har jag övertalat henne att vi ska göra det och att vi hinner för att jag skulle kunna få iväg henne på spa helgen utan att hon skulle behöva stressa upp sig.

"Jack jag drar, lycka till." Ropade Jacob som hjälpt mig under helgen från hallen.

"Okej, tack för all hjälp!" Ropade jag tillbaka och hängde upp den sista tavlan på väggen. Efter att Jacob gått dröjde kanske 20 minuters tråkig väntan innan jag hörde ytterdörren öppnas.

"Älskling? Jag är hemma!" Jag flinade och reste mig från soffan i vardagsrummet. Grace kastade sin jacka på golvet och sprang mot mig.

"Jag har saknat dig så mycket." Viskade hon och även fast att hon bara varit borta 3 dagar hade jag saknat henne något enormt jag med.

"Jag har saknat dig." Mumlade jag tillbaka mot hennes hår. Hon drog ifrån kramen och placerade istället sina läppar mot mina.

"Blunda." Viskade jag mot hennes läppar och kysste dem igen.

"Varför?"

"Bara gör det och följ mig." Sa jag och kysste hennes läppar ännu en gång.

"Jag gillar inte överraskningar." Sa hon retsamt och stängde ögonen.

"Well, du kommer att älska den här." Skrattade jag och kysste hennes panna.

"Redo?" Hon nickade och jag ledde henne mot barnrummet.

"Öppna ögonen på tre." Sa jag och ställde mig bakom henne när jag virade mina armar om hennes kropp i dörröppningen.

"Ett. Två. Tre." Hon öppnade sakta ögonen.
"Jack, va-." Hon avbröt sin mening antagligen när hon förstod vilket rum hon befann sig i.

"Och du gillade inte överraskningar?" Skrattade jag.
"Det gör jag inte heller, men, detta. Jack du är helt otrolig!" Utbrast hon och en tår av förhoppningsvis lycka letade sig ner för hennes kind.

"Tycker du om det?"

"Tycker om? Detta är helt sjukt Jack, jag älskar det! Men..." Hon vände sig om och men min blick. Jag torkade bort hennes ensamma tårar.

"Men?" Hon log.

"Vet du vad jag älskar mer?" Jag skakade på huvudet och drog bort en slinga av hennes hår som fallit ner över hennes öga.

"Dig. Är vad jag älskar mer än allt i hela världen Jack." Hon kysste mina läppar passionerat vilket fick mig att le stort.

"Jag älskar dig." Skrattade jag och drog in henne i en kram.

"Tänk att vi snart är en familj Jack." Mumlade hon efter ett tag och tittade upp på mig.

"Mm, Mr, Mrs och Baby Parker"