●Grace's perspektiv●
Jag stod bakom disken och tittade på killen som satt vid samma bord som han alltid gör, sen ner på solglasögonen som tillhörde honom. Skönt nog så är det endast jag kvar eftersom att jag stänger idag. Och ännu skönare sitter det endast kvar typ 5 personer i caféet. En av dem är killen som jag överväger att gå fram till.

Ta dig samman Grace.

Jag tog ett djupt andetag och närmade mig bordet längst bort. Han lyfte blicken från sin dator och tittade frågande på mig.

"Eh, hej." Sa sa jag försiktigt.

"Hej?" Svarade han och sänkte skärmen på den silvriga MacBooken.

"Ja, eller asså. Det kanske inte är du men jag är nästan säker på att detta är dina." Jag sträckte fram de svarta Rayband glasögonen innan han försiktigt tog emot dem.

"Ja, det är mina. Var hittade du dem?" Log han.

"D-du glömde dem på festen för ett tag sedan." Han nickade och la ner solglasögonen på bordet.

"Tack." Jag log och skulle precis öppna munnen för att säga något när Adam slog upp ytterdörren och stormade in i caféet.

"Jag kan förklara." Sa jag och backade några steg närmre killen som jag lämnat solglasögonen till.
"Det finns inget att förklara! Du kommer försent, du jobbar inte när du ska. Du ska passa dig jävligt noga om du inte vill ha sparken så borde du sätta fart!" Han gick närmre mig innan jag knep ihop ögonen då jag var 99% säker att han skulle slå till mig, som han alltid gör.

"Hey! Sluta!" Jag kände hur någon ställde sig framför mig innan jag öppnade ögonen.

"Och vem är du?" Adam korsade sina armar och tittade kaxigt på killen framför mig.

"En vän." Adam flinade och drog fram mig.

"Varför är du vän med henne? Herregud titta på henne det enda hon är bra till är att ligga med?" Jag tittade ner i golvet och kved försiktigt av det hårda taget han hade om min handled.

"Det är inte sant. Och släpp henne, hon får ont ser du väl?!" Adam tog istället ett hårade tag och flinade försiktigt. Killen framför mig knuffade undan Adam och drog in mig i sina armar.

"Är du okej?" Jag nickade svagt innan killen tog tag i min hand och drog mig bakom hans rygg.

"Hon pratade med mig eftersom att jag undrade en sak, hon har inte gjort något fel."

"Okej okej, men om du och Grace känner varann varför har jag inte sett dig tidigare?" Jag spärrade upp ögonen och klev fram bakom killens rygg.

"Du behöver väl inte veta vem alla mina vänner är?!" Sa jag surt.

"Nej, haha jag svär han är säkert bara en främling som försöker leka hjälte..." Adam flinade vilket gjord mig arg.

"Men det är han inte!?" Adam spädande upp ögonen mot mig.

"Bevisa det!" Sa han kort och jag sneglade bak på killen som jag inte ens vet namnet på. Han drog mig mot sig och innan jag visste ordet av de var mina läppar pressade mot hans.

●Jack's perspektiv●
Jag kysste henne. Ja det gjorde jag. Vad skulle jag annars gjort? Jag vet inte varför men jag får en känsla av att hon är väldigt ensam. Och inte minst av att den där killen inte brukar vara jättetrevlig mot henne. Det kändes för hjärtlöst att inte göra något alls.

Killen framför mig stod chockat och tittade på mig.
"Vad?" Sa jag och drog på mig min jacka.

"Inget."

"Bra, låt henne vara hädan efter." Han nickade och jag vände om och skrev snabbt ner mitt nummer på en liten pappersbit innan jag packade ner min dator i min datorväska.

"Vi ses sen." Jag placerade diskret lappen i hennes hand och kysste hennes tinning innan jag vände mig om och gick ut ur caféet.

Detta kommer antagligen leda till en massa problem. Men jag kunde inte låta honom köra henne sådär.

Jack varför gav du henne ditt nummer?

För att man inte gör något sånt som jag gjorde och sen går. Eller ja inte jag iallafall. Inte längre.

●Grace's perspektiv●
Han kysste mig. H-han räddade mig. Ingen, nu menar jag ingen har någonsin gjort något sånt för mig. Definitivt inte en främling. Så som Adam ser mig. Ser alla andra också mig. Någon som bara är till för en sak att ligga med och inte är värd någonting, någon som måste jobba ihjäl sig för att ens överleva och som folk är beredda att göra läskigt mycket saker för att förstöra för.

Lappen i min ficka gör det möjligt för mig att ha kontakt med honom som jag fortfarande inte vet namnet på.

"Grace?" Jag tittade upp från golvet till Lora som stod framför mig.

"Har det hänt något? Säg inte att det är Adam?" Jag skakade på huvudet.

"Inget har hänt. Jag är bara trött." Log jag och hon nickade. Så fort hon lämnat rummet drog jag upp min mobil och knappade in numret som var nerskrivit på lappen.

Sms: sänt kl 20.43 torsdag 22 oktober.
Till: 07********
Tack <3

Jag skickade snabbt iväg meddelandet och la mig sedan ner på min säng.

Så nära men så långt borta.