Den 22 December 2016.
Den dagen som varje år har varit samma.
Den som kom att bli det värsta som någonsin skulle kunnat hända mig.
Den dagen som vi alla älskat.
Den dagen som jag kommer få lära mig att inte hata.
Den dagen jag förstod att världen inte är rättvis.
Den dagen världen tog min mamma ifrån mig.

Det är världens mest ändlösa smärta som uppstår när någon försvinner sådär. Bara sådär när man inte väntat sig det. Bara sådär när jag inte ens hann säga hejdå. En olycka tog min hjälte ifrån mig.

Den här boken. Personlig? Ja kanske även om det inte verkar så. Personerna är påhittade? Ja men känslorna är bara äkta och fullt verkliga.

Känslan när man förlorar någon och förlorar ännu fler pågrund av det. Världens mest ändlösa känsla av smärta. En smärta som jag kommer att få lära mig att inte känna mig hjälplös pågrund av.

Det är inte meningen att allt ska vara sorgligt men ibland kan man inte rå för det hemska och det sorgliga. Ibland är man bara på fel plats vid fel tillfälle. Ibland är sorgen inget man kan stå över. Ibland är det något man får lära sig att leva med.

Jag vill bara säga tack. Tack för allt genom resan av denna boken.

Xx C