9.0
○Izabella○
"Vad i helvete har ni gjort sa du?" Min bror ställer sig upp och försöker närma sig mig men jag sträcker bara upp armarna framför mig för att stoppa honom.
"Dem. Inte jag, INTE 'ni'. Dem!"
"Det spelar för fan ingen roll?! Vad i helvete tänker du med?" Han står bara och tittar på mig innan jag knuffar honom bakåt.
"Lugn." Väser han för att mamma och pappa inte ska höra.
"Ni är ju sjuka i huvudet. Fine! Fine att ni slåss och rent av spottar varann i ansiktet men varför är du så illa tvungen till att gå på Leo hela jävla tiden. Man välter inte någons gravsten, fattar du! Det finns inte på fucking världskartan att man gör så mot en helt oskyldig människa. Vad har Leos mamma med er jävla konflikt att göra? Va? Helt otroligt!" Skriker jag halvt innan jag vänder mig om, långt hinner jag dock inte förens Nathan tar tag i min arm.
"Hallå vänta låt mig förklara." Jag sliter åt mig min arm.
"Rör. Inte. Mig. Och Nathan jag svär på oss båda att om du så mycket som närmar dig steget att göra detta ännu värre än det är nu. Så kommer jag aldrig mer att prata med dig igen. Någonsin!"
○Madison○
"Vem ska säga det?" Jag tittar på Bella och rycker på axlarna när hon diskret pekar på sig själv men sedan skakar på huvudet.
"Cameron kanske? Han skulle aldrig slå dig. Reynolds och Eric är dock uteslutna." Säger Thomas drar sina händer över sitt ansikte.
"Vem ska säga det då?" Frågar Eric och pekar sedan på Bella. "Bellz du kan?" Ännu en gång skakar hon på huvudet fast nu mer tydligt.
"Nej, hörni, ärligt talat tycker jag att någon av er ska göra det." Tom suckar.
"Tillbaka på ruta ett. Vem är allternativ ens?" Thomas tittar på Tom och sedan runt omkring oss.
"Ja inte Eric, Reynolds eller du. Inte Jag och inte Bella, Zara kommer aldrig vilja och vi kan glömma att Bryan och Theo men Ryan? Du kan väl?" Han drar ihop ögonbrynen och skakar sakta på huvudet.
"Är du skön eller?" Alla blir tysta för några minuter.
"Om inte Nicole vill så finns det ingen annan kvar än..." Thomas tittar på mig och snart vänds allas blickar mot mig. "Maddie." Mumlar han.
"Jag röstar på Maddie." Säger Tom och räcker upp sin hand.
"Jag med."
"Jag också."
"Maddie får det bli." Tillslut är allas händer i luften vilket betyder att lotten faller på mig, att berätta för Leo vad som har hänt. Att krossa hans värld.
90 kapitel?! Hur är det ens möjligt?
Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top