○Leonard○
Cameron. Den som jag trodde skulle vara argast och som inte skulle prata med mig igen är den enda som tydligen förstår. Jag tittar på honom och upptäcker flera tecken och sår i hans ansikte som tyder på att han slagits med någon.
"Vem har du fightas med?" Han stelnar till och vägrar nu till skillnad från innan titta på mig. "Cameron? Vem har slagit dig?"
"Ingen." Säger han och ställer sig upp vilket jag också snabbt gör.
"Hallå jag frågade vem?"
"Och jag sa ingen." Jag tar ett hårt grepp om hans arm och trycker honom mot väggen innan jag studerar hans ansikte.
"Din hand." Säger jag och håller upp min för att förtydliga att han ska visa mig den. Han står bara still tills han efter några sekunder placerar sin hans i min handflata. Jag tar tag om hans handled och ser tydliga skrapsår på hans knogar. "Ingen?" Han är bara tyst och utstrålar en känsla av att han är rädd för att berätta vem.
"Exakt. Ingen." Jag skakar på huvudet och släpper hans handled.
"Jag är inlåst här okej? Jag är inte dum och jag vet att du inte kommer släppa ut mig så du behöver inte vara rädd, jag kan inte göra någonting mot den som slagit dig men det betyder inte att jag inte vill veta vem fan det är, fattar du?"
"Okej, men bli inte arg då?"
"Nej! Jag ska inte."
"Nathan." Säger han och knuffar bort mig innan han går en bit ifrån mig. Jag spärrar upp ögonen och vänder mig mot Cameron.
"Amen skämtar du?" Han spänner ögonen i mig och skakar lätt på huvudet.
"Ja absolut gör jag det." Ilskan i mig går inte ens att förklara. Jag ska mörda Nathan. Gå på mig men gå fan inte på någon som jag bryr mig om.
"Och? Ingen stoppade dig? Eller honom?! Var du själv?"
"Nej jag var inte själv. Eric och Reynolds och alla var där."
"Och ingen sa något? Eller gjort något?" Han skakar på huvudet.
"Nej. Inte förens det var försent." Jag drar händer över mitt ansikte och suckar.
"Alla bara såg på?"
"Ja har jag sagt."
"Hämta Eric nu." Han tittar osäkert på mig.
"Nu? Men han sa att inte lämna dig själv fö-."
"Cameron. Jag är för sista gången, jag är inlåst här. Okej? Jag kommer ingenstans och jag kan inte göra något. Gå och hämta Eric nu." Säger jag långsamt och lyckas till min lättnad övertala honom. Han går mot dörren men släpper inte blicken från mig tills han har öppnat dörren och stannar upp helt. "Jag är här, gå Cameron." En suck lämnar hans läppar.
"Förlåt." Mumlar han och stänger igen dörren vilket gör mig fast här ännu en gång.

○Eric○
Dörren öppnas och en nästintill vettskrämd Cameron står nu i hallen.
"Cameron?! Vad fan gör du här?" Frågar Reynolds men han tittar bara på mig.
"Han bad mig hämta Eric." Jag suckar. Som jag sa tidigare. Cameron lyssnar helt oavkortat på precis allt Leo säger.
"Cameron han lurar dig!" Säger jag och ställer mig upp innan jag drar på mig min jacka.
"Lägg av! Sluta säga så!" Fräser han vilket jag inte ens orkar reagera på.
"Eric gå inte. Inte än. Det blir roligt att se om Cameron kan lita på sin förebild." Flinar Reynolds.
"Litar ni på honom eller?" Säger Cameron vilket får Reynolds att skaka huvudet.
"Nej inte förens vi vet att vi KAN lita på honom."