○Eric○
"Vad fan vill du mig?" Fräser han när vi kommer ut på skolgården där det är mulet och ganska dåligt väder.
"Jag vill veta vad som händer med dig? Man kan inte ens snacka med dig normalt för du är ute och svävar i ingenstans." Han lägger armarna i kors.
"Jag? Du är ju för fan inte klok. Jag är precis som vanligt!"
"Jasså? Du tycker det är fullt normalt att inte kunna hålla fokus i 2 sekunder?"
"Vad snackar du om?"
"Kommer du ihåg en enda grej ifrån vad vi sa till dig därinne?" Han stannar upp och svarar inte utan ger mig bara en meningslös blick. "Det är precis detta jag menar. Du vet inte för du lyssnar inte och det har du börjat göra typ ganska ofta."
"Jag är trött so what? Ingen bryr sig."
"Jo, vad fan är det som hänt med dig? Först går det inte prata med dig sen ignorerar du de som faktisk på riktigt bryr sig om dig." Han ser chockat på mig som att han trodde att ingen märkte hans underliga beteende.
"Vem har sagt att jag ignorerar någon?" Osäkerheten lyser starkt upp i hans blick.
"Det är ingen som behöver säga det till mig. Jag märker väl?" Han suckar.
"Vad vill du? Egentligen?"
"Har det hänt något?" Mitt svar får honom att stanna upp med blicken ner i marken. Svaret är ja för annars hade han antagligen skrattar, knuffat till mig och sagt att jag var dum i huvudet. Något han inte gör. Han tittar upp på mig igen och skakar på huvudet.
"Varför tror du det?"
"För att du beter dig som en helt annan människa."
"Jag kan säga dig en sak och det är att det inte har hänt något." Jag nickar och ser hur han tänder en cigg innan han lutar ryggen mot betongväggen. Jag känner Leo för bra för att tro på det han säger.
"Du och Maddie då?" Igen. Han fryser till.
"Vad menar du?"
"Är ni inte vänner längre eller vadå?"
"Jo."
"Men...?"
"Finns inget men." Jag skakar på huvudet och irritationen inom mig byggs upp då jag ser att det han säger bara är lögn. Jag har känt Leo länge och under våra elva år av vänskap har han aldrig någonsin gått en dag utan att prata med Maddie, prata om Maddie eller fråga efter henne om han inte sett henne på några timmar. Samma sak med Maddie men nu tittar de inte ens på varandra så jo, det finns ett "men".
"Ljug inte."
"Jag ljuger inte."
"Så säg varför? Så svårt är det inte." Hans tålamod börjar tryta men han vet jag inte kommer att ge mig.
"Jag måste inte säga någonting." Jag vet ärligt inte hur länge vi stod där och diskuterade för att jag skulle få det ur honom eller iallafall för att han skulle ge mig svaret utan att själv märka det.
"Är det för att du har Bella nu eller?" Nöjt höjer jag på ögonbrynen då han knyter sin ena näve. Bingo.
"Nej!" Fräser han argt vilket för min del bara är positivt.
"Jasså? Så Maddie är fortfarande din nummer ett. Eller?"
"Maddie och jag är vänner inget annat plus att Bella inte är er business."
"Vad är du och Bella då? Om du och Maddie bara är vänner?" Ingenting. Han är inte kär i henne.
"Bella och jag?" Han har aldrig sagt det och vill inte säga ordet heller. Flickvän.
"Nej. Bella. Vad är hon till dig?"

"Har du skaffat flickvän Carter." Jag tittar seriöst på Reynolds som glor på Leo frågan var riktad till.
"En vadå?"
"Flickkkvänn." Upprepar han överdrivet.
"Det du precis nämnde har man känslor för, det har inte jag och kommer aldrig att han för en tjej. Så nämn det inte igen."

"En tjej." Säger han osäkert.
"En tjej? Bara en helt vanlig tjej?" Han har inte känslor för Bella så som han säger. Han gillar inte henne.
"Nej. Jag gillar henne okej?" Och hon är definitivt inte kär i honom.
"Så vad är hon Leo? Din flickvän?" Det går en stund innan han skakar på huvudet. Han kommer inte säga det.
"Nej." För han är kär i Maddie.

Kommentera