○Leonard○
"Måste jag gå?" Maddie tittar argt på mig och rättar till min fluga.
"Är du knäpp? Klart du måste." Jag tittar mig själv i spegeln och äcklas av synen. Jag är världens sämsta son. Jag sa inte ens hejdå.
"Alla hatar mig där." Maddie skakar på huvudet och kramar mig från sidan.
"Idag handlar det bara om din mamma och dig, ingen annan."
"Dessutom passar jag inte i kostym." Hon flinar.
"Jo." Jag vänder mig mot henne och ser desperat på henne för det är precis vad jag är.
"Följ med mig."
"Leo..."
"Maddie. Om du inte följer med så kommer jag inte klara av att sitta där inne. Snälla..." Hon tar min hand och tittar ner i golvet innan hon ser upp på mig.
"Är du säker?" Jag nickar innan hon lutar sin panna mot mitt bröst.
"Om det är det du vill." Viskar hon med sina tindrande ögon riktade mot mina. Jag virar mina armar om henne.
"Tack."

○Madison○
"Var ska du?" Jag tittar på mamma medan jag snabbt kammar igenom mitt hår.
"Leos mamma ska begravas idag. Han vill att jag ska följa med."
"Ja vi fick en inbjudan men jag åker ju om en timme och denna resan är viktig. Jag har viktiga möten och om jag inte åker så får jag sparken." Jag ler snett och pussar henne på kinden innan springer ner till hallen och drar på mina svarta skor med lagom hög klack. Mamma kommer efter mig och ler. Hon och pappa har varit hemma i några dagar nu men pappa åkte imorse och nu åker då mamma. Det är inget jag är ledsen för jag är ju van men just idag känns det jobbigt. "Du är jättefin." Jag kramar om henne och känner hur mina ögon börjar vattnas.
"Jag älskar dig mamma."

~

Min blick är fast på Leo som står vid kistan och säger något ingen hör. Begravningen ska typ precis börja och hela kyrkan är fullsatt med Leos släkt och hans föräldrar vänner. Soldater står också runt om i kyrkan eftersom att Leos pappa var militärsoldat och hans familj ska då begravas som honom ungefär. Leo tittar på mig innan han släpper sin mammas hand och sätter sig bredvid mig.
"Jag klarar inte detta." Mumlar han efter ett tag när prästen talar. Jag tar hans hand och vilket verkar lugna honom lite. Det är många som ska tala, någon militärkille som jag vet kände Leo och hans mamma bra även efter hans pappa gick bort, Leos mammas syster och några andra som jag inte känner igen. Det är dock inte förens en amerikansk flagga läggs över kistan som Leo reser sig upp och snabbt går ut ur kyrkan. Jag sitter kvar i någon minut men kan inte hålla mig mer då jag blir orolig och reser mig upp också innan jag springer ut för att hitta honom. Jag letar runt kyrkan i kanske tio minuter utan att hitta honom tills jag ser honom stå borta vid en bro och spy.
"Hur är det?" Han spottar ner i vattnet och tittar sedan på mig.
"Är det bara över nu?" Frågar han med glansiga ögon.
"Nej. Det är inte över."
"Men varför känns det så då?!" Säger han frustrerat och ser på mig med en desperat blick.
"Jag vet inte! Leo. Din mamma begravs idag. Du kan inte hjälpa att du är ledsen." Han närmar sig mig och tittar på mig men en blick jag aldrig någonsin varit med om. En blick som nästan skrämmer mig lite.
"Maddie. Jag känner knappt att jag är ledsen för det är som att hela jag går sönder! Jag är allt samtidigt och jag kan inte hantera det. Du är den enda jag litar på ju, och jag fattar inte ens att jag säger det till dig. Detta. Är. Inte. Jag!"

Någon som har någon mer fråga till karaktärerna? Annars publicerar jag svaren på q&a'n sen. Tack till alla som bombat min inbox. Ni är bäst!