○Leonard○
"Hann du?" Jag suckar och skakar på huvudet.
"Nej." Säger jag iskallt och lägger mina armar i kors. Hon drar sina händer över sitt ansikte innan hon tittar upp i taket och sedan på mig igen. "Nicole?" Mumlar jag bestämt. "Vad har hänt?" Hon skakar på huvudet och trasslar in sina händer i sitt hår.
"Asså fan, förlåt."
"För vad?"
"Okej alltså jag hatar inte dig. Jag säger det för att du ville ha det så och för att vi kom överens om det men jag kommer aldrig kunna hata dig. Du kommer dock aldrig kunna förlåta mig för detta och det är okej för jag kommer aldrig göra det heller." Jag ser på henne med en bestämd blick.
"Nicole. Vad har du gjort?"
"Pappa ringde mig i början av kvällen för att jag skulle ringa dig och säga att du behövde åka till sjukhuset. Men just när jag skulle ringa kom Liz och började skälla ut mig för att hon tyckte jag börjar bli tråkig. Det är det absolut dummaste jag gjort men jag ville bevisa att hon hade fel så ja-."
"Du visste att hon skulle dö..." Flämtar jag mitt i hennes mening och ser ner i golvet innan jag tittar upp på henne igen med alla droppe ilska som finns i min kropp fäst i min blick. "Du visste att hon skulle dö!" Hon backad och skakar på huvudet.
"Leo förlåt. Ja-."
"Nicole. Min mamma är död! Du och Liz bara förstör och fortsätter att förstöra mitt liv. Jag är din bror, halvbror, kompis, Leo, jag är någonting, hoppas jag. Om inte. Jag är en person! Nicole. Jag hann inte säga hejdå till min egen mamma. Du och Maddie är de enda som vet någonting om mig, du iallafall, du om någon vet vad hon betyder för mig." Hennes ögon börjar vattnas.
"Förlåt. Vad fan ska jag göra?"
"Vad du ska göra? Ja du kan göra vad fan du vill. Jag däremot är den som ska ställa mig själv den frågan. Vad ska jag göra? Om du har det svaret så får du gärna informera mig för jag vet inte längre."
"Jag kan inte fatta att jag gjorde så me-."
"Även om du hatar mig så fattar inte jag att Liz var viktigare än mig." Hon skakar på huvudet innan hon försöker ta min arm.
"Nej. Rör mig inte."
"Leo snälla. Förlåt." Jag känner hur mina ögon börjar vattnas innan mitt medvetande försvinner bort i mina tankar. Allt jag kan tänka på är ljudet som betydde att hon inte fanns mer.
"Du visste att hon var död." Mumlar jag. "Du visste att hon var död!"

○Nicole○
"Leo sluta." Han går närmre mig med en blick som gör mig rädd. Hans ögon är helt svarta och som borta.
"Du fucking visste!" Skriker han och knuffar mig bakåt.
"Leo sluta!" Säger jag och försöker få kontakt med honom men det är som att han inte hör mig.
"Hon är död och jag hann inte säga hejdå. Det är ditt fel! Det är ditt fel! Det är ditt fel!" Jag blundar och slutar lyssna på allt han skriker åt mig även om jag förtjänar att höra det tills han slutar. Jag öppnar ögonen igen och ser honom framför mig med tårar rinnandes längst kinderna.
"Jag är ledsen."
"Gå. Låt mig vara ifred. Bara gå." Säger han innan han vänder sig om och går in på sitt rum.

Vad fan har jag gjort...?

Snabbt går jag ner för trapporna och letar upp Maddies nummer i min mobil.
"Fan." Mumlar jag frustrerat när hon inte svarar och ringer upp henne igen. Tre gånger hinner jag ringa utan resultat innan hon svarar.
"Nicole jag har lektion. Hoppas det är viktigt."
"Det är Leo. Du måste hjälpa mig. Jag tror att jag gjort något jävligt dumt."