○Leonard○
"Ursäkta dig men jag tar inte order från någon."
"Då får det väl bli ändring på det?" Jag flinar och knuffar honom sedan bakåt.
"Du borde passa dig jävligt noga." Han fnyser och ser ointresserat på mig. "Ser du, så här ligger det till. Jag är starkare än dig. Gänget här bakom är starkare än din lilla grupp med töntar. Om du vill slå mig så gärna det. Vi kan absolut lösa vad det nu är som stör din tillvaro så oerhört men en sak ska du ha jävligt klart för dig. Om du är med i spelet så får du fan spela efter reglerna, att slå mig här, bland folk, är som att ge mig försprång i loppet du ändå aldrig kommer att vinna. Are we clear?" Jag ger honom ett leende innan han vänder sig om och försvinner ut ur min syn.
"Men herregud hur gick det?" Maddie ställer sig framför mig och drar sin hand precis under mitt öga. Hennes beröring får hela min kropp att rysa.
"Bra." Mumlar jag och ler svagt mot henne men hon ser fortfarande bara orolig ut. "Maddie, jag mår bra." Övertygar jag henne vilket får henne att ta ett djupt andetag innan hon virar sina armar om mig och lutar sitt huvud mot mitt bröst.
"Snälla var mer försiktig."

○Nicole○
"Hon har bara några dagar kvar, eller mindre." Jag hör hur pappa suckar och andas ut tungt. "Du får gärna informera Leo. Jag vill helst inte göra det." Jag nickar även om jag vet att han inte kan se det och sätter mig ner.
"Visst. Jag gör det."
"Helst nu."
"Absolut jag ringer honom nu." Han tackar mig bara och avslutar sedan samtalet. Jag letar upp Leos nummer och ska precis ringa honom när Liz kommer in genom dörren.
"Vem var det?" Frågar hon och slänger sig i soffan bredvid mig.
"Pappa." Suckar jag innan jag stänger av tvn som ingen ändå kollar på.
"Oooch?" Jag vänder min blick och ser på henne innan jag rycker på axlarna.
"Vad?"
"Amen varför är du så nere?" Jag pressar fram ett leende och sträcker på mig.
"Jag? Ha nej! Jag är glad." Hon spärrar upp ögonen och tittar seriöst på mig.
"Så varför sitter du här? Seriöst skärp dig Nikki." Hon ställer sig upp och drar med mig ifrån vardagsrummet ut till terassen.
"Här." Hon ger mig en mugg och ler stort.
"Men det är ju bara torsdag?" Skrattar jag nervöst innan hon ger mig en sur blick.
"Sen när har du brytt dig? Seriöst? Varför har du blivit tråkig?!" Jag tar muggen och sveper i mig vätskan.
"Så? Jag, är inte tråkig." Hon flinar och ger mig ännu mugg.