4.0

○Izabella○
"Du stanna!" Jag går så fort jag kan men känner ändå Nathan ta tag om min arm.
"Vad?!" Han flinar och drar mig närmre honom.
"Du ljög." Börjar han lugnt innan han släpper mig och knuffar mig bakåt. "Du ljög!" Jag lägger armarna i kors och skakar på huvudet.
"Nej det gjorde jag inte alls. Så sluta skrik!"
"Jag såg dig! Du sänker ditt värde så jävla hårt med att ens vilja va med honom." Jag flinar åt hans patetiska uttalande.
"Jag har inget med honom att göra."
"Men jag såg ju dig!" Skrattar han då han antagligen tycker jag är patetisk som inte bara erkänner.
"Vad ska du göra åt de då? Huh? Slå honom?" Han rätar på sig och ler.
"Bättre."
"Va-."
"Jag ska låta pappa göra det." Jag spärrar upp ögonen och skakar på huvudet.
"Nej! Är du sjuk i huvudet?!" Han lägger armarna i kors och rycker på axlarna.
"Jag vet inte? Är jag det Bella?" Jag tittar bara på honom med en tom blick medan han vänder sig om för att gå.
"Jag berättar att röker på." Får jag snabbt ur mig vilket får honom att stelna till i sitt försök att bara gå ifrån mig. "Jag såg dig i cafeterian. Och Ester skickade bilder från festen hon och uppenbarligen du var på i helgen. Jag såg dig på bilderna, du såg inte ut som den Nathan jag känner iallafall." Han vänder sig om och ser på mig med en mörk blick.
"Det är inte game over än syrran."

Ha. Belliz-1. Nathan-0.

○Leonard○
Jag öppnar dörren från klassrummet försiktigt för att se att ingen upptäckt Izabella och går sedan genom korridoren mot cafeterian.
"Wow, vart har du varit?" Jag snear Cameron vilket får honom att fatta att han ska hålla käften.
"Vad gör vi?" Frågar jag sedan och snor Maddies red -bull som står på bordet framför henne.
"Hörru!" Jag flinar och tittar sedan på Reynolds.
"Fest?" Föreslår han med ett leende på läpparna.
"Reynolds du är sjuk. Det för fan torsdag." Han rycker på axlarna och lutar sedan huvudet bakåt.
"Ni är så jävla tråååkigaaa." Jag flinar och lutar mig fram över bordet.
"Reynolds?" Säger jag och höjer på ögonbrynen innan han vänder blicken från taket till mig. "Är du hög?" Skrattar jag och ser hur hans ögon knappt kan hålla sig åt samma håll. Han ler lutar sig likt mig fram över bordet innan han spärrar upp sina rödsprängda ögon.
"Carter. Det kan du ge dig fan på." Jag knuffar honom bakåt och skrattar innan jag slänger den tomma red-bullburken på honom.
"Jävla cpunge." Skrattar jag innan jag känner en hand på min axel.
"Leo akta!" Skriker Maddie medan jag vänder mig om. Hon tar tag i mig men hinner inte dra mig undan innan jag ser Nathan framför mig och sedan får ett slag i ansiktet.
"Det där var för att jag varnat dig innan." I chock blir jag helt stilla innan ett till slag kommer. "Och det där var för att du kanske fattar bättre nu."
"Är du störd?" Frågar jag och ställer mig upp.
"Håll dig borta från Izabella." Jag flinar och skakar på huvudet.
"Ursäkta dig men jag tar inte order från någon."

Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top