○Madison○
Första dagen i skolan efter, det där. Fösta timmarna var bara hemska och jag ville verkligen hem. Inte för att jag är rädd för något, Cody går ändå inte här. Bara det att alla tror de vet vad som hände. Hälften av skolan tror jag blev våldtagen och andra hälften tror fortfarande att det var Leo. Inget att det är ju sant. Det hann aldrig gå så långt och det var definitivt inte Leo.

Izabella sätter sig bredvid mig och slänger ner sin väska i stolen bredvid henne.
"Så första dagen, berätta. Och alltså förlåt att jag inte var med dig men jag kunde inte ändra tandläkare grejen." Jag flinar och tittar mig runt omkring så att ingen från klassen befinner sig i närheten.
"Har du märkt hur jävla jobbiga alla är?" Skrattar jag även om det gör ont i mig.
"Hur menar du nu?" Jag rycker på axlarna.
"Det är så mycket frågor bara och jag vill bara glömma detta men det går ju fan inte." Hon lägger huvudet på sne och blandar om mitt te.
"Honung och en halv sockerbit. Du jag vet men det kommer att ta tid och du måste låta det får göra det. Dessutom, från och med nu är jag med dig." Jag ler och nickar medan hon lägger sin hand på min.
"Älskar dig." Säger jag vilket får henne att le men svara hinner hon inte innan Leo slänger sig i stolen bredvid mig.
"Vem älskar du?" Frågar han och drar åt sig min dator.
"Fan vad du skräms!" Andas jag och lägger handen över mitt hjärta. "Och henne." Han tittar snabbt upp på Bella innan han vänder blicken ner i datorn igen utan att säga något. "Vad har hänt med dig?" Frågar jag då han ger mig en konstig känsla.
"Inget." Säger han och tittar upp på Cameron som kommer och sätter sig.
"Han har varit grinig hela jävla dagen om du vill veta." Skrattar han och skakar skämtsamt på huvudet. "Hur är det förresten?"
"Helt okej, men vad har hänt då?" Säger jag med blicken på Cameron som rycker på axlarna.
"Fråga suris." Jag tittar på Leo som nu börjar oroa mig, han säger fortfarande inget utan reser sig bara upp.
"Håll henne sällskap." Säger jag till Cameron innan jag reser mig upp och går efter Leo som nästan springer ut från skolan.
"Leo." Ropar jag så tyst jag kan för att inte väcka uppmärksamhet innan jag får tag i hans arm.
"Vad?" Jag blir chockad av hans ton som är väldigt hård innan han suckar högt.
"Men Gud, vad fan är det med dig?" Han tar min hand och leder mig bort bakom skolan. Jag ser hur han lugnar ner sig och flera gånger försöker säga något utan att lyckas.
"Jag. Eller..." Jag ser på honom hur svårt det är att säga något om vad det nu är som har hänt men jag vet att han behöver få det ur sig.
"Du, andas." Säger jag vilket får honom att ta ett djupt andetag.
"De-det, m- nej-asså fan jävla äckligt livvvv." Först förstår jag inte men sedan slår det mig.
"Sonya?" Frågar jag medan han sätter sig på ett bord framför mig och tittar ner i marken utan att säga något. "Leo svara." Jag ställer mig framför honom och lyfter upp hans huvud så att han kan möta mig med blicken.
"Snart är jag helt jävla ensam."