○Leonard○
Jag drar min hand genom hennes hår om och om igen. Hennes huvud vilar i mitt knä och jag är osäker på om hon sover eller inte. Den enda som känns klart i mitt huvud är vart jag har henne, Izabelle. Hon är inte kär i mig och jag är inte kär i henne. Det känns bra faktiskt. Det är också det enda som känns bra. Resten känns helt meningslöst. Särskilt nu. Allt som snurrar i mitt huvud är Maddie. Det är mitt fel. Det var jag som stötte bort henne för att jag är dum som inte vågar acceptera mina egna känslor.

Jag tittar på tavlan av mamma som hänger på väggen och önskar att hon hade varit här nu för att kunna ge mig råd. Jag tänker det i huvudet om och om igen. Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? Vad ska jag göra? Men får såklart inget svar. Tvärt om. Enda gången allt svartnar i mitt huvud och alla tankar försvinner är när jag försöker höra vad hon kanske skulle kunna säga. Som att jag inte förtjänar att höra hennes röst och få ta del av hennes råd. Det gör jag förmodligen inte men jag behöver henne. Just nu mer än någonsin.

○Madison○
Jag sitter på en stol och tittar bara på de andra när det pratar om något som jag knappt fattar något av. Plötsligt kommer Grayson in i rummet med blicken ner i sin mobil.
"Hörni käften..." Mumlar han och skriver något på skärmen.
"Vad har hänt?" Frågar någon men får ingen större reaktion av Grayson.
"Vänta." Det tar en liten stund innan han tittar upp och lutar sig mot väggen.
"Något är fel."
"Som vad?"
"Ricky hörde precis av sig för han gick förbi Eric som verkade askonstig."
"Han är alltid konstig?" Säger Nathan och flinar vilket smittar av sig på några av killarna som instämmer.
"Nej något var konstigt på riktigt sa han." Han ser fundersam medan Nathan också börjar se orolig ut. "Jag tror de vet. Eller jag tror någon har sagt något som skulle stannat här." Han vänder blicken mot mig innan han lägger huvudet på sne tills han rätar på sig och tar långsamma steg mot mig. "En och en halv vecka kunde du hålla dig?" Han sätter sig på huk framför mig innan han tar tag i min ena hand och flätar ihop den med hans.
"Va?" Jag förstår ingenting. Han flinar och tittar ner i golvet innan jag ser hur de mindre viktiga lämnar rummet. Grayson ställer sig upp och drar även upp mig på fötter.
"Vad fan har du sagt?" Frågar han och hans ögon blir nästan svarta.
"Inget. Jag har inte sagt något till någon."
"Ljug inte."
"Jag gör inte det!"
"Kommer inte du ihåg vad vi kom överens om?"
"Jo och jag har ju varit med dig hela tiden."
"Din mobil." Säger han och knuffar mig mot väggen innan han håller upp sin hand.
"Ursäkta?"
"Din. Mobil." Jag tvekar men drar upp den ut fickan och placerar den sedan i hans hand.
"Jävla as." Säger jag och knuffar bort honom från mig som räcker mobilen till Nathan men närmar sig mig sedan igen.
"Kanske, men bara så du vet kommer Leo vara död om du öppnar käften. Fattar du?"
"Ja men att jag inte gjort eller ska det vetefan om du fattar."