○Alice○
Jag ser honom. Han vet att jag är där med låter bli att se på mig. De silvriga sträcken som går längst hans tatuering på halsen och ner mot armen skrämmer mig då jag vet hur smärtsamt det är.

Hans nytvättade hår ligger lika perfekt på hans huvud som vanligt utan att han försöker. Han ser inte alls ut som att han för en timme sedan legat i en blodig pöl på golvet. Han nickar mot en soldat som verkar prata hyfsat trevligt med honom för en gångs skull innan hans händer släpps fria.

Jag låter mina tårar leta sig ner för mina kinder innan jag slår handen mot fönstret och skriker hans namn för att få hans uppmärksamhet. Dörren bakom mig öppnas innan jag vänder mig om. Adrian.

"Jag är ledsen." Jag kniper ihop ögonen och sänker mitt huvud innan jag fångas in i Adrians starka armar. "Jag hatar att behöva se dig såhär." Viskar han. Jag svarar inte utan försöker att lugna ner mina tårar som är allt utom under kontroll. Adrian lyfter upp mitt ansikte och torkar mina tårar innan han kysser min panna. "Det är dags."

Inne i salen är alla soldater och lighters samlade. Längst fram finns en talarstol och en scen där Jason står. Jag försöker igen att få ögonkontakt med honom men han har blicken fast i golvet. Jag sätter mig ner bredvid Adrian innan min far kommer ut och ställer sig i talarstolen.

"Jason Lewis. Är anklagad för att ha haft närkontakt med en människa." Jag låter en tår lämna min kind innan jag snabbt torkar bort den och äntligen möter Jasons ögon. "Jag vill ha ett tydligt ja eller nej på mina frågor Mr Lewis. Är jag förstådd?"

"Ja sir." Mumlar han och tar ett djupt andetag.

"Säg mig. Är anklagelsen felaktig Jason?" Jason sväljer och skakar sedan på huvudet. Jag förstår varför han är ärlig men och andra sidan inte.

"Nej sir." Jag ser i ögonvrån hur Liam reser sig och skriker tillsammans med andra soldater som gör allt för att sätta dit Jason.

"Ordning!" Skriker min far vilket får salen att bli knäpptyst igen. "Tack. För att fortsätta, Jason. Är den här mänskliga personens namn Alice Walker?" Jag ser hur han tittar på mig sedan ner i marken igen.

"Ja." Min fars sätt ändras och hans käkar spänns.

"Till min huvudfråga. Har du varit i fysisk kontakt med Alice?" Atmosfären i rummet spänns och blir bara mer skör för varje sekund. Jason vet vad som händer om han svarar ja och berättar sanningen, lika bra vet jag det och önskar om och om igen att han låter bli.

"Ja." Hela min värd rasar samman. Jag släpper mina nycklar jag har i handen och låter dem falla till marken innan allt jag hör är mummel.

Soldaterna står nu upp och Adrian tittar chockat på mig. Jag gör likt soldaterna och ställer mig upp men hinner inte ta ett steg innan Adrian tar sig i mig och håller mig på plats.

"Adrian snälla släpp." Gråter jag och ser Jason titta upp på mig.

"Jason Lewis jag har en sista fråga till dig..." Jag stannar upp och tittar på min far som sneglar upp på mig. "Står du fast vid dina svar?"

"Ja." Jag skakar på huvudet och försöker ta mig ur Adrians grepp.

"Lewis ditt straff. Ditt straff för att ha haft fysik kontakt med en människa som råkar vara dotter till mig." Alla står tysta och väntar på ett avslut av meningen. "Är. Döden." Allt går i slowmotion. Liam höjer sin knutna näve innan jag hör det ekande ljudet av klubban som träffar bordet och fastslår Jasons dom. Jag försöker igen slå mig loss när en soldat går upp på scenen och fängslar Jason händer innan han förs bort.

"Adrian släpp!" Skriker jag och ser Jason försvinna. "Snälla, snälla Adrian, jag älskar honom. Snälla släpp mig." Han tittar bestämt på mig.

"Jag fattar inte att du inte sa något." Flämtar han och skakar på huvudet.

"Klart som fan att jag inte sa något. Det är olagligt och du är till för att sätta dit människor som gör olagliga saker. Jag är inte dum. Du hade berättar för pappa." Jag tar mig förbi Adrian och går fram till Liam.

"Du är så jävla äcklig. Hur kunde du?" Skriker jag och knuffar till honom.

"Det var inte så svårt."

"Hoppas det känns bra."

"Underbart." Skrattar han och går förbi mig.

~

Jag springer in i Jasons rum som är helt upp- och nervänt. Hans böcker ligger utspridda på golvet. Hans spegel är krossad. Hans bord är sönder och golvet är täckt av glas och blod.

Jag måste hitta honom innan det är försent.