To my beautiful fiancé Blue.

Även om du inte kommer att läsa detta, har jag sagt dessa ord till dig så många gånger och jag kunde inte varit mer tacksam för att du finns i mitt liv.

Precis på minuten den 1 januari frågade du mig om jag vill spendera resten av mitt liv med dig. Jag kan alltså kalla dig för min fiancé. Not boyfriend, fiancé (?!!!), även om det är lite svårt att vänja mig vid ordet.

Du har räddat mig från döden ett par gånger, du har sedan dagen jag träffade dig första gången varit något speciellt och jag är så stolt och så fkn glad att jag får kalla dig för min.

Jag är inte alltid en bra flickvän...fiancé...men jag försöker och jag har aldrig någonsin tyckt det har varit värt att ändra på mig för någon men för dig kan jag faktiskt tänka mig att stå ut med livet. Du är den som får mig att gå upp på morgonen och utan dig kan jag inte somna på natten, bokstavligt talat. Du är hela min värld och utan dig är jag bara en människa som inte finner anledning till att leva vidare.

Det fanns så många som hade dödat för att få vara med dig, så många som på riktigt slogs för dig. Men du valde mig, en tjej utan någon som helst självkänsla, en tjej som aldrig kommer kunna ge dig så mycket som du kan ge mig. Jag försöker varje dag att ge dig den kärlek som du förtjänar men jag vet att jag inte alltid lyckas. Jag vill dock att du ska veta att du alltid kommer att komma först. Att du alltid är viktigast för mig.

Det finns fan ingen som du. Ingen som är lika stark, ingen som åstadkommit så mycket i livet vid 23 års ålder som du gjort. Du imponerar på mig varje dag och du är helt otroligt fantastisk.

Blue, Jag älskar dig så att det gör ont. Du är mitt ljus i livet och det dyrbaraste jag har. I love you so much.