●Jack's perspektiv●
"Hon är en riktig talang, lär sig snabbt." Sa Aprils balettlärare och min blick landade på min lilla April.

"Ja hon tycker det är väldigt roligt, jag gissar att det kan vara en anledning."

"Det tvivlar jag inte på, okej barn, À la seconde!" Jag beundrade Aprils otroliga koncentration till skillnad från dem andra barnen. Men på ett sett oroade det mig. Hon pratar sällan med andra barn och vill helst inte gå till
dagis. Tillsammans med mig och Grace tar energin aldrig slut men så fort hon möter ett annat barn blir hon genast stum och hennes energi rinner ur henne. Alla barn utom Zooey då. Mina tankar slogs bort när April kom gående mot mig. Hon satte sig framför mig och drog av sig sina balettskor skor innan hon ställde sig upp to sin väska, ytter-skor och jacka.

"Var det kul?"

"Ja."

"Okej solstråle, då åker vi hem till mamma." Hon nickade, knäppte dragkedjan på sin jacka och sprang ut till bilen.

***

"Hej älsklingar!" ropade Grace från köket. April sprang rakt in på sitt rum utan att svara medan jag gick till Grace.

"Hur gick det?"

"Lika utmärkt som vanlig-."

"Kan du hjälpa mig mamma, jag måste duscha innan maten?" Ropade April.

"Kommer älskling! Kan du fixa klart salladen, allt annat är klart?" Jag nickade och Grace försvann ut från köket.

●Grace's perspektiv●
"Sådär, ska jag fläta ditt hår eller du vill ha de utsläppt?" Frågade jag när jag hjälpt April på med de sista klädesplagget.

"Jag vill ha en sådär knut som du brukar ha."

"Okej...hur gick baletten idag?" Frågade jag och började kamma igenom Aprils hår.

"Bra."

"Det är ju bra, du jag tänkte att vi kunde ta en sväng till farmor imorgon bara du och jag när pappa jobbar och så äter vi lunch i stan?" Jag satte i den sista klämman i hennes hår och hon vände på sig.

"Ja, allt utom dagis." Sa hon och hoppade ner från sin pall.

"Det är onsdag imorgon du går ändå inte till dagis på onsdagar älskling."

"Amen ändå!" Skrattade hon från hallen. Ett skratt lämnade mina läppar innan jag gick ut från badrummet. Onsdagar är Aprils absoluta favoritdag, jo för då är mamma ledig från skolan, vilket betyder att April inte behöver gå till dagis. Japp. Hon hatar dagis.

"April det är mat!" Ropade Jack från köket som jag precis hann kliva in i.

"Kommer!"

"Oh, jag är så hungrig!" Sa jag och satte mig ner på den plats jag alltid sitter på.

"Hur har det varit på jobbet?" Frågade jag och hällde upp vatten i Aprils glas.

"Bra, lite stressigt är det men de funkar."

"Pappa?" Jack vände sin blick från mig till April och nickade.

"Mhm?" Svarade han och lyfte sitt glas med vatten mot sina läppar,

"Kan jag få en ponny?" Likt Jack höll jag nästan på att sätta i halsen av hennes fråga.

"En ponny? Vart skulle du ha den någonstans?" Skrattade Jack och tittade på April som hade ett prydligt flin på sina läppar.

"Jag skojjjaaaa! Haha, du gick på de pappa!"

"Ja det kan du ge dig på!"

April höll på att skämta och prata igenom sin dag men det tog inte lång tid innan hennes humör vände totalt.

"Tack får maten." Sa hon och hoppade ner från stolen.

"Men lilla älskling du hur inte ätit någonting?" Hon tittade trött på mig.

"Men jag vill inte äta mer, jag vill ha te."
"April?"

"Snälla?" Jag tittade på Jack som ryckte på axlarna. Jag suckade och reste mig upp innan jag gjorde i ordning te till April.

"Här det är inte varmt, jag la kallt vatten i, och spill inte för då får pappa städa upp det." Sa jag och räckte Aprils inte ens halvfulla kopp till henne

"Okej." Sa hon kort och lämnade köket.

"Pappa städa upp?" Jag flinade och ryckte på axlarna.

"Ja vadårå?"

"Tönt." Skrattade Jack och skakade på huvudet.

***

"April?" Jag öppnade hennes dörr och såg henne sitta i fönsterkarmen. Något hon brukar göra.

"Mm?"

"Vad gör du?" Hon ryckte på axlarna och ställde sin kopp på hyllan bredvid sig.

"Mamma?" Jag satte mig bredvid henne och nickade.

"Varför pratar hon med mig?" Jag drog ihop ögonbrynen.

"Vem då April?"

"Hon som vi har på bild, ovanför tv'n och i ert rum." Jag spärrade upp ögonen.

"Det är fel på mig va? Mamma det är något fel på mig!" Jag skakade på huvudet och drog in henne till min famn.

"Nej, nej, mammas älskling. Det är inget fel på dig!"

"Men varför kan bara jag se henne då?" Snyftade hon.

"Jag vet inte min älskling, jag vet inte."