Vi är inte brottslingar. Okej jo det är vi. Vi är i det ena lägret. Den ena delen av staden som är delad i två. En "ond" jävla sida och den goda med folk som tror sig vara guds barn allihop. Jag är tydligen ett brott, ett brott för samhället och med deras jävla lösningar gör jag det bara värre. Om vi ska vara ärliga är det inte jag. Min far är den som bestämmer till stor del. Vad som ska hända, vem som ska gå någonstans och ja. Staden. Ja det finns vanliga människor som står och balanserar mellan oss. Människor som är helt normala och bara lever sitt liv medan vi förstör och de andra ska försöka lösa allt. Saken är bara att de som kallar sig för de goda i detta kriget är precis lika skyldiga.

Det är inte dåligt. Det är katastrof.

Om vi är brottslingar vad är då dessa änglabarn? Polisen, militären, staten. Allihop som har gått tillsammans för att få oss inspärrade. Problemet är bara att de inte kan göra något. Vi vet saker som de inte vill ska komma ut. Läkemedel. Avtal. beslut. Som hela jävla befolkningen inte tror finns. De har inga bevis för vad vi vill göra. Vad vi tänker göra. Därför. 1-0 till helvetet självt.

1-0 innan den där idioten förstörde allt. 1-0 innan han förstörde mig. 1-0 innan jag förstörde hela honom.

Välkommen till gråzon.