Musik: The Way - Zack Hemsey

○Henry Warner○

Jag står och ser på bilden av alla mina barn. Elza som är så oskyldig och fin, lydig och en helt perfekt dotter. Hon är min enda dotter och av den anledningen vill jag inte dra i henne i den hemska sanningen och världen vi lever i. Hon studerar och mår bra i det som hon nu har och så ska det förbli.

Jax, ja...han är lydig på sitt sätt men inte som Elza. Han gör vad han blir tillsagd men han vill helst inte vistas nere i basen. Han är fortfarande rätt så ung i sitt tänkande och därav låter jag honom få vara här och jobba i den mån han klarar av. Han är en smart kille men kanske lite för smart ibland. En sak som är säker är att han bryr sig mycket om sina syskon, för mycket ibland. Han har en tendens till att lägga sig i hur jag sköter mitt jobb och hur folk blir behandlade. Men...en dag kommer han att förstå att man får det man förtjänar. Jax, han gör lite som han känner för. Han är den av mina barn som gömmer sig mest. Han flyr på något sätt, han är med vänner ofta och spenderar stora delar av sina dagar med att hålla sig borta från hemmet. Om inte det, så gör han allt för att hålla koll på sin bror...Alexander.

Alexander är en bra soldat. När han väl försöker iallafall... Han är duktig på teknik och han är en bra ledare. Han liknar mig i många delar. Han är bestämd och vet vad han vill. Problemet med honom är att inte kan ta order. Han får en order och utför sitt jobb halvdant. Helst vill han slippa att vara ute i fälten med vapen. Av den anledningen måste han vänja sig och om han inte gör rätt kan det vara honom vi en dag mister för att han inte kan hantera sina tankar. Han är också den av mina barn som är mest hemlighetsfull. Han delar inte med sig av mycket och han har ett väldigt märkligt umgänge. Det är människor som har en helt annan livsstil är han själv. Han är även väldigt dålig på att kontrollera sig själv, mer än sina tankar. Han vägrar förstå att han inte kan leva som sin lillebror eller sina kompisar. Det finns inget som helst utrymme för honom att vara ute och dricka och testa på livet. Hans liv är här nere och så ska det förbli. Jax kommer inte att ta över den dagen jag inte finns, Elza kommer inte ha kunskapen till att göra det och det hade jag heller aldrig tillåtit, Phoenix, mitt första misslyckade finns inte ens på kartan och därför måste Alexander förstå att det är hans uppgift att ta över och leva det liv jag givit honom och inget annat. Han har inget val helt enkelt, något som han vägrar att förstå. De straff som jag givit honom är inte för att jag är en dålig far. Det är för att han aldrig förstår om man talar till honom. Det är det enda sättet att få honom att förstå att han inte får bestämma över vad han vill göra. Han har en uppgift som han ska göra och leva för.

Phoenix...mitt äldsta barn och min första son. Han som jag hade ett stort förtroende för, ett förtroende som han nu inte har längre. Jag kan inte se honom som min son. Han är en fiende och en förrädare. Jag gjorde allt för honom och älskade honom så mycket. Han var den som fick all min uppmärksamhet och all min energi. Hela hans liv, gjorde jag allt för att han skulle bli den bästa och starkaste av alla. Men han kastade bort allt det som jag hade kämpat för att han skulle få. Han var duktig. Han var bra på allt. Men en dag vände han helt. Han slutade lyssna. Han kom sent, han struntade i order och i stora tillslag. Han började med en attityd som jag aldrig någonsin skulle acceptera och på grund av detta fick han de straff som han förtjänade. Han är en otacksam storunge som sprang iväg från sitt liv. Vart han är nu vet jag inte. Det vet ingen. När man söker upp Warner-familjen finns han inte längre med. Det finns fem personer och ingenting går att finna om någon Phoenix Warner. Han är inte min son längre. Jag hatar honom och om han någonsin skulle dyka upp...kommer jag med glädje att ta livet av honom. Precis som han tog livet av mig när han lät mig leva med att mitt barn gick och aldrig mer kom tillbaka.

○Tre år tidigare○

"Phoenix!" Skriker Alexander som i panik letar efter sin storebror. Han hör ett skrik och springer så fort hans ben bär mot den andra korridoren. Han förmår sig inget annat än att bara stanna upp. Där är han. Hans bror Phoenix. Allt går som i slowmotion när han ser på sin bror. Allt ljud blockeras och inget kan han göra. Hans kropp stänger av helt.

Fem vakter håller fasta tag om Phoenix som skriker och i panik samlat tårar som rinner ner för hans kinder. Han är blodig i hela ansiktet och hans kläder är sönderslitna. Han försöker panikslaget ta sig ur greppet kedjorna håller om hans handleder bakom sin rygg.

"Lex!" Alexander vaknar upp och springer mot sin bror men blir fångad av en av soldaterna som håller honom ifrån att kunna nå sin bror. Soldaten drar in honom i ett rum där han tvingar honom ner i en stol.

"Titta då! Din bror som fuckade upp för det vi planerat i fyra månader!" Soldaten håller Alexs axlar och tvingar honom att se på när de andra soldaterna tvingar ner en skrikande Phoenix på en stol. De håller hans huvud och ger honom tre slag i ansiktet. Varje slag är som en kniv i hjärtat på Alex som inte kan hjälpa sin bror när han behöver honom som mest. Efter sista slaget tar en soldat tag om Phoenix hals innan en annan rakar av hans hår. Det är bara hår tänkte Alex för en sekund men kommer snabbt tillbaka till verkligheten och kan inte förstå hur de kan förnedra hans storebror såhär.

Skriken och ropen som lämnar Phoenix mun domnar nästan av Alex hörsel, det är hjärtskärande skrik som är så desperata efter hjälp. När soldaterna anser sig vara klarar sparkar de undan stolen och slänger ner Phoenix på golvet. När de lämnar sparkar mot hans huvud och en annan mot hans mage och en tredje mot hans rygg sliter sig Alex loss och kastar sig över sin bror som nästan medvetslös ligger blodig och förstörd på golvet.

När de kom hem den kvällen var det som att Alex hade en annan människa med sig in genom ytterdörren. Phoenix var så svårt skadad att han inte ens såg ut som sig själv. Det gick inte att se den Phoenix som alla känner.

. . .

"Vart ska du? Du måste vila..." Säger Alex yrvaket till sin bror som han märker sitter på hans säng och tittar på honom med glansiga ögon. Han tvingar fram ett leende och tittar sedan ner i golvet.

"Jag vet jag skulle bara säga att jag älskar dig lillebrorsan."

"Varför har du jacka på dig?"

"Jag ska bara ta lite frisk luft."

"Phoenix, du kan knappt gå. Gå och lägg dig!"

"Jag kommer tillbaka snart." Säger han innan han kramar om sin lillebror och lämnar hans rum.

Han tar sin väska och tittar på familjefotot en sista gång innan han stänger ytterdörren efter sig.

Den smärtan som Alexander varje dag lever med...att hans storebror gick ut genom dörren...och aldrig mer kom tillbaka.

-

Kommentera för uppdatering