○Roxana○

Jag har hela dagen försökt att övertala William att inte gå ut idag. Jag vet inte vad Warner har i tankarna och vad de tänker göra, helst vill jag nog inte veta heller.

"Vad är det med dig? Jag måste gå!" Säger William och drar åt sig sin arm.

"Du måste stanna här för jag måste ha hjälp med en uppsats! Snälla?" Han suckar och tittar på mig innan han släpper ner sina nycklar på bordet.

"Ja, okej men sen måste jag gå." Jag nickar och går efter honom upp för trappan. Mamma är inte ens i stan och pappa går inte ut så jag behöver som tur inte oroa mig för det, men oron växer i min kropp för varje minut. Tänk om det händer William något. Tänk om det händer pappa något. Tänk om det händer något med Andrew, Liam eller Phoenix. Tänk som det något skulle hända Alexander. "Så vad behöver du hjälp med?" Jag hämtar min dator och sätter mig bredvid William vid hans skrivbord.

"Denna uppsatsen, jag fattar inte hur jag ska göra." Han tar datorn och börjar läsa vad som står innan han börjar skriva och frågar mig frågor med jämna mellanrum. Länge sitter han där och skriver eftersom hans definition av "hjälp med en uppsats" är att han gör den åt mig. Plötsligt hör jag ett högt ljud vilket William också reagerar på. Han tittar på mig och sedan på sin klocka som precis som min börjar tjuta.

"Vad fan är det som händer?" Han reser sig upp vilket jag också gör innan jag följer honom upp två trappor i huset som leder till ett litet rum som har utsikt över basen. "Helvete!" Flämtar han och blir nästan paralyserad av bilden en längre bit ifrån utanför fönstret. Rök, eld och strålkastarna som nu är upplysta. Tecken på att det är något fel. William svarar på samtalet som inkommer till hans klocka innan han börjar gå mot trapporna igen.

"William vart fan är du?!" Hör jag Phoenix röst skrika i panik med höga ljud som omringar honom.

"Hemma."

"Stanna där!"

"Vad fan är det som händer?"

"Warners soldater är här och verkar vilja döda oss alla så kom fan inte hit och se till att Roxy är säker!" William hinner inte svara innan samtalet avslutas och han vänder sig mot mig.

"Visste du om det här?" Jag skakar på huvudet.

"Hur skulle jag kunna veta?" Han vänder bort blicken och går med snabba steg mot sitt rum. "Vart ska du?" Frågar jag när han tar sin jacka och lägger ner sin privata telefon på sitt skrivbord.

"Jag ska dit såklart!"

"Nej! Nej nej nej, du får inte, Phoenix kommer att döda dig!"

"Ja, eller så dödar de honom. Jag måste dit!" Säger han och vänder sig om innan jag bestämt tar tag i hans arm och ser honom rakt i ögonen.

"Du får inte gå. Phoenix gav dig en order och om du inte lyssnar så är det du som kanske dör!"

○Alexander○

Hela tiden tänker jag bara på hur mycket jag inte vill göra detta. Varje skott jag avlossar känns som ett skott i mitt hjärta och allt som jag egentligen står för. Det är eld och rök överallt. Jag kan knappt se vem som är vem längre. Alla skjuter på alla känns det som. Jag försöker mellan skotten att försöka se om det ligger någon med vår uniform på marken men det är nästan omöjligt att se. Jag försöker ta skydd bakom en stor skyllt innan en kille som kommer springandes mot mig plötsligt faller till marken. Jag vill inte detta, jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte.

När allt detta pågått i nästan 20 minuter känns det som att det gått en evighet. Kroppar ligger blodiga överallt på marken och det går nu inte längre att se något framför sig. En till granat smälls en bit bort från mig innan jag hör hur Oscar ropar att dra oss tillbaka. Röken skingrar sig något och precis när jag ska vända mig om ser jag någon som liknar mig. Någon som liknar en speciell person något enormt. Jag hinner inte se honom så tydligt innan ännu något sprängs bredvid mig och jag ser hur Eric knuffar undan mig.

Det är som att hela världen går under rakt framför mina ögon. Jag har aldrig varit med om något likande och skulden dränker mig när jag tänker på att allt detta var min fars order.

-

Kommentera för uppdatering