1.2

○Roxy○

Jag puttar undan honom och tittar ner i marken.

"Du kan inte göra så." Mumlar och vet inte riktigt vart jag ska titta eller vad jag sak göra.

"Du kysste mig tillbaka."

"Jag vet..." Han flinar och lägger sina händer i fickorna på sina jeans. "Vad?"

"Inget. Det är konstigt bara."

"Varför?"

"För du är Howards dotter."

"Och du är Warners son."

"Precis..."

"Ja, du har rätt." Säger jag och tittar på honom som ger mig en underlig känsla i hela kroppen.

"Om vad?"

"Det är konstigt vi borde inte ens prata med varandra."

"Nej för du är på helt fel sida."

"Du är en inkompetent idiot..."

"Du spelar detta spelet fulare någon annan någonsin gjort."

"Ja, för att vinna, inte som du."

"Jag gör allt jag ska på helt rätt sätt men du...har dina egna regler lite verkar det som?"

"Det var du som kysste mig?"

"Ja, men du har inte knuffat undan mig än..." Jag har inte ens lagt märke till hur nära mig han gått. "Och det är vad som är konstigast."

"Gå då?" Säger jag. Det ska vara så lätt att be honom gå bort från mig men på något sätt får jag tvinga det ur mig.

"Visst." Säger han och står kvar en stund med blicken fast på mig innan han fuktar sina läppar och ser ut att vilja säga något men låter blir innan han vänder sig om.

"Hejdå." Får jag ur mig när han precis ska öppna dörren och gå in. Han vänder blicken mot mig och flyttar på sig när några människor går förbi honom ut och ställer sig en bit bort från mig. Jag tittar på dem och kan inte se att jag känner någon av dem innan jag går mot dörren där han står.

"Vad?" Jag står med armarna i kors framför honom och jag gillar inte att jag typ tycker att hans närhet är behaglig. Det är så fel och så konstigt. Jag tittar in genom de stora glasfönstret och ser Liam i folkmassan som förmodligen leder efter mig. Utan att ens tänka, eller så kanske det är precis vad jag gör, kysser jag honom och går sedan in.

"Hej där är du?" Jag ler mot Liam och lägger min lugg bakom mitt öra innan jag tittar bort mot terassen där han fortfarande står med blicken på mig.

"Ska vi hem? Det är sent." Jag nickar och blir på något sätt besviken.

"Ja." Han ler och går förbi mig.

"Vänta här jag hämtar din kappa." Jag svara inte honom utan har fortfarande min blick fast på Alexander som går in och sätter sig vid bordet där hans vänner sitter.

"Här." Jag tar på mig min kappa som Liam bara efter några minuter kommer med och följer honom sedan ut.

○Alexander○

"Varför var du borta så länge? Det har gått typ en timme?" Frågar Tim och tittar snett på mig.

"Och varför luktar du tjejparfym?" Tillägger Chris.

"Jag var där ute?" Säger jag irriterat av deras frågor och lägger armarna i kors.

"Med?"

"Själv?"

"Med en tjej?"

"Nej."

"Med Lolas kompis?"

"Men nej hon var skit otrevlig? Vad har du själv gjort?" Tim tittar på mig och skakar på huvudet innan jag tittar bort och ser Roxana gå framför en vakt mot utgången. Det stör mig på något sätt och jag stör mig nog ännu mer för att det stör mig att hon går. Jag ska inte störa mig på det, jag ska vara överlycklig att inte behöva vara i samma rum som henne men det är jag inte. Inte vad jag tror iallafall. Det är konstigt och jag försöker övertala mig själv att hon och jag druckit alldeles för mycket. Även om jag vet att fallet inte alls är så hoppas jag på att jag druckit för mycket och på att hon är borta från mina tankar imorgon och att vi aldrig mer ses igen.

Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top