8.0

○Leonard○
Det spelar ingen som helst roll att de skyddar mig, de hatar mig ändå. Jag vet om att de skyddar mig från Nathan och ändå någonstans bryr sig lite om mig, men det går inte att glömma hur mycket jag har sårat dem. Det hjäper inte att säga förlåt och det vet jag om, det hjälper inte att Nathan och hans gäng går på mig och att det ska föra oss samman på något sätt. Nej. Jag vet om att jag måste kämpa för Eric, Cameron, Reynolds, Thomas, Maddie, alla. Jag vet om att Maddie inte lämnade mig med helt hjärta men jag vet också att hon inte bryr sig lika mycket längre. Innan kanske, men nu. Varför skulle hon? Jag har svikit henne och visat tydligt att jag inte heller bryr mig om henne. Något jag egentligen gör. Mer än något annat. Det kanske ser ut så men ingenting har förändrats. Ingenting alls. Allt är precis som innan med den lilla tvisten att saker är lite mer komplicerade nu.

"Hur är det?" Frågar Nicole när hon kommer in genom dörren och hon sätter sig på min säng där jag ligger innan hon drar sin hand genom mitt blöta hår.
"Okej." Svarar jag kort
"Cameron ringde, han undrade vad som är grejen men jag sa att ni nog träffas imorgon." Jag nickar men vågar inte säga något. Cameron. En suck lämnar mina läppar, jag orkar verkligen inte såra fler nu och Cameron är den om någon som aldrig skulle förlåta mig. "Varför säger du inte bara som det är?" Jag vänder upp huvudet från kudden och tittar på Nicole.
"Vad menar du?"
"Du är ju inte alls okej. Långt ifrån, Leo. Jag om någon förstår och känner dig bättre än någon annan. Det är över nu. Du behöver inte låtsas vara någon du inte är." Hon ler snett innan hon kysser min kind och lämnar mig ensam igen.

○Eric○
Jag sitter i soffan när ytterdörren öppnas och smälls igen. Cameron tittar på mig innan jag reser mig upp och går försiktigt ut i köket där jag till min förvåning men också lättnad ser Maddie.
"Ska det vara såhär nu?!" Frågar hon och slår ut med armarna.
"Vad menar du?" Hon suckar och sätter sig hopplöst ner på en stol.
"Förlåt. J-jag vet inte." Jag drar ut en stol och sätter mig framför henne.
"Vad hände?"
"Han vill inte prata med mig. Han säger inget, Eric jag vet inte vad jag ska göra för jag känner ju inte igen honom. Han släpper inte in mig."
"Sa han Ingenting? Hur är det med honom?" Hon rycker på axlarna.
"De hann före oss kan man väl säga?"
"Nathan?" Säger jag chockat.
"Ja, Leo var helt blodig. Usch jag blir så rädd när jag tänker på vad de gjorde eller skulle kunna göra med honom. De är så många fler än vi." Jag suckar.
"Jag vet."
"Så vad ska vi göra? Han hatar mig verkligen." Maddie är nog den sista personen Leo någonsin kommer att hata och förmodligen den enda han skulle kunna älska.
"Han hatar inte dig. Tro mig." En ensam tår letat sig ner för hennes kind.
"Jasså? Så varför pratar han inte med mig då? Och varför undviker han mig? Jag vill ju bara veta om han är okej. Höra hans röst, lite."
"Han vill inte prata med någon just nu. Vi måste ge honom tid." Tid som vi inte har.
"Det har redan gått tre månader Eric..."
"Jag vet, jag vet men Leo är som Leo är och vi kan inget annat än att hålla oss borta om det är det han vill." Hon spärrar upp ögonen.
"Nej! Aldrig i livet? Eric. Han mår inte bra, verkligen. Han vet mycket väl om att Nathan och de andra utan problem hade slagit ihjäl honom om han inte gör motstånd. Fattar inte ni? Leo är tillsammans med Bella. Det är som att Nathan skulle ta Nicole. Leo hade dödat honom utan att bry sig om att tänka två gånger. Surprise Nathan fungerar på samma sätt, dessutom har han sårat Bella och ljugit? Leo vill inte leva och han skulle inte stoppa Nathan. Ni får inte under några omständigheter hålla er borta. Han måste ha någon hos sig 24 timmar om dygnet och jag bryr mig inte om vem av er som är där så länge han inte är ensam. Leo är fortfarande en av oss och vi lämnar inte varandra åt ödet. Aldrig." Jag är inte ett dugg chockad över Maddies ord. Det enda som chockar mig, och som chockar mig varje gång är hur en människa kan bry sig så oavkortat om någon, så som Maddie bryr sig om Leo. Att han inte ser det är bara sorgligt för han behöver Maddie precis lika mycket som Maddie behöver honom.

Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top