○Leonard○
Det går inte riktigt att ta in det som jag precis såg. Maddie, med dem? Jag vet inte vad som händer inom men det är som att något bara slocknade när Grayson la sin arm runt hennes midja. Som att hon var hans och som att han ville visa upp det.
"Leo?" Jag tittar på Mathilda, en tjej från klassen som sätter sig framför mig. "Vi är labb-partners, så jag tänkte att vi skulle dela upp det såhär." Hon vänder sin dator mot mig så att jag kan se dokumentet hon skrivit i. Jag försöker läsa, det gör jag faktiskt men det går inte. Orden och bokstäverna byter plats och jag kan inte se meningarna. Hon säger något men jag kan inte ta in det, hennes röst som har en varm ton försvinner bort och når inte mig på något sätt.
"F-förlåt. Jag måste, j-jag. Luft, jag måste ta luft." Säger jag och reser mig upp från min stol innan allt runt om mig börjar gå sakta där jag inte hänger med. Hela jag omringas av min egen lilla bubbla.

Maddie. Maddie. Maddie. Maddie. Maddie.

Jag kan inte tänka på något annat. Bara henne. Hennes röst är allt jag hör och hennes grönblå ögon är allt jag kan se framför mig. En konstig känsla kryper fram i min kropp. Som att jag förlorat henne också. Min bästa vän.

"Leo?" Jag tittar upp och ser Bella som ser undrande på mig. "Är allt okej? Du ser lite blek ut?" Min bubbla spricker.
"Ja. Jag är okej." Säger jag medan hon närmar sig mig.
"Säkert?" Vet hon inte?
"Ja."
"O-okej, jag är sen till lektionen men vi ses sen, smsa om det är något." Jag nickar innan hon går förbi mig och lämnar mig ensam i den tomma korridoren.

○Madison○
Jag går ensam genom korridoren när någon tar tag i min arm och drar in mig i ett tomt klassrum.
"Vad fa-." Jag hejdar mig själv ifrån att höja rösten när jag ser Eric. "Normalt att göra så." Säger jag istället irriterat och rycker åt mig min arm.
"Varför svarar du inte i din telefon. Någon av oss på hela veckan?" Fan.
"Inget. Måste jag?"
"Typ? Vi blir ju oroliga."
"Var inte det."
"Du och idiot-gänget?" Skrattar han vilket får mig att må illa. "Du kan inte mena allvar?"
"Varför inte?"
"Därför du är med oss?"
"Man kan ångra sig."
"Nej?! Det kan man inte."
"Jo."
"Tänker du alltid bara på dig själv?" Aj.
"Nej."
"Leo behöver dig." Säg ingenting. Du gör det för Leo.
"Leo pratar inte med mig."
"Det betyder inte att han inte behöver dig."
"Han gör inte det, han har er."
"Vår vänskap med Leo slår inte er. Tror du att han pratar med oss?" Jag vet och jag vill ingenting annat än att slippa detta men det är för hans skull.
"Han mår bättre utan mig." Säger jag och gör det jag inte vill göra, stänger ute alla känslor jag har för alla. För hans skull.
"Maddie."
"Eric. Vi pratar inte, det är dags för dig och de andra att ta min plats för jag kan inte göra något." Jag ska precis öppna dörren när han tar tag i min handled.
"Snälla, jag är desperat för jag vill inte se honom sådär. Jag känner inte igen min bästa vän längre och den enda som kan fixa det är du. Jag ber dig." Det går inte att förklara hur mycket jag inte vill göra det jag behöver göra. Kanske kan jag göra något för att Leo ska må bra men han pratar inte med mig och om jag då kan göra så att han iallafall får vara ifred, måste jag.
"Hejdå Eric." Säger jag innan jag öppnar dörren och går motvilligt ifrån Eric mot min lektionssal.

Jag gör det för Leo.