Det är någonting i hennes blick som han känner igen. En skymt av något som han aldrig trodde sig att någon annan skulle ha så starkt i sina ögon. En smärta som inte går att förklara med ord. Samma som jag bär på.

-

Varför känner jag igen det där i hans blick? Varför känner jag den alldeles för väl? Han har inget i sin blick som tindrar, inte alls. Tvärt om. Det är en tom, kall och ensam blick. Samma som jag har.

Det behövs inte alltid en låga för att göra eld, kanske bara lite glöd?

Kommentera och sånt :|