○Willow○

Jag andas tungt och försöker ställa mig upp utan att lyckas. Mitt huvud snurrar och jag känner hur jag sekund efter sekund tappar all kraft jag har kvar. All kraft för att kämpa, all kraft för att leva och göra det här. Collin sätter sig på huk framför mig. 

"Jag visste att du skulle komma tillbaka." Ler han och drar sin hand genom mitt hår innan han kysser min panna. Jag tar emot min kropp med mina händer när jag igen gör ett försök till att ställa mig upp. 

"Ja." Andas jag ut. Jag förstår mer för varje sekund som går att jag själv satt mig i detta. Jag visste men Collin var innan jag ens närmade mig honom. Jag visste vad jag gav mig in i. Vad jag dock inte kunde ana var hur mycket makt vissa har över andra. Det spelar ingen roll vad han gör. Alla skulle försvara honom, vem är jag? Bara en av Collins alla horor när jag väljer att lämna honom. 

"Ska du dra igen?" Säger han och hjälper mig upp på fötter innan han trycker mig mot väggen bakom mig. Jag skakar på huvudet. 

"N-nej." 

"Vet du vad jag gör med dig om du ljuger för mig igen?" 

"Ja." 

"Är du säker?"

"Ja." 

"Så du ska inte lämna mig?"

"Nej!" 

"Om han kommer då? Vad fan gör du då? Stannar här som en duktig flicka eller går till honom som en liten hora?"

"Stannar." 

"Va bra att du äntligen förstår!" Jag tittar på honom och skakar på huvudet.

"Vad?"

"Leon ser bara dig som en av alla tjejer han knullar och kastar åt helvete. Och du tror han är kär i dig. Så fucking söt du är!" Skrattar han. 

"Du rör inte honom!" 

"Varför?" 

"Därför! Fattar du trögt du låter honom vara!" Han kommer närmre mig och tittar på mig iskallt. 

"Jag tar honom när det behövs."

"Vadå behövs?"

"Om du sköter dig så låter jag bli honom men om du ska hålla på och göra livet svårt för dig själv så får han också se vad han varit med för tjej." Jag får hålla mig för att inte fälla tårarna som bränner bakom mina ögonlock. Jag vill inte vara här. Det inte rätt. Jag hör inte hemma här. Jag hör hemma hos Leon, han som iallafall gör mitt liv bättre eller få det att verka som att det är helt jävla perfekt för en stund. Jag vill inte var här med Collin, jag hatar honom och jag tror inte han tycker särskilt mycket om mig heller, inte egentligen. 

Han släpper mig och lämnar skoltoaletten innan jag sjunker ner mot golvet. Jag låter alla tårar jag har släppas fria och rinna ner för mina lätt sminkade kinder. Det är så fel och jag kan inte låta bli att tänka på Leon. Jag kan inte förstå att jag känner som jag gör och att jag inte ens kan gömma det för mig själv. Innerst inne vet jag att jag inte är särskilt bra för Leon och att han förtjänar någon bättre men jag vet också att ingen kommer vara så tacksam för att ha honom i sitt liv som jag är och att ingen kommer kunna ge precis allt för att få vara med honom. Förutom nu för jag vet att det förmodligen är bättre för honom att inte ha mig utan någon annan som inte skulle kunna utsätta honom för fara. 

○Collin○

"Är det verkligen så smart att ta tillbaka henne egentligen? Vi tjänar mycket mer utan henne." 

"Jag vet." 

"Så vad håller du på med?"

"Hon får stå för vad hon gjort." 

"Men jag fattar fortfarande inte. Hur hjälper det oss, hon är ju helt knäckt nu..." Säger hon och flinar tillslut då hennes egna ord får henne att förstå. 

"Exakt. Hon är förstörd men lite värre kan det bli. Jag ska bara få henne att förstå att man och särskilt inte hon ljuger för mig och att hon får stå upp för sina val. Sen att få Leon att förstå vad det är för person har att göra mer. Leon tar säkert skitbra hand om henne, jag tvivlar inte på det men hon förtjänar inte att någon gör så för henne. Hon förtjänar inte Leon och hon förtjänar inte mig. Hon tror hon mår dåligt nu men hon har ingen andning om vilket helvete hon har skapat för sig själv. Hon önskar livet hur mig varje dag, det vet jag så jag skiter fan i henne från och med nu. Mo, det är nu det roliga börjar och tyvärr snart slutar." Säger jag och kysser hennes läppar.