1.4

○Willow○

Jag tittar på honom när han trött kommer in i köket.

"Godmorgon." Säger han med hes morgonröst och tar fram två koppar innan han sätter de under espressomaskinen.

"Godmorgon."

"Sov du bra?" Jag nickar och kan inte slita blicken från honom även om jag försöker.

"Ja själv då?"

"Ja faktiskt." Jag ler svagt och tittar ner i bordet innan han ställer en kopp framför mig. "Vi måste dra till skolan om typ 20 minuter så att du vet men om du inte pallar dra kan jag skjutsa hem dig."

"Nej det lugnt jag måste ändå lämna in en grej." Vi sitter vid matbordet och pratar innan vi går ut till bilen och börjar köra mot skolan. Ju närmre vi kommer området växer min klump i magen och helst vill jag bara be honom vända om. På något konstigt sätt verkar han märka att jag inte vill åka en meter till tar plötsligt min hand.

"Det är okej. Skit i vad de alla säger." Jag tittar på min hand i hans innan jag efter någon minut kramar den tillbaka och nickar.

"Du har rätt."

"Ge mig din telefon." Jag ger honom fundersamt min mobil till honom innan han efter bara någon sekund ger mig den tillbaka. "Ring om det är något så kör jag dig hem." Säger han och parkerar bilen vid skolan.

"Tack." Ler jag och tittar ner i mitt knä en stund innan jag kysser hans kind och går ur bilen. "Vi ses sen." Han nickar och flinar åt mig när jag stänger dörren och går in mot skolan. Jag ser på mitt schema att min första lektion redan börjat och går därför bara direkt dit. Jag sätter mig längst ner vid en ensam bänk men lång tid tar det inte innan Mo förflyttat sig till mig samtidigt som läraren vänder sig om och skriver något på tavlan.

"Vad sysslar du med?" Jag svarar inte henne utan tittar bara rakt fram. "Är du fucking döv?"

"Håll käften!" Ryter jag tyst åt henne vilket får henne att dra ihop ögonbrynen och flina åt mig.

"Vad är ditt äckliga problem?"

"Du."

"Jag? Ja men du ska vara på plats ikväll hör du mig?"

"Jag ska!"

"Bra!" Hela lektionen sitter jag och har bara en person i huvudet hela tiden. Jag vet inte hur han gör det men han har fastnat i mina tankar totalt och jag kan inte låta bli att vilja ha honom nära mig. Egentligen vill jag inte ha de tankarna alls, jag vill inte tycka om någon, jag vill inte ha någon fast i mitt huvud. Men jag kan inte få bort det.

Så fort klockan ringer reser jag mig upp och småspringer ut till korridoren där Mo och Lina tar tag i mig och slänger mig mot skåpen vilket tänder ilskan i mig.

"Vad fan gör ni?" Spottar jag och knuffar bort Mo som står framför mig.

"Vad händer med dig?!"

"Varför skickar du Collin att ringa mig?"

"Du fattar ju inte när någon annan pratar till dig!"

"Så du tror jag ska göra som ni säger bara för att han varnar mig?"

"Jag vet inte vad du försöker bygga upp för fasad mot oss men alla vet att du är Collins lilla hund." Jag knuffar henne ännu hårdare bakåt och släpper ner min väska på golvet.

"Vad sa du?"

"Du hörde vad jag sa."

"Upprepa dig!"

"Du hörde vad jag sa!"

"Börja med att titta på hur du särar på benen för allt och alla innan du lägger dig i mitt liv, fattar du?"

"Hund!" Jag ska precis boxa henne i ansiktet när någon flyger på mig och trycker mig mot väggen.

"Hon har rätt, du är min hund!"

"Akta dig innan jag spottar dig i huvudet Collin."

"Jag har dig fast i ett litet koppel och jag kommer aldrig låta dig gå."

"Det är slut och du ska låta mig vara. Jag har ingenting med dig att göra överhuvudtaget, vad jag gör med Mo och tjejerna ska du ge fan i."

"Snart kommer jag ta det där jävla kopplet och snurra det runt din hals så hårt att du inte kan gå en meter. Springer du så dör du."

"Rör inte mig!" Skriker jag när han tar tag i min hals och ler eftersom han njuter så otroligt av detta.

"Du är min!"

"Jag är inte din!"

"Den dagen du är fri från mig är när jag ligger sju meter under marken." Han släpper mig innan Mo tar upp min väska och Collin knuffar mig fram. "Gå!"

"Sluta jag har lektion." Han skrattar och drar i mitt hår i nacken.

"Du har viktigare saker att fixa. Gå!" Jag försöker men kommer inte ur hans grepp förens han knuffar mig in i bilen och slänger igen dörren.

"Jag kommer hoppa ur i farten om du inte släpper av mig."

"Hoppa då för jag drar in dig i bilen igen." Jag vet inte om det är tur eller otur att bilfärden inte alls tar lång tid innan han drar ut mig och knuffar mig framåt.

"Jag skjuter dig om du springer så gå normalt efter Mo upp till lägenheten för det är massa folk här." Han går något meter bakom mig och jag har verkligen inget annat val än att bara gå.

När jag kommer in går jag efter Mo in till köket som är väldigt stort innan Collin tycker ner mig på en stol och drar upp sin pistol.

"Välkommen tillbaka Will vi har saknat dig." Säger Ty och ler på ett sätt som jag inte gillar innan Collin sätter pistolen mot min tinning.

"Du sitter här tills den sekunden allt är planerat i minsta detalj, alla pengar är räknade och rätt mängd av allt finns i påsarna."

"Jag är inte din fucking slav, ditt knark får du sköta själv jag rör inte det." Han himlar men ögonen och tar ett djupt andetag innan han trycker vapnet hårdare mot mitt huvud och sätter sig på huk framför mig.

"Gör som jag säger. För din egen skull." Säger han innan han tittar på Ty och nickar åt bänken. Han ställer sig upp och tar tag i mina händer. "Öppna munnen."

"Collin nej! Snälla sluta jag ska jag lovar jag sitter här hela natten om det behövs."

"Ja det behövs, öppna munnen!"

"Sluta!" Skriker jag och försöker slita mig loss men lyckas inte. De lyckas inte heller särskilt bra då jag håller bort huvudet tills Mo kommer in och ställer sig framför mig. Collin drar upp mig på fötter och håller mina armar hårt bakåt.

"Kommer du ihåg vad du gjorde mot Gaby när hon försökte dra?" Jag tittar bara på henne och vill bara ta tillbaka allt gott jag trott om henne. "Du kedjade fast hennes händer i elementet och drogade ner henne. Sen lämnade du henne där i två dagar utan någonting. Kommer du ihåg?"

"Det är inte samma sak, jag har inte försökt skvallra till någon, jag ska inte dra heller. Hon ville få oss att hamna bakom galler din jävla idiot!"

"Varför har du inte hört av dig på en vecka då?"

"Det har du inte med att göra!" Collin drar sin ena hand genom mitt hår och drar mitt huvud bakåt.

"Gör som hon säger." Viskar han i mitt öra och kysser min hals vilket får mig att vilja spy.

"Mo lägg av jag kommer göra ditt liv till ett helvete om du gör såhär."

"Vi får se." Ty drar isär mina käkar vilket får mig att skrika rakt ut innan Mo häller vätskan i min mun. Jag råkar få lite i halsen men lyckas spotta ut nästan allt rakt i Mo's ansikte.

"Okej, ska du spela så?" Jag känner hur något kallt fattar mina handleder innan Collin drar ner mig på marken och låser fast mig i skåpet bakom mig. Jag känner en tår leta sig ner för min kind innan han sätter sig över mina ben.

"Baby gråt inte."

"Snälla, jag ska aldrig lämna dig." Viskar jag mot honom när han lutar sin panna mot min. "Jag ska vara din. Bara du slutar. Snälla." Han kysser min panna varsamt innan han tar tag i mitt hår och lutar mitt huvud bakåt. Mo häller vätskan ner i min hals och Collins hand över min mun gör det denna gången omöjligt att göra något annat än att svälja det. Han släpper mitt huvud och sätter sig bredvid mig när jag försöker dra loss mina händer.

"Det är ditt eget fel min älskling, jag kan inte hjälpa dig mer." Säger han och kysser min panna igen innan han reser sig upp och alla lämnar köket medan jag känner hur hela mitt medvetande börjar försvinna.

Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top