۫ ּ  ִ ۫   ˑ ֗ 𓏲˖ 𑁍 ࣪ ִ ۫ ּ  ִ ۫   ˑ ֗
࣪𓏲ּ ֶָ ✩◿𝓹𝓭𝓬◸ 🂱 ࣪𓏲ּ ֶָ
CHAPTER TWENTY SIX—
break even.

"August." Vera spoke as she stared at the back of her cousins head. Her and Wilhem both received messages to meet him. "What do you want?"

He exhaled and turned back to them. "Look... I understand that what I did to you is unforgivable, and you, Vera, just want to protect your little brother. I have, um, I have accepted that both of you will hate me for the rest of your life."

"I hated you before, but your point is correct." Vera shrugged her shoulders.

"But Erik wouldn't have let Simon go to the police." August made it to his real reason behind why he got Wilhem here, but Vera was still lost how she played a part into this conversation. "And now it's my responsibility to protect the royal family."

Wilhem smiled. "You don't think it's a little late for that?"

"August, you're barley apart of the royal family. You aren't Crown Prince, even if he wants to give it up to you, I won't allow it." Vera stood her ground. "I come before you, and i'm of the age were I get to make decisions. You will never be crowned."

"You get to make the decisions, Vera. But not when it comes to this. The Queen-" he began.

"-will be dead if she confirms you to be the next Crown Prince." she cut him short. Vera always had an anger in her, one that Erik use to worry for. Would it go to the route of wanting to murder anyone? No. But would she to keep August, after what he'd done to her brother, away? She would. Because she loved Wilhem first. "If the Queen dies, i'll be the next in line. I'll be the one to make the decision, August. Do you understand?"

He did, but he didn't say anything. Vera shrugged. "Maybe it'll be an accidental trip down the stairs. Using the wrong herb from the garden in her tea. Mixing the wrong medication. So many options, yet they all end with you coming no where near my family. Which no longer includes you."

"What you just said is the exact reason you won't make a good Queen, Vera." August shook his head at her. "You haven't done anything as Crown Princess. Do you honestly think you could handle queen?"

"I haven't done anything because I wasn't allowed to." she glared to cut him short. "That's all about to change."

"As your role on council now or after you murder your mother?" he quoted her in curiosity. "Do you honestly think no one would be able to trace it back to you?"

"Your words." Vera shrugged. "You were the one to say you could murder someone and no one would know. What makes you think it'll be any different between the two of us?"

"Because I have something you once did." August backed off and left Vera in confusion. "If Simon decided to report me, we have decided that Alexander will take the blame."

Vera face fell as the siblings followed their cousins gaze, fixed on Alexander in the corner.

"What?" Wilhem yelled. But, Vera knew. She knew the exact reasoning behind this and the exact way August had manipulated Alex. He did it from the moment at the ball when he told him, Vera wished she'd have clicked before now. "What? What do you mean? We have proof that it was you."

"You have proof that the video was recorded on my phone, yes." August agreed. "But I was pretty drunk. So drunk that I left my phone at the palace. Alexander, nice guy that he is, he brought the phone with him up to Forest Ridge on his way home."

"Holy fuck." Vera breathed out as she paced, listening this this story as guilt started to swarm Alexander when he saw what this was doing to her. Vera was not who he wanted to get back at, he didn't think it would hurt her. Sure, Wilhem was her brother, but he wasn't aware of the Crown Prince story until right now. He was hurting her more then he planned, when she wasn't the target.

"He tried to get in, knocking on all the windows, until he eventually came to your window." August went on with his story as he stared at the Crown Prince. "There, he saw you making out with someone. He started recording, just got fun, you know, until he recognized who you were sleeping with."

Wilhem looked down at Alexander, his eyes still dropped down. "Why are you doing this?You hate August!"

"Yes, but I know that it was you who actually framed for for the drugs." he stared at him with hurt eyes, similar to the ones he'd given Vera two nights ago. "And then you go around pretending to be my friend. You can't fuck with me. I'm not stupid."

"So what? You're gonna go to prison for something he's done?" Wilhem laughed in disbelief.

"Thank you!" Vera pointed out when he peacefully read her mind, looking at Alexander. "Do you have any clue what's going on here? August is manipulating you, once again! He did it for years so you'll do all his dirty work and now he's doing it again just so he can get what he wants. Royalty. Do you not see that, Alexander?"

"I've spoke to my lawyer." August cut in. "If this leads to him being convicted, which is highly unlikely, I mean, we don't actually know who posted the video. There are neither witnesses nor proof, right? And Alexander is a minor, which means a wilder sentence, plus the entire Courts gratitude when they understand what you've done. Not to mention that your sister just went viral were she announced her boyfriends, then ran off with the convict himself."

Alexander looked down again, Vera was lost of words. And that was something that simply never happened.

"Look, this plan that the two of you cooked up, that you think is so fucking smart, it'll never work." Wilhem shook his head when he spoke. "It won't stop Simon from going to the police. The fuck you think?"

"Shame." August stated. "Well, if you can't convince him, then we might as well make sure that everything is brought out in the open. About both of you, that is. Starting with the fact that it was Vera's boyfriend that took the video, how do you think that would make her look?"

That was not part of the plan, they could all tell by the way Alexander got to his feet that that was not something he agreed to.

"Micke Eriksson." August held up the bottle of pills next. "Pretty easy to guess where this came from. I'd hate to have to report Simon to the police. Willie, be smart here. Don't you think this had gone too far? I mean, things settled down as soon as you denied the rumors and Vera managed to take the attention off you, twice now. Nobody cares about the vide-"

"Wrong! I care!" Wilhem cut him off in anger.

"I'm just trying to make you understand what is best for you, for everybody, the thing that does the least damage." August explained as the two stood face to face. "So now you'll go talk to Simon before it's too late. Okay?"

Vera grabbed Alexander's arm and pulled him away. They made it outside when she fully let him go. "What the hell are you thinking? Do you know what just happened in there!"

"I didn't know about the things he was saying. You weren't suppose to be apart of it." Alexander spoke fast to tell her.

"Guys." Henry jogged over with his phone in hand. "Our app shows the two of you together, what's going on?"

"Of course it has to do with me, Wilhem is my brother!" Vera explained to Alexander, they both let Henry connected the dots. "Everything is August's fault. All of it. This was the perfect opportunity."

"Wilhem was one of the only people that were every nice to me around here. Do you know what that feels like? To know it meant nothing? That it was completely fake." Alex listed on in return. Vera didn't know, she'd never have to suffer from being pushed off as someone's servant, to be treated as less because compared to the ones around him, he wasn't that important. "If I knew he was gonna try to sabotage you or anything about him possibly being Crown Prince, i'd never have agreed. I just wanted Wilhem to know that he'd hurt me, and I wasn't just gonna forgive everyone that easy this time."

That part she did understand.

"Okay. Okay, then you don't have to now. You know now, that August has more then just getting back at Wilhem in his plan." Vera sniffled from the cold, pushing her hair back frantically. "Simon can still go to the police."

Alexander gave her a guilty look. "There's a video of me admitting to it. August said he didn't record our conversation, but I know he did."

"Fuck." Vera shoved her palms into her eyes as she paced.

"Okay. Both of you, breath." Henry, for the first time ever, decided to be the middle man. The peacemaker. "Come here, both of you."

He put his arm around both of them and squeezed tightly. "It's safe to say all three of us did really shitty things. Like, really shitty. But, non of us imagined it would be as bad as it is, right? Can we at least agree on that?"

The two nodded as Henry exhaled, stressed out having to take on this role when he usually never was. "What me and Vera lied about was really uncool and we're so sorry, we thought we were protecting you."

"I know." Alex frowned as he nodded. "Im sorry for what I just did. I should have thought before I acted, that's on me."

"Been there, done that." Henry shrugged.

"Henry." Vera was trying hard to keep it together, but she couldn't help but laugh at him. "I can't take you serious."

Now that she laughed, Alexander felt safe to do the same. "He's trying so hard."

"Woah." the strawberry blonde tossed his hands up. "Last time I try to fix my happy relationship before it falls apart."

Both of them looped an arm around him on sync, their free arms usually when they'd go around each other. Alexander stared at Vera with guilt. "I'm so sorry, Vera."

"I'm sorry too." she agreed, their arms looping together as all three of them wrapped together. Henry sighed in relief as he rested his head ontop of the both of theirs. "We need to figure out how to get rid of that video, then we'll be in the clear."

"We should probably tell Wilhem..." Alexander trailed off with a minor shrug.

"You don't have to forgive him." Vera promised him. "But he has to be apart of the plan."

"Back track." Henry tapped on Alexander's head. "Does that mean you forgive us?"

Vera gave a hopeful look as Alex exhaled, shrugged with a nod. "I have been pretty lonely without you two."

"Me too!" Vera pulled them both in tightly and let the comfort take over her body again. "I never wanna face anything without the two of you."

"Yeah, never again." Alexander promised ber, rubbing her back.

"Yeah." Henry agreed. "Unless it's math, I can't help you face math."

It made them both laugh, Henry put an arm around the both of them as they headed back to the dorms. "Let's go see if any of us are smart enough to hack into a computer."

Vera hadn't been invited to the family dinner when her parents arrived. Her mother was still angry at her and wasn't ready to face her, and Vera quite frankly wasn't either after openly admitting that she would kill her own mother. She's been lost in her own thought trying to figure out if she'd said that to scare August, or if she meant it.

The Speech day was the first time she's seen her mother, meeting her family in the hallway were Wilhem was being prepped.

"Momma." Vera greeted the Queen with a swallow. "You look lovely."

The Queen stared as her grown daughter. Her now adult daughter who she genuinely had no ties over. "Hello, Vera. Will you be standing at your brothers side like i'd advice you to or will you remind seated with your father and I?"

"I'll remind seated." Vera would rather stand with Wilhem, but being able to actually choose what she could and couldn't do now felt all too good to pass up. Especially knowing what her mother would want.

"Very well." she seemed like she was holding back a fit of rage.

The doors opened up as August walked in. "Good morning. Your Majesty, Duke Ludvig, Crown Prince Wilhelm, Crown Princess Vera."

"Yes, then we're all here." the Duke announced as August took Vera side, where she seemed as if she was about to throw a fit before Wilehm touched her hand and reassured her to keep her cool. "As you know, we'll start with a photo section. I was thinking that we should try out a formatting for the photoshoot. And maybe the queen could stand over here, and the duke next to her on this side, and the Princess right before them due to height, Crown Prince on the other side, and the principle-"

He stopped when August attempted to get in. "If August wouldn't mind taking a step back."

Vera hid back a smile.

"You doing okay?" Vera whispered to her brother as they sat together, the mic where the speech would be made. The students flooded the ceremony, Vera gave a small wave to Henry and Alexander on the front row.

"I'm gonna throw up." Wilhem told her in return. "Are you sure your plan is going to work? Why does it have to be after the ceremony?"

"We won't be able to access August phone until after." Vera frowned as she rubbed his back. "I'm sorry."

"It's okay." he exhaled in stress. "It's just one speech."

"You want me out there with you?" she gave her a sincear look. "I'll do it, just this time. I'll actually listen to Mother."

It made him smile some, shaking his head. "That's okay. You being up here will represent more then you think."

The choir sang as everyone leaned forward. "The Principal will say a few words and then it's your turn."

"I don't know if I can do this." Wilhem told him in return, holding Vera's hand tighter.

"Are you sure, my prince?" he asked in return.

"I-I feel like i'm gonna throw up." Wilhem said back honestly in return.

As much as it killed her to say it, as much as she wanted to rip her own throat out, she'd rather feel that then have him suffer. She looked back. "Have August do it."

The Queen was taken off guard as Vera stared. "Until I can revoke the rule that the Princess is allowed to make a speech for once in her damn life, let the waste of space do it."

There the Vera they knew was.

The Choirs song ended and the Principal stood. "Before we continue, I have to tell we've have a minor change in our program. Crown Prince Wilhelm, to our great delight, was suppose to give the welcome speech, will today be replaced by-"

August walked forward before Wilhelm stood up fast, cutting him off immediately to go to the mic. Vera rose her eyebrows, sitting up more and August took his seat again. "I mean, uh, let's cordially welcome His Royal Highness Crown Prince Wilhem up to the podium."

They all cheered as Wilehm took his spot, setting his note cards down and adjusting the mic. Vera nodded to him when he looked back as her, representing so much more then she knew, just as he said. "Your Majesty, Dear Mother, and dear Hillis. It is an honor to stand here today, not only as your Crown Prince...but also as your classmate. Hillerska isn't just the place where we are taught to be good citizens, to in the future, be able to shoulder the responsibilities that has been imposed on us. It is also a home. Hillerska became a home for me, just like it was for my dear mother, for my sister, and for my brother before me."

Vera smiled as she listened to Wilehm, so confident, so clear. "The school motto is "Feel your responsibility for the legacy. Be proud of your history. Pass on the traditions to the next generation."

Silence, glance. "No."

Vera had to smile more, while everyone else's face fell.

"It is a problem to just keep traditions without stopping to think about which ones are good and which are bad." Wilhem went on as he spoke into the mic, his note cards faced down. "Then nothing happens. If you just follow traditions, how are we supposed to evolve? We can't even sing a new version of our school song without causing mass panic. And we keep secrets from each other. We lie. We pretended to protect each other, cause we're afraid of what could happen if we didn't. We're afraid of the consequences. I am too. I'm scared as well. But that ends now."

Wilhem took another pause and a deep breath. "It was me in that video that leaked last term. The one with me and Simon."

Chatter flew immediately, The Queen looked as if she was about to pass out as Vera removed her hancerchif, rubbed her nose with it, and passed it to her. "Wouldn't want you to sweat, Mother."

"It was a, um...a moment I didn't want to share with anyone else, So I lied about it." Wilehm went on, making sure they were all silent before he had. "But it was me."

He looked back at the choir, smiling at Simon as she smiled back. Vera's eyes watered, a smile spreading across her face as she stood up and clapped as loud as she could.

•

kylie speaks

season three is on its way.
this is not the end of v!!

"Augusti." Vera talade när hon stirrade på baksidan av sitt kusins huvud. Hennes och Wilhem fick båda meddelanden för att träffa honom. "Vad vill du?"

Han andade ut och vände tillbaka till dem. "Se... Jag förstår att det jag gjorde mot dig är oförlåtligt, och du, Vera, vill bara skydda din lilla bror. Jag har accepterat att ni båda hatar mig resten av ditt liv."

"Jag hatade dig tidigare, men din poäng är korrekt." Vera ryckte på axlarna.

"Men Erik skulle inte låta Simon gå till polisen." Augusti tog sig till sin verkliga anledning bakom varför han fick Wilhem här, men Vera var fortfarande förlorad hur hon spelade en roll i denna konversation. "Och nu är det mitt ansvar att skydda kungafamiljen."

Wilhem log. "Du tror inte att det är lite sent för det?"

"Augusti, du är korn från kungafamiljen. Du är inte kronprins, även om han vill ge upp det till dig, tillåter jag det inte." Vera stod på marken. "Jag kommer framför dig och jag är i åldern om jag skulle fatta beslut. Du kommer aldrig att krönas."

"Du får fatta besluten, Vera. Men inte när det gäller detta. Drottningen - "började han.

"-kommer att vara död om hon bekräftar att du är nästa kronprins." hon skar honom kort. Vera hade alltid en ilska i sig, en som Erik brukar oroa sig för. Skulle det gå till vägen att vilja mörda någon? Nej. Men skulle hon hålla augusti, efter vad han hade gjort mot sin bror, borta? Hon skulle. För att hon älskade Wilhem först. "Om drottningen dör, kommer jag att vara nästa i raden. Jag kommer att fatta beslutet, augusti. Förstår du?"

Det gjorde han, men han sa ingenting. Vera ryckte upp. "Kanske kommer det att bli en oavsiktlig resa nerför trappan. Använder fel ört från trädgården i hennes te. Blanda fel medicin. Så många alternativ, men de slutar alla med att du inte kommer någonstans nära min familj. Som inte längre inkluderar dig."

"Det du just sa är det exakta skälet till att du inte kommer att bli en bra drottning, Vera." Augusti skakade på huvudet mot henne. "Du har inte gjort någonting som kronprinsessan. Tror du ärligt att du kan hantera drottning?"

"Jag har inte gjort någonting för att jag inte fick göra det." hon stirrade på att förkorta honom. "Det handlar om att förändras."

"Som din roll i rådet nu eller efter att du mördat din mamma?" han citerade henne i nyfikenhet. "Tror du ärligt att ingen skulle kunna spåra det tillbaka till dig?"

"Dina ord." Vera ryckte upp. "Du var den som sa att du kunde mörda någon och ingen skulle veta det. Vad får dig att tro att det kommer att vara annorlunda mellan oss två?"

"Eftersom jag har något du en gång gjorde." Augusti backade och lämnade Vera i förvirring. "Om Simon beslutade att rapportera mig, har vi beslutat att Alexander kommer att ta skylden."

Vera-ansiktet föll när syskon följde deras kusiner blick, fixerade på Alexander i hörnet.

"Vad?" Wilhem skrek. Men Vera visste det. Hon visste det exakta resonemanget bakom detta och det exakta sättet som August hade manipulerat Alex. Han gjorde det från ögonblicket vid bollen när han berättade för honom, Vera önskade att hon skulle ha klickat innan nu. "Vad? Vad menar du? Vi har bevis på att det var du."

"Du har bevis för att videon spelades in på min telefon, ja." Augusti gick med på det. "Men jag var ganska full. Så berusad att jag lämnade min telefon i palatset. Alexander, trevlig kille som han är, han tog med sig telefonen till Forest Ridge på väg hem."

"Helig fan." Vera andades ut när hon gick och lyssnade på den här historien när skuld började svärma Alexander när han såg vad detta gjorde med henne. Vera var inte den han ville komma tillbaka på, han trodde inte att det skulle skada henne. Visst, Wilhem var hennes bror, men han var inte medveten om kronprins historien förrän just nu. Han skadade henne mer än han planerade, när hon inte var målet.

"Han försökte komma in och knacka på alla fönster tills han så småningom kom till ditt fönster." Augusti fortsatte med sin berättelse när han stirrade på kronprinsen. "Där såg han dig göra med någon. Han började spela in, blev bara rolig, du vet, tills han kände igen vem du sov med."

Wilhem såg ner på Alexander, hans ögon tappade fortfarande ner. "Varför gör du det här?Du hatar augusti!"

"Ja, men jag vet att det var du som faktiskt inramade för drogerna." han stirrade på honom med skadade ögon, liknande de som han gav Vera för två nätter sedan. "Och sedan går du runt och låtsas vara min vän. Du kan inte knulla med mig. Jag är inte dum."

"Än sen då? Ska du gå i fängelse för något han har gjort?" Wilhem skrattade av misstro.

"Tack!" Vera påpekade när han fredligt läste hennes sinne och tittade på Alexander. "Har du någon aning om vad som händer här? Augusti manipulerar dig ännu en gång! Han gjorde det i flera år så att du gör allt hans smutsiga arbete och nu gör han det igen bara så att han kan få vad han vill. Royalty. Ser du inte det, Alexander?"

"Jag har pratat med min advokat." Augusti skar in. "Om detta leder till att han döms, vilket är mycket osannolikt, menar jag, vi vet inte vem som publicerade videon. Det finns varken vittnen eller bevis, eller hur? Och Alexander är en mindreårig, vilket betyder en vildare mening, plus hela domstolens tacksamhet när de förstår vad du har gjort. För att inte tala om att din syster bara blev viral när hon tillkännagav sina pojkvänner och sedan sprang med domaren själv."

Alexander såg ner igen, Vera förlorade ord. Och det var något som helt enkelt aldrig hände.

"Se, den här planen som ni har kokt upp, som du tycker är så jävla smart, den kommer aldrig att fungera." Wilhem skakade på huvudet när han talade. "Det hindrar inte Simon från att gå till polisen. Fan du tror?"

"Skäm." Augusti uppgav. "Tja, om du inte kan övertyga honom, kan vi lika gärna se till att allt tas ut utomhus. Om er båda, det vill säga. Från och med det faktum att det var Veras pojkvän som tog videon, hur tror du att det skulle få henne att se ut?"

Det var inte en del av planen, de kunde alla säga hur Alexander kom till hans fötter att det inte var något han gick med på.

"Micke Eriksson." Augusti höll upp flaskan med piller nästa. "Ganska lätt att gissa var detta kom ifrån. Jag skulle hata att behöva rapportera Simon till polisen. Willie, var smart här. Tror du inte att det här hade gått för långt? Jag menar, saker satte sig ner så snart du förnekade rykten och Vera lyckades ta uppmärksamheten från dig två gånger nu. Ingen bryr sig om vide-"

"Fel! Jag bryr mig!" Wilhem avbröt honom i ilska.

"Jag försöker bara få dig att förstå vad som är bäst för dig, för alla, det som gör minsta skada." Augusti förklarade när de två stod ansikte mot ansikte. "Så nu ska du prata med Simon innan det är för sent. Okej?"

Vera tog tag i Alexanders arm och drog bort honom. De gjorde det utanför när hon släppte honom helt. "Vad fan tänker du? Vet du vad som just hände där inne!"

"Jag visste inte om de saker han sa. Du antar inte att vara bortsett från det." Alexander talade snabbt för att berätta för henne.

"Killar." Henry jogade över med sin telefon i handen. "Vår app visar er två tillsammans, vad händer?"

"Naturligtvis har det att göra med mig, Wilhem är min bror!" Vera förklarade för Alexander, de båda låt Henry ansluta prickarna. "Allt är Augusts fel. Allt av det. Detta var den perfekta möjligheten."

"Wilhem var en av de enda människorna som var trevliga för mig här. Vet du hur det känns? Att veta det betydde ingenting? Att det var helt falskt." Alex listade i gengäld. Vera visste inte, hon skulle aldrig behöva drabbas av att bli skjuten som någons tjänare, för att behandlas som mindre eftersom han jämfört med de som var runt honom inte var så viktig. "Om jag visste att han skulle försöka sabotera dig eller något om att han eventuellt skulle vara kronprins, skulle jag aldrig ha gått med på det. Jag ville bara att Wilhem skulle veta att han hade skadat mig, och jag skulle inte bara förlåta alla så lätt den här gången."

Den delen förstod hon.

"Okej. Okej, då behöver du inte nu. Du vet nu att August har mer än bara att komma tillbaka till Wilhem i sin plan." Vera sniffade från kylan och drev håret tillbaka frenetiskt. "Simon kan fortfarande gå till polisen."

Alexander gav henne en skyldig blick. "Det finns en video av mig som erkänner det. August sa att han inte spelade in vår konversation, men jag vet att han gjorde det."

"Knulla." Vera sköt handflatorna i ögonen när hon gick.

"Okej. Båda er, andas." Henry beslutade för första gången någonsin att vara den mellersta mannen. Fredsmakaren. "Kom hit, båda er."

Han satte armen runt båda och pressade hårt. "Det är säkert att säga att vi alla tre gjorde riktigt skitliga saker. Som riktigt skit. Men ingen av oss föreställde oss att det skulle vara så dåligt som det är, eller hur? Kan vi åtminstone komma överens om det?"

De två nickade när Henry utandade, stressade att han måste ta på sig denna roll när han vanligtvis aldrig var det. "Det jag och Vera ljög om var verkligen okylt och vi är så ledsna, vi trodde att vi skyddade dig."

"Jag vet." Alex rynkade när han nickade. "Jag är ledsen för vad jag just gjorde. Jag borde ha tänkt innan jag agerade, det är på mig."

"Var där, gjort det." Henry ryckte upp.

"Henry." Vera försökte hårt att hålla det tillsammans, men hon kunde inte låta bli att skratta åt honom. "Jag kan inte ta dig allvarligt."

Nu när hon skrattade kände Alexander sig säker att göra detsamma. "Han försöker så hårt."

"Woah." jordgubbblondinen kastade upp händerna. "Förra gången försöker jag fixa mitt lyckliga förhållande innan det faller isär."

Båda slingrade en arm runt honom på synkronisering, deras fria armar vanligtvis när de skulle gå runt varandra. Alexander stirrade på Vera med skuld. "Jag är så ledsen, Vera."

"Jag är ledsen också." hon gick med på att deras armar slingrade ihop när alla tre var lindade ihop. Henry suckade i lättnad när han vilade huvudet ovanpå båda. "Vi måste ta reda på hur vi kan bli av med den videon, då kommer vi att vara klart."

"Vi borde förmodligen berätta för Wilhem..." Alexander släpade med en mindre axel.

"Du behöver inte förlåta honom." Vera lovade honom. "Men han måste vara bortsett från planen."

"Bakspår." Henry knackade på Alexanders huvud. "Betyder det att du förlåter oss?"

Vera såg ett hoppfullt utseende när Alex andade ut, ryckt med en nick. "Jag har varit ganska ensam utan er två."

"Jag också!" Vera drog dem båda hårt in och låt komforten ta över hennes kropp igen. "Jag vill aldrig möta någonting utan er två."

"Ja, aldrig mer." Alexander lovade ber och gnuggade ryggen.

"Ja." Henry gick med på det. "Om det inte är matte kan jag inte hjälpa dig att möta matematik."

Det fick dem båda att skratta, Henry satte en arm runt båda när de gick tillbaka till sovsalarna. "Låt oss se om någon av oss är tillräckligt smarta för att hacka in en dator."

Vera hade inte blivit inbjuden till familjemiddagen när hennes föräldrar kom. Hennes mamma var fortfarande arg på henne och var inte redo att möta henne, och Vera var helt uppriktigt inte heller efter att hon öppet medgav att hon skulle döda sin egen mamma. Hon har gått förlorad i sin egen tanke och försökt ta reda på om hon hade sagt det för att skrämma August, eller om hon menade det.

Taldagen var första gången hon såg sin mamma och träffade sin familj i korridoren när Wilhem förbereddes.

"Momma." Vera hälsade drottningen med en svälja. "Du ser vacker ut."

Drottningen stirrade som sin vuxna dotter. Hennes nu vuxna dotter som hon verkligen inte hade några band över. "Hej, Vera. Kommer du att stå vid dina bröders sida som jag skulle råda dig till eller kommer du att påminna sittande med din far och jag?"

"Jag ska påminna sittande." Vera skulle hellre stå med Wilhem, men att faktiskt kunna välja vad hon kunde och inte kunde göra nu kändes alltför bra för att gå upp. Särskilt att veta vad hennes mamma skulle vilja.

"Mycket bra." hon verkade som om hon höll tillbaka en raseri.

Dörrarna öppnades när augusti gick in. "God morgon. Din majestät, hertigen Ludvig, kronprins Wilhelm, kronprinsessan Vera."

"Ja, då är vi alla här." hertigen tillkännagav när August tog Vera-sidan, där hon verkade som om hon skulle kasta passform innan Wilehm rörde handen och lugnade henne för att hålla henne sval. "Som ni vet börjar vi med ett fotoavsnitt. Jag tänkte att vi skulle pröva en formatering för fotoshoot. Och kanske drottningen kunde stå här, och hertigen bredvid henne på denna sida, och prinsessan precis framför dem på grund av höjd, kronprins på andra sidan, och principen-"

Han slutade när August försökte komma in. "Om August inte skulle ha något emot att ta ett steg tillbaka."

Vera gömde tillbaka ett leende.

"Gör du okej?" Vera viskade till sin bror när de satt tillsammans, mikrofonen där talet skulle hållas. Studenterna översvämmade ceremonin, Vera gav en liten våg till Henry och Alexander på första raden.

"Jag ska kasta upp." Wilhem berättade för henne i gengäld. "Är du säker på att din plan kommer att fungera? Varför måste det vara efter ceremonin?"

"Vi kommer inte att kunna komma åt augusti-telefonen förrän efter." Vera rynkade när hon gnuggade ryggen. "Jag är ledsen."

"Det är okej." han utandade i stress. "Det är bara ett tal."

"Vill du ha mig där ute med dig?" hon gav henne en sedan titt. "Jag gör det, just den här gången. Jag lyssnar faktiskt på mamma."

Det fick honom att le lite och skakade på huvudet. "Det är okej. Att du är här uppe kommer att representera mer än du tror."

Kören sjöng när alla lutade sig framåt. "Rektor kommer att säga några ord och sedan är det din tur."

"Jag vet inte om jag kan göra det här." Wilhem berättade för honom i gengäld och höll Veras hand hårdare.

"Är du säker, min prins?" frågade han i gengäld.

"Jag känner att jag ska kasta upp." Wilhem sa ärligt tillbaka i gengäld.

Så mycket som det dödade henne för att säga det, så mycket som hon ville riva ut sin egen hals, skulle hon hellre känna att sedan få honom att lida. Hon såg tillbaka. "Har augusti gjort det."

Drottningen togs av vakt när Vera stirrade. "Tills jag kan återkalla regeln om att prinsessan får hålla ett tal för en gångs skull i sitt jävla liv, låt slöseri med rymden göra det."

Där Vera de visste var.

Kor-låten slutade och rektor stod. "Innan vi fortsätter måste jag säga att vi har en mindre förändring i vårt program. Kronprins Wilhelm, till vår stora glädje, antog att hålla välkomstanförandet, kommer idag att ersättas av-"

Augusti gick framåt innan Wilhelm stod upp snabbt och avbröt honom omedelbart för att gå till mikrofonen. Vera steg ögonbrynen och satt upp mer och August tog sitt säte igen. "Jag menar, låt oss välkomna Hans kungliga höghet kronprins Wilhem upp till pallen."

De jublade alla när Wilehm tog plats, satte ner sina anteckningskort och justerade mikrofonen. Vera nickade till honom när han såg tillbaka som henne och representerade så mycket mer än hon visste, precis som han sa. "Din majestät, kära mor och kära Hillis. Det är en ära att stå här idag, inte bara som din kronprins ... utan också som din klasskamrat. Hillerska är inte bara den plats där vi lär oss att vara goda medborgare, att i framtiden kunna bära det ansvar som har ålagts oss. Det är också ett hem. Hillerska blev ett hem för mig, precis som det var för min kära mamma, för min syster och för min bror före mig."

Vera log när hon lyssnade på Wilehm, så säker, så tydlig. "Skolmottoet är" Känn ditt ansvar för arvet. Var stolt över din historia. Vidarebefordra traditionerna till nästa generation."

Tystnad, blick. "Nej."

Vera var tvungen att le mer, medan alla andras ansikte föll.

"Det är ett problem att bara hålla traditioner utan att sluta tänka på vilka som är bra och vilka som är dåliga." Wilhem fortsatte när han talade in i mikrofonen, och hans anteckningskort vetter ner. "Då händer ingenting. Om du bara följer traditioner, hur ska vi utvecklas? Vi kan inte ens sjunga en ny version av vår skollåt utan att orsaka masspanik. Och vi håller hemligheter från varandra. Vi ljuger. Vi låtsades skydda varandra, för vi är rädda för vad som kan hända om vi inte gjorde det. Vi är rädda för konsekvenserna. Jag är också. Jag är också rädd. Men det slutar nu."

Wilhem tog en annan paus och ett djupt andetag. "Det var jag i den videon som läckte förra terminen. Den med mig och Simon."

Chatter flög omedelbart, drottningen såg ut som om hon skulle gå bort när Vera tog bort sin hancerchif, gnuggade näsan med den och överförde den till henne. "Skulle inte vilja att du svettas, mor."

"Det var ett, um ... ett ögonblick som jag inte ville dela med någon annan, så jag ljög om det." Wilehm fortsatte och såg till att de alla tystade innan han hade gjort det. "Men det var jag."

Han såg tillbaka på kören och ler mot Simon när hon log tillbaka. Veras ögon vattnade, ett leende spridde sig över ansiktet när hon stod upp och klappade så högt som hon kunde.