۫ ּ  ִ ۫   ˑ ֗ 𓏲˖ 𑁍 ࣪ ִ ۫ ּ  ִ ۫   ˑ ֗
࣪𓏲ּ ֶָ ✩◿𝓹𝓭𝓬◸ 🂱 ࣪𓏲ּ ֶָ
CHAPTER TWENTY TWO—
orders from the queen.

"Live long and mary. Live long and mary. Live long and mary for a hundred years." the group of girls all sang together as they walked into Sara's room, Vera held the cake carefully in her hands. "A life long of mary. A life long of mary. Hooray! Hooray! Hooray! Hooray!"

Sara blew out her candles as Vera cringed. "Morning breath!"

Sara laughed at her.

"Woohoo! You get to make a wish!" Madison gushed with a grin. "And happy birthday."

"How does it feel to be 17?" Stella smiled af her.

"I'm actually turning 18." Sara corrected as she adjusted in her bed.

"What?" the girls all asked. "Are you kidding?"

"I had to repeat a year when I was younger." Sara explained as Vera carefully sat the cake down on the bed.

"Oh, my God. Wait. You can go clubbing." Stella eyes widened a little bit.

"And you can buy cigarettes for me." Madison added in, making Vera laugh.

"Oh, my god. You're an adult." Fredrika gasped as her eyes widened. "You're allowed to vote now."

"Political talk to a minimum this early in the morning." Vera begged, using her thumb to swipe a finger full of icing off the cake.

"Right, sorry. Forgot our rule." Fredrika reassuring Vera, the blonde leaning forward and swiping the icing on Sara's nose.

"Well, if I hadn't been an adult, I wouldn't have been allowed to move here." Sara pointed out. "My mom wanted me and Simon to drop out after his...s-sex video."

Vera shifted uncomfortable as the girls were all quiet, nodding slightly.

"Okay, time to open your present." Fredrika changed the subject quickly with a smile. "And if you don't like it, we have the receipt. You can exchange it."

"But, you'll like it." Vera reassured her, glancing out the window for a second.

"Oh." Sara gushed at the new riding jeans they'd all gotten her. "But, these-these are crazy expensive. I can't accept this. It's too expensive."

"Stop trying to be so humble." Vera rolled her eyes with a smile. "It was barley anything between all of us splitting it."

"Every time it's someone's birthday, we all pitch in a couple hundred, then we-" Felice explained with a shrug. "-we buy a little something."

"Don't worry. It's a tradition." Madison promised with a smile. "Who is next? Vera is next?"

"That's right." Felice smiled as the blonde reddened. "She's blushing!"

"Aww!" Stella gushed as she poked her fellow blonde in the face.

"Well, thanks!" Sara gushed with a laugh.

"Vera." Wilhelm stoped at her desk and leaned down. "I think I might have gotten August off the prefect position."

Her eyes widened a tad. "Really?"

"Well, it was just a suggestion, but I think Vincent really heard me." he nodded his head, glancing at the spot next to her. "Taken?"

"Taken." she confirmed, glancing over her shoulder where Simon sat alone. "Looks like there's a spot over there."

He gave her a look, a faint flush of the face. Vera nodded. "Go on. Go. Go."

He sighed with a eyeroll, but was hiding a smile as he walked over to take the seat next to him. Vera watched over her shoulder until hearing someone sit next to her, making her head turn to see Alexander. "You're usually the first one here."

"I know, I had a phone call." he shook his head, the two stood up as Mr.England walked in.

"Well, good afternoon." he greeted everyone.

"Good afternoon, Mr.England." class said back on sync before were granted permission to sit.

"Today, we are going to talk about exponential functions." he explained to everyone.

"What phone call?" Vera asked Alexander curiously.

"I don't know. Someone keeps calling me so I tried to answer this time, but no one picked up." he explained to her with a shake of his head, Vera's eyebrows knitted together. "I know, right?"

The door opened up, making them all stare at the headmaster as she stood in the doorway. "Could the Crown Prince and Princess please come with us?"

Vera gripped her pencil as she glanced back at her brother, he seemingly had no clue what was going on. Vera then looked at Alexander, he gave her a small nod to let her know everything would likely be okay. Vera packed up when told it was urgent, walking out first as Wilhem trailed close behind. Alexander looked back at Simon for an answer, but he was looking at Felice for the same reason.

They were being taken from school.

"It's been an honor to have you here at our school." the headmaster held her hand out for Wilhem to shake, Vera to go next.

"We're leaving in fifteen." Jan-Olof explained.

"Jan-Olof, what the hell's going on? I don't understand." Wilhem voiced his concern first.

"The Queen would have picked the two of you up herself if her Her Majesty wasn't sitting on a plane at the moment." he informed the pair as they walked.

"Why are we being taken out?" Vera demanded an answer, walking so close behind him that if he stopped, she'd slam right into his back.

"You can't call an issue threats against the Royal Family without realizing there'd be consequences." he turned to explained, Vera did bump into his back. "And The Queen does not feel comfortable keeping the Princess here without the Prince. Now let's go pack your bags."

"Shocker." Vera rolled her eyes.

"When am I coming back?" Wilhem pushed on. They were ignored and lead away to the car awaiting them. The siblings made a plan in the back of the car as they were dropped off at opposite ends of the school where their dorms had been. Vera knew she could go through with their plan, she just hoped Wilhem would too.

"V." Henry ran to catch up with her when she was being lead to her dorm. "What's going on?"

"Nothing." she said in return, walking in as he waited in the back where Alexander joined him soon after. The school seemed to be split between being outside of Wilhelms door, and outside of Vera's.

"Where should we start first?" her bodyguard asked when they entered the classroom.

Vera stood still. "I'm not going."

The guard offered her a smile. "Princess Vera, please. It's orders from your mother."

Vera's eyes shifted toward the door. "What if I don't go?"

"Well, i'd have to remove you." she informed her with a sad look. "Which, I don't want to do."

Vera sat down on her bed and grabbed into the headboard. "Go ahead."

Her guard sighed. "Please?"

"I'm not leaving school. I haven't done anything." she was sad. She didn't necessarily like school, but it was better then home. Here, she had her friends, her boyfriends, she had a life outside of just being Princess and having to be perfect for her mother. If she were to never come back, that would be taken away from here.

The bodyguard tried to be gentle with her at first, pulling on her. Vera was strong though. She got strong after how easy it was for Erik to lift her last semester and put her in his car, right now was such a similar situation but it hadn't crossed her mind. Her muscle build up came in handy a she held onto the bed frame. "Let go, Princess!"

"You let me go!" she yelled back, her lower body being yanked as the bed moved with her. Though, the doorway stopped it. Vera's hands started to cramp up at how hard she was gripping the board, her hip bones hurting from being pulled on so hard. "Let me go! Let me go! Let me go!"

A temper tantrum, she was known for those. Her foot kicked the bodyguard right in the face, letting her go as Vera crawled onto the bed and stayed grasping it. The woman held her bloody nose. "Very well, i'll call your mother."

"Fine." Vera laid on the bed with her back turned. She was trying to keep it together, but the situation made her emotional. She wasn't going to cry, but she felt like shutting down entirely. The guard was gone for five minutes before returning where Vera laid the exact same.

"Crown Princess." she greeted her. "It seems as though the Crown Prince has made a deal with The Queen. You're granted permission to stay."

So, all that for absolutely nothing.

"Would you like help setting up again?" she asked her.

"No." Vera snapped with her back turned. "Just get out."

She shut the door and left Vera there, her bed shoved up against the doorframe while she let her heartbeat start to go down. Erik was better at comforting her when bad matters happened, insulting her in the process, but still comforting her.

"Vera." Henry didn't even knock as he opened up the door. "I found Alexander."

"Are you okay?" Alexander got into the bed first before Henry did too, being able to get the door shut then as the boys sat with her. "What happened?"

"Nothing." she explained, but the destroyed room and unconventional way her bed was against the door said otherwise. "Lock the door."

Henry did so before laying behind her, knowing that talking about matters that affected her only made them worse at the time. Alexander was always rather quiet anyways, he and Vera were a lot more alike then she noticed. He dropped his head on Henry's leg and put his hand on Vera's back.

"There's a gun range near here." Henry spoke up after a second as Vera turned to face them. "Maybe you could learn."

"To shoot my bodyguards?" her eyebrows frowned together, Alexander laughed loudly at the unexpected words.

"No." Henry chuckled. "Maybe it'll just help get some angry out. Just a suggestion, don't let me be the cause of a mass murder."

•

kylie speaks

bitch i don't even wanna
get into sara's betrayed.
i am not even prepared to
write vera's reaction(s)

"Lev länge och Mary. Lev länge och Mary. Lev länge och mary i hundra år. "Många flickor sjöng alla tillsammans när de gick in i Saras rum, Vera höll kakan noggrant i hennes händer. "Ett liv långt av Mary. En lång lång mary. Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!"

Sara blåste ut sina ljus när Vera krängde. "Morgon andedräkt!"

Sara skrattade åt henne.

"Woohoo! Du får göra en önskan!" Madison gused med ett flin. "Och födelsedag."

"Hur känns det att vara 17?" Stella log av henne.

"Jag fyller faktiskt 18 år." Sara korrigerade när hon justerade sig i sin säng.

"Vad?" alla frågade flickorna. "Skämtar du?"

"Jag var tvungen att upprepa ett år när jag var yngre." Sara förklarade när Vera försiktigt satte kakan ner på sängen.

"Herregud. Vänta. Du kan gå i klubb." Stella-ögonen breddades lite.

"Och du kan köpa cigaretter till mig." Madison lade till och fick Vera att skratta.

"Herregud. Du är en vuxen." Fredrika gispade när ögonen breddades. "Du får rösta nu."

"Politiskt samtal till ett minimum detta tidigt på morgonen." Vera bad och använde tummen för att svepa ett finger fullt av glasyr från kakan.

"Rätt, ledsen. Glömde vår regel." Fredrika lugnar Vera, blondinen lutar sig framåt och sveper glasyren på Saras näsa.

"Tja, om jag inte hade varit vuxen, skulle jag inte ha fått flytta hit." Sara påpekade. "Min mamma ville att jag och Simon skulle släppa efter hans ... sex-video."

Vera skiftade obekvämt eftersom flickorna var alla tyst och nickade något.

"Okej, dags att öppna din present." Fredrika ändrade ämnet snabbt med ett leende. "Och om du inte gillar det, har vi kvittot. Du kan utbyta det."

"Men du gillar det." Vera lugnade henne och tittade ut genom fönstret en sekund.

"Åh." Sara gick på de nya ridjeansna som de alla hade fått henne. "Men dessa är galna dyra. Jag kan inte acceptera det här. Det är för dyrt."

"Sluta försöka vara så ödmjuk." Vera rullade ögonen med ett leende. "Det var korn någonting mellan oss alla som delade det."

"Varje gång det är någons födelsedag, slår vi alla upp i ett par hundra, sedan vi-" förklarade Felice med en axel. "- vi köper lite."

"Oroa dig inte. Det är en tradition." Madison lovade med ett leende. "Vem är nästa? Vera är nästa?"

"Det är rätt." Felice log när blondinen blev röd. "Hon rodnar!"

"Aww!" Stella gusade när hon slog sin kollega i ansiktet.

"Tja tack!" Sara skänkte av ett skratt.

"Vera." Wilhelm stannade vid sitt skrivbord och lutade sig. "Jag tror att jag kanske har fått augusti från prefektpositionen."

Hennes ögon breddades lite. "Verkligen?"

"Tja, det var bara ett förslag, men jag tror att Vincent verkligen hörde mig." han nickade med huvudet och tittade på platsen bredvid henne. "Tagen?"

"Tagen." bekräftade hon och tittade över axeln där Simon satt ensam. "Ser ut som det finns en plats där borta."

Han tittade på henne, en svag flush i ansiktet. Vera nickade. "Fortsätt. Gå. Gå."

Han suckade med en eyeroll, men gömde ett leende när han gick över för att ta platsen bredvid honom. Vera såg över axeln tills hon hörde någon sitta bredvid henne och fick huvudet att vända sig för att träffa Alexander. "Du är vanligtvis den första här."

"Jag vet, jag hade ett telefonsamtal." han skakade på huvudet, de två stod upp när Mr.England gick in.

"Tja, god eftermiddag." hälsade han alla.

"God eftermiddag, Mr.England." klass sa tillbaka på synkronisering innan fick tillstånd att sitta.

"Idag kommer vi att prata om exponentiella funktioner." han förklarade för alla.

"Vilket telefonsamtal?" Vera frågade Alexander nyfiken.

"Jag vet inte. Någon fortsätter att ringa mig så jag försökte svara den här gången, men ingen plockade upp. "Han förklarade för henne med en skakning av huvudet, Veras ögonbryn stickade ihop. "Jag vet, eller hur?"

Dörren öppnades, vilket fick dem alla att stirra på rektor när hon stod i dörren. "Kan kronprinsen och prinsessan snälla följa med oss?"

Vera grep hennes penna när hon tittade tillbaka på sin bror, han hade till synes ingen aning om vad som hände. Vera tittade sedan på Alexander, han gav henne en liten nick för att låta henne veta att allt troligen skulle vara okej. Vera packade upp när han fick höra att det var brådskande och gick ut först när Wilhem släpade nära bakom. Alexander såg tillbaka på Simon för ett svar, men han tittade på Felice av samma anledning.

De togs från skolan.

"Det har varit en ära att ha dig här på vår skola." rektor höll handen för Wilhem att skaka, Vera skulle gå nästa.

"Vi åker om femton." Jan-Olof förklarade.

"Jan-Olof, vad i helvete händer? Jag förstår inte." Wilhem uttryckte sin oro först.

"Drottningen skulle ha valt er två upp själv om hennes majestät inte satt på ett plan just nu." han informerade paret när de gick.

"Varför tas vi ut?" Vera krävde ett svar och gick så nära bakom honom att om han slutade skulle hon smälla rakt in i ryggen.

"Du kan inte kalla ett problemhot mot kungafamiljen utan att inse att det skulle få konsekvenser." han vände sig till förklarade, Vera stötte på ryggen. "Och drottningen känner sig inte bekväm att hålla prinsessan här utan prinsen. Låt oss nu packa dina väskor."

"Chocker." Vera rullade ögonen.

"När kommer jag tillbaka?" Wilhem pressade på. De ignorerades och ledde bort till bilen som väntade på dem. Syskon gjorde en plan på baksidan av bilen när de släpptes i motsatta ändar av skolan där deras sovsalar hade varit. Vera visste att hon kunde gå igenom deras plan, hon hoppades bara att Wilhem skulle göra det också.

"V." Henry sprang för att komma ikapp henne när hon leddes till sin sovsal. "Vad pågår?"

"Ingenting." sa hon i gengäld och gick in när han väntade i ryggen där Alexander gick med honom strax efter. Skolan tycktes delas mellan att vara utanför Wilhelms dörr och utanför Veras.

"Var ska vi börja först?" hennes livvakt frågade när de gick in i klassrummet.

Vera stod still. "Jag tänker inte."

Vakten erbjöd henne ett leende. "Princess Vera, snälla. Det är beställningar från din mamma."

Veras ögon skiftade mot dörren. "Tänk om jag inte går?"

"Tja, jag måste ta bort dig." hon informerade henne med ett sorgligt utseende. "Vilket, jag vill inte göra."

Vera satte sig på sin säng och grep in i huvudgaveln. "Fortsätt."

Hennes vakt suckade. "Snälla du?"

"Jag lämnar inte skolan. Jag har inte gjort någonting. "Hon var ledsen. Hon gillade inte nödvändigtvis skolan, men det var bättre än hemma. Här hade hon sina vänner, sina pojkvänner, hon hade ett liv utanför att bara vara prinsessa och att behöva vara perfekt för sin mamma. Om hon aldrig skulle komma tillbaka skulle det tas bort härifrån.

Livvakt försökte vara mild mot henne först och dra på henne. Vera var dock stark. Hon blev stark efter hur lätt det var för Erik att lyfta sin sista termin och lägga henne i sin bil, just nu var en så liknande situation men det hade inte korsat hennes sinne. Hennes muskeluppbyggnad kom till hands och hon höll fast vid sängramen. "Släpp, prinsessa!"

"Du släpper mig!" skrek hon tillbaka, hennes underkropp blev ryckt när sängen rörde sig med henne. Dörröppningen stoppade dock den. Veras händer började krampa upp hur hårt hon grep i brädet, hennes höftben skadade av att ha dragits på så hårt. "Släpp mig! Släpp mig! Låt mig gå!"

Ett humöranfall, hon var känd för dem. Hennes fot sparkade livvakt i ansiktet och släppte henne när Vera kröp på sängen och stannade kvar i den. Kvinnan höll sin blodiga näsa. "Mycket bra, jag ringer din mamma."

"Bra." Vera låg på sängen med ryggen vänd. Hon försökte hålla det tillsammans, men situationen gjorde henne känslomässig. Hon tänkte inte gråta, men hon kändes som att stänga helt. Vakten var borta i fem minuter innan han återvände där Vera lägger exakt samma sak.

"Kronprinsessan." hon hälsade henne. "Det verkar som om kronprinsen har gjort en affär med drottningen. Du har fått tillstånd att stanna."

Så allt detta för absolut ingenting.

"Vill du hjälpa till att ställa in igen?" frågade hon henne.

"Nej." Vera knäppte med ryggen vänd. "Gå bara ut."

Hon stängde dörren och lämnade Vera där, hennes säng sköt upp mot dörrkarmen medan hon lät hjärtslaget börja gå ner. Erik var bättre på att trösta henne när dåliga saker hände, förolämpade henne i processen, men fortfarande tröstade henne.

"Vera." Henry knackade inte ens när han öppnade dörren. "Jag hittade Alexander."

"Är du okej?" Alexander kom in i sängen först innan Henry gjorde det också, då han kunde stänga dörren när pojkarna satt med henne. "Vad hände?"

"Ingenting." förklarade hon, men det förstörda rummet och det okonventionella sättet hennes säng var mot dörren sa annars. "Lås dörren."

Henry gjorde det innan han låg bakom henne, och visste att prata om frågor som påverkade henne bara gjorde dem värre vid den tiden. Alexander var alltid ganska tyst ändå, han och Vera var mycket mer lika än hon märkte. Han tappade huvudet på Henrys ben och lade handen på Veras rygg.

"Det finns ett vapenområde här." Henry talade upp efter en sekund när Vera vände sig mot dem. "Kanske kan du lära dig."

"Att skjuta mina livvakter?" hennes ögonbryn rynkade ihop, Alexander skrattade högt av de oväntade orden.

"Nej." Henry skrattade. "Kanske hjälper det bara att bli arg. Bara ett förslag, låt mig inte vara orsaken till ett massmord."