Alexander's back was turned when he heard the door open, spinning around because he thought everyone had left by now. He blinked when he saw the blonde walk in. "Princess Vera."

"Hi." she gave a small smile, walking in and looking around. Empty shot glasses were on the table, a few dice, cards, chips, pills, yet it seemed as though he was the only one doing anything. "Everyone's gone?"

"Henry went out back to tell everyone goodbye." he nodded, putting a few more glasses in the tray. "How'd you find us?"

She gave an embarrassing smile. "Snap maps."

"Oh." Alexander gave a laugh. "I bet it was cold coming here. And in the rain?"

"I had my umbrella." she nodded, hinting at why she appeared dry when it was raining outside. "But cold, yes."

"We were gonna come see you after we left." Alexander admitted to her. "You didn't have to come all the way out here in the cold."

Vera gave a tiny smile, looking for any sight of the strawberry blonde. "I know. But I wanted to hurry up and get here before I told myself I was stupid."

"Stupid? You aren't stupid." he turned to her, setting the tray down. "Did something happen?"

"Sorta." she nodded, a gently grin across her face. She walked over to him with a clear of her throat. "So, I was thinking."

He gave a laugh. "About what."

"Like, just wondering." Vera gave a small shrug, feeling nervous, swaying her feet and looking down. "If it would be okay if I kissed you?"

Alexander's eyes widened, making her look up. His face was flushed, blinking, then he laughed. Vera gave a nervous look when he did. "Okay. Sure."

A laugh escaped her lips too. Clearing her throat, she leaned over and placed a kiss to his lips. It wasn't long, just a few seconds, and then she pulled away. Alexander laughed again, making her laugh too. "Okay."

He gave a nervous grin. "That was cool."

Vera hesitated, leaning over to kiss him again. His time it was longer, but her hands stayed placed behind her back. When they pulled back, the two looked over and saw Henry looked at them. Vera waved him over. "Come closer."

He dropped the bag he had, walking over. It was different with Henry. He wasn't shy, he wasn't so gentle like Alexander was. Vera felt like it would be okay to grab him by the face when she kissed him, and there's was hard, more forceful and sudden. When they pulled back, Vera looking over at Alexander as his eyes widened, looking between the two. She reached over, pulling him over by the shoulder. "Is it okay?"

He hand was gentle on his face. Alexander nodded. Vera looked at Henry as he grinned at her, nodding too. Vera smiled, keeping one arm around the strawberry blonde as she leaned over and kissed Alexander again. This time, it was a little more comfortable. With her hand placed on his face, but still easy, cautious. Henry took her advice, kissing Alexander the same way she had so he could get comfortable with it. Vera turned back to Henry, leaning in quickly to kiss him. Their teeth hit when they kissed, and it was clear how different she kissed both of them, how different her affection was to the other.

But it was good. They were good. She was good.

It was impossible to know what they were actually talking about on the walk back to school. The rain was light, bearable for the trio to walk. Vera held both of their hands, swinging them as they walked. Laughter fell through the sky, words and phrases that only made since to them at the time. As they made it to the back, where the dorms had been, Henry realized something. "How did everyone get in if you weren't here to let us through?"

"I left the door cracked with a key." Alexander said, going toward the window as he left Vera's hand go. As he tried to pull it upwards, it hadn't moved. "They must have shut it when they went back in."

"We could go through my room." Vera suggested.

"I can go around, it'll be okay." Alexander nodded his head, adjusting the heavy bag on his shoulders. "Just watch the window."

Vera and Henry agreed, staying back together as Alexander circled the dorms to go unlock the window for them. But he never showed. He never unlocked the window. They waited almost an hour, and there'd been no movement. Not only did the poor boy get caught outside after hours, but he also got caught with a shit ton of left over drugs in his bag. Drugs that he didn't even touch. Drugs that weren't even his.

"I mean, we have to do something." Vera ranted on to Henry the next day when word spread about Alexander, Henry coming to Vera quickly to tell her. "He wasn't even taking any."

"I know." Henry agreed, the pair sat together and speaking low. "But we can't say anything."

"Why?" Vera gave a weird look.

"V, I could be kicked out of school." Henry whispered to her. "And everyone else."

Vera nodded. "Right. Okay. But how do we help him?"

"I don't know. We're having a meeting tomorrow to talk about it, i'm pretty sure." Henry nodded from across from her, the morning sun hitting them both nicely. "August is gonna try and talk to him."

"Talk to him? To apologize for getting him into this, I hope." Vera said bitterly, her phone buzzed as she looked down it quickly.

"Is it him?" Henry asked quickly.

Vera sighed. "No, it's Felice. I need to go. Pretend everything is normal so no one thinks anything. If you can, try not to let your friends talk too much. It isn't far for something like that to spread."

"I'll get them to stay quiet." Henry nodded, accepting her kiss on the cheek before she was off to meet Felice.

•

kylie speaks

RIGHT WHEN IT WAS
GOING GOOD SMH

Alexanders rygg vände när han hörde dörren öppna och snurrade runt för att han trodde att alla hade lämnat nu. Han blinkade när han såg blondinen gå in. "Princess Vera."

"Hej." hon gav ett litet leende, gick in och tittade omkring. Tomma glasögon låg på bordet, några tärningar, kort, chips, piller, men det verkade som om han var den enda som gjorde någonting. "Alla är borta?"

"Henry gick tillbaka för att berätta för alla farväl." han nickade och satte några glasögon i brickan. "Hur hittade du oss?"

Hon gav ett pinsamt leende. "Snap maps."

"Åh." Alexander skrattade. "Jag slår vad om att det var kallt att komma hit. Och i regnet?"

"Jag hade mitt paraply." nickade hon och antydde varför hon verkade torr när det regnade utanför. "Men kallt, ja."

"Vi skulle träffa dig efter att vi åkte." Alexander medgav för henne. "Du behövde inte komma hit i kylan."

Vera gav ett litet leende och letade efter alla syn på jordgubbblondinen. "Jag vet. Men jag ville skynda mig och komma hit innan jag sa till mig själv att jag var dum."

"Dum? Du är inte dum. "Han vände sig mot henne och satte ner facket. "Händde något?"

"Sorta." nickade hon, ett glis försiktigt över ansiktet. Hon gick över till honom med en klar hals. "Så jag tänkte."

Han skrattade. "Om vad."

"Som bara undrar." Vera gav en liten axel, kände sig nervös, svängde fötterna och tittade ner. "Om det skulle vara okej om jag kysste dig?"

Alexanders ögon breddades och fick henne att titta upp. Hans ansikte spolades, blinkade, sedan skrattade han. Vera såg nervös ut när han gjorde det. "Okej. Säker."

Ett skratt undkom också hennes läppar. Hon rensade över halsen och lutade sig och placerade en kyss på läpparna. Det var inte långt, bara några sekunder, och sedan drog hon sig bort. Alexander skrattade igen och fick henne att skratta också. "Okej."

Han gav ett nervöst flin. "Det var coolt."

Vera tvekade och lutade sig för att kyssa honom igen. Hans tid var längre, men hennes händer stannade kvar bakom ryggen. När de drog tillbaka såg de två över och såg Henry tittade på dem. Vera vinkade över honom. "Kom närmare."

Han tappade väskan han hade och gick över. Det var annorlunda med Henry. Han var inte blyg, han var inte så mild som Alexander var. Vera kände att det skulle vara okej att ta honom i ansiktet när hon kysste honom, och det var svårt, mer kraftfullt och plötsligt. När de drog tillbaka såg Vera över Alexander när hans ögon breddades och tittade mellan de två. Hon räckte över och drog honom vid axeln. "Är det okej?"

Han handen var mild mot ansiktet. Alexander nickade. Vera tittade på Henry när han grinade till henne och nickade också. Vera log och höll en arm runt jordgubbblondinen när hon lutade sig och kysste Alexander igen. Den här gången var det lite bekvämare. Med handen placerad i ansiktet, men ändå lätt, försiktig. Henry tog hennes råd och kysste Alexander på samma sätt som hon hade så att han kunde bli bekväm med det. Vera vände sig tillbaka till Henry och lutade sig snabbt in för att kyssa honom. Deras tänder träffade när de kysste, och det var tydligt hur annorlunda hon kysste båda, hur annorlunda hennes tillgivenhet var för den andra.

Men det var bra. De var bra. Hon var bra.

Det var omöjligt att veta vad de faktiskt pratade om på promenad tillbaka till skolan. Regnet var lätt, uthärdligt för trioen att gå. Vera höll båda händerna och svängde dem när de gick. Skratt föll genom himlen, ord och fraser som bara gjorde sedan dem vid den tiden. När de kom fram till ryggen, där sovsalarna hade varit, insåg Henry något. "Hur kom alla in om du inte var här för att släppa oss igenom?"

"Jag lämnade dörren knäckt med en nyckel." Alexander sa och gick mot fönstret när han lämnade Veras hand. När han försökte dra den uppåt hade den inte rört sig. "De måste ha stängt det när de gick in igen."

"Vi kunde gå igenom mitt rum." Vera föreslog.

"Jag kan gå runt, det kommer att vara okej." Alexander nickade med huvudet och justerade den tunga påsen på axlarna. "Se bara på fönstret."

Vera och Henry gick med på att hålla sig tillbaka tillsammans när Alexander kretsade sovsalarna för att låsa upp fönstret för dem. Men han visade aldrig. Han låste aldrig upp fönstret. De väntade nästan en timme, och det hade inte varit någon rörelse. Inte bara fångades den stackars pojken utanför efter timmar, utan han fastnade också med en massa kvar droger i väskan. Läkemedel som han inte ens rörde. Läkemedel som inte ens var hans.

"Jag menar, vi måste göra något." Vera gick vidare till Henry nästa dag när ordet spriddes om Alexander, Henry kom snabbt till Vera för att berätta för henne. "Han tog inte ens någon."

"Jag vet." Henry gick med på att paret satt tillsammans och talade lågt. "Men vi kan inte säga någonting."

"Varför?" Vera såg en konstig look.

"V, jag kunde kastas ut från skolan." Henry viskade till henne. "Och alla andra."

Vera nickade. "Höger. Okej. Men hur hjälper vi honom?"

"Jag vet inte. Vi håller ett möte imorgon för att prata om det, jag är ganska säker." Henry nickade från henne, morgonsolen slog dem båda snyggt. "Augusti kommer att försöka prata med honom."

"Prata med honom? För att be om ursäkt för att få honom till detta hoppas jag." Vera sa bittert, hennes telefon surrade när hon såg ner den snabbt.

"Är det honom?" frågade Henry snabbt.

Vera suckade. "Nej, det är Felice. Jag måste gå. Låtsas att allt är normalt så att ingen tänker någonting. Om du kan, försök att inte låta dina vänner prata för mycket. Det är inte långt för något sådant att spridas."

"Jag får dem att hålla sig tyst." Henry nickade och accepterade sin kyss på kinden innan hon skulle träffa Felice.