iv. 𝐘𝐞𝐚𝐡, 𝐭𝐡𝐚𝐭'𝐬 𝐭𝐡𝐞 𝐞𝐧𝐭𝐢𝐫𝐞 𝐩𝐨𝐢𝐧𝐭
"Have you made friends?" Willie asked his sister as they sat in class together the next day.
"Felice." Vera shrugged. "Have you?"
"Felice." he agreed, mimicking her shrug.
"So you all agree that murder is at the top of the list, followed by child abuse and rape." their teacher speaking from the board had the pair looking forward again. "But if we put less sensitive issues against each other, then what?"
A boy in a blue and white shirt rose his hand. "Walter?"
"Well, regarding tax evasion, you've earned a lot of money and at least contribute it to society by creating new jobs and so on." the boy answered, Vera twisted the hem of her dress, biting at the inside of her mouth but stopped immediately when Felice gave her a smile.
"Okay. Stella?" the teacher called on the pretty blonde girl from the back.
"Well, Welfare scammers give nothing back. They just take, so that's worse." Stella commented with a raise of her eyebrows.
Vera gave a snort before she realized what she was doing. "Yeah, that's the entire point."
All eyes had turned to her. Willie squeezed the bridge of his nose, knowing they weren't suppose to talk about anything series like this. Especially not on their first day.
"Princess Vera, would you like to add something?" their teacher suggested with a nod of her head. Vera had told her she could just call her by her name at the beginning of class, but that's beyond what she was thinking about right now.
The blonde spun in her chair to face Stella in the back. "The entire point of welfare is to support families and people who can't do it themselves. Why would they give back something that they don't have, the entire point as to why they need help in the first place."
"The scammers, I meant." Stella reddened in the face, her very first conversation with the princess, who she'd wanted to talk to this entire time, clearly had gotten under her skin.
"So what do you suggest then? It just stops because there happens to be scammers out there? Then people starve or die from diseases, that they could get sick from not having housing, and then can't get the healthcare they need. Does that sound better to you?"
Stella stared at her.
Vera shrugged. "Just wondering your thoughts on that part."
"I have something to say." Henry spoke up quickly before it could get awkward. When Vera turned back in her seat, Willie nudged her leg, giving her a knowing look but a minor grin was on his face. "If you were to lower the taxes, companies wouldn't have had to move their business abroad. Like, take my dads estate for example. They struggle to make ends meet because of the high taxes."
Simon, who Vera only knew the name of because she'd heard the girl next to him say it, gave a laugh after Henry finished talking. The attention was on him now as their teacher looked is way. "Simon, do you want to share something with the rest of the class?"
"It's such a weird question. Why is it called "evasion" for taxes, but "scam" for welfare?" Simon spoke up, a hint of disbelief and matter of fact in his tone all at once. "It's alright that rich people cheat, but when poor people do it, it's messed up. For rich people, it's not even called welfare. It's called deduction."
He then spun around, like Vera had to Stella only moments before, to look at Henry. "Like your dad. How much of EU subsidies does he-"
"And what the fuck does your dad do?" Henry got defensive quickly before Simon could finish what he was saying.
"Mind your language, please!" the teacher cut in quickly.
"Well, we all know who this countries biggest welfare receivers are." Simon spoke a second later, his eyes looking in Willie and Vera's direction, eyeing them up and down.
"Simon!" their teacher cut in. Vera sat up straighter, pulling her eyes away from him and back to the board.
"I'm sorry." a new voice rung on the way to lunch, Vera turned backwards to see who it had belonged to. The girl from class, the one next to Simon the entire time. "For what my brother said in class."
Vera blinked. "I hadn't realized he was your brother."
She gave a single nod.
"It's okay, I didn't mean to offend him with everything I said." Vera said honestly, moving over to the side so they weren't stood right in the doorway of everyone walking in. "It wasn't my place to talk on the matter anyways."
"Yes." she said back, brutally honest, which took Vera by surprise. "Still, you weren't wrong, and he shouldn't have said it in class."
Vera gave her a half grin. "Are you coming in for lunch?"
"I usually go eat in the stables." she said back, a blink to her droopy, but lovely, eyes. "Goodbye."
Vera liked that she didn't act the way everyone else did, how unbothered she was by Vera being the princess. "I didn't catch your name."
She turned back around with a weird look. "You didn't ask."
Vera wanted to laugh. "What's your name?"
"Sara." she said back, leaving without so much as a turn in Vera's direction again.
•
kylie speaks
GUESS WHO WE GET TO
SEE FINALLY INTERACT
TOGETHER NEXT CHAPTER
Har du fått vänner?"Frågade Willie sin syster när de satt i klassen nästa dag.
"Felice."Vera ryckte upp. "Har du?"
"Felice."han gick med och efterliknade hennes axel.
"Så ni är alla överens om att mord är högst upp på listan, följt av övergrepp och våldtäkt mot barn."Dessa lärare som talade från styrelsen fick paret att se fram emot igen. "Men om vi lägger mindre känsliga frågor mot varandra, vad gör då?"
En pojke i en blå och vit skjorta steg handen. "Walter?"
"Tja, när det gäller skatteundandragande har du tjänat mycket pengar och åtminstone bidragit till samhället genom att skapa nya jobb och så vidare."svarade pojken, Vera vred nederkanten av sin klänning och biter på insidan av munnen men slutade omedelbart när Felice gav henne ett leende.
"Okej. Stella?"läraren uppmanade den vackra blonda flickan bakifrån.
"Tja, välfärdssvindelare ger ingenting tillbaka. De tar bara, så det är värre."Stella kommenterade med en höjning av ögonbrynen.
Vera gav en snort innan hon insåg vad hon gjorde. "Ja, det är hela poängen."
Alla ögon hade vänt sig till henne. Willie pressade näsbron och visste att de inte skulle anta att prata om något sådant. Särskilt inte på deras första dag.
"Princess Vera, vill du lägga till något?"föreslog deras lärare med ett nick i huvudet. Vera hade sagt till henne att hon bara kunde ringa henne med sitt namn i början av klassen, men det är utöver vad hon tänkte på just nu.
Blondinen snurrade i stolen för att möta Stella i ryggen. "Hela poängen med välfärd är att stödja familjer och människor som inte kan göra det själva. Varför skulle de ge tillbaka något som de inte har, hela poängen till varför de behöver hjälp i första hand."
"Fuskarna, menade jag."Stella rödnade i ansiktet, hennes allra första konversation med prinsessan, som hon ville prata med hela denna tid, hade tydligt kommit under hennes hud.
"Så vad föreslår du då? Det slutar bara för att det råkar finnas svindlare där ute? Sedan svälter eller dör människor av sjukdomar, att de kan bli sjuka av att inte ha bostäder och sedan inte kan få den sjukvård de behöver. Låter det bättre för dig?"
Stella stirrade på henne.
Vera ryckte upp. "Undrar bara dina tankar om den delen."
"Jag har något att säga."Henry talade snabbt innan det kunde bli besvärligt. När Vera vände sig tillbaka i sitt säte, knuffade Willie benet och gav henne en kännande blick men ett mindre flin var i ansiktet. "Om du skulle sänka skatterna skulle företag inte behöva flytta sin verksamhet utomlands. Liksom, ta min pappas gods till exempel. De kämpar för att få slut på mötet på grund av de höga skatterna."
Simon, som Vera bara visste namnet på för att hon hade hört flickan bredvid honom säga det, skrattade efter att Henry slutade prata. Uppmärksamheten var på honom nu när deras lärare såg ut är vägen. "Simon, vill du dela något med resten av klassen?"
"Det är en så konstig fråga. Varför kallas det "undvikelse" för skatter, men "bedrägeri" för välfärd?"Simon talade upp, en antydan till vantro och faktiskt i sin ton på en gång. "Det är okej att rika människor fuskar, men när fattiga människor gör det är det trasslat. För rika människor kallas det inte ens välfärd. Det kallas avdrag."
Han snurrade sedan runt, som Vera var tvungen att Stella bara några ögonblick innan för att titta på Henry. "Som din pappa. Hur mycket av EU-subventioner gör han- "
"Och vad fan gör din pappa?"Henry blev defensiv snabbt innan Simon kunde avsluta det han sa.
"Tänk på ditt språk, snälla!"läraren skar snabbt in.
"Tja, vi vet alla vem de här ländernas största välfärdsmottagare är."Simon talade en sekund senare, med ögonen tittade i Willie och Veras riktning och tittade på dem upp och ner.
"Simon!"deras lärare skar in. Vera satt upp rakare och drog ögonen bort från honom och tillbaka till brädet.
"Jag är ledsen."en ny röst som gick på väg till lunch, Vera vände sig bakåt för att se vem den hade tillhört. Flickan från klassen, den bredvid Simon hela tiden. "För vad min bror sa i klassen."
Vera blinkade. "Jag hade inte insett att han var din bror."
Hon gav en enda nick.
"Det är okej, jag tänkte inte kränka honom med allt jag sa."Vera sa ärligt och flyttade över till sidan så att de inte stod precis vid dörren till alla som gick in. "Det var inte min plats att prata i frågan ändå."
"Ja."sa hon tillbaka, brutalt ärlig, vilket förvånade Vera. "Fortfarande hade du inte fel, och han borde inte ha sagt det i klassen."
Vera gav henne ett halvt flin. "Kommer du in till lunch?"
"Jag brukar äta i stallen."sa hon tillbaka, en blinkning till hennes droppiga, men vackra ögon. "Adjö."
Vera gillade att hon inte agerade som alla andra gjorde, hur obotlig hon var genom att Vera var prinsessan. "Jag fick inte ditt namn."
Hon vände sig tillbaka med ett konstigt utseende. "Du frågade inte."
Vera ville skratta. "Vad heter du?"
"Sara."sa hon tillbaka och lämnade utan så mycket som en vändning i Veras riktning igen.
Bạn đang đọc truyện trên: AzTruyen.Top