The knock on Vera's door the next morning was what woke her up. Her head pressed into the pillow, eyes hidden behind the silky sleeping mask after discovering that Hillerska curtains were very thin. Vera hoped whoever it was would leave her be, she'd had an alarm set for when she was to get up, and it was yet to go off yet. "Princess Vera, are you still in there?"

She didn't recognize the voice, but it was clear it had belonged to a girl. Vera crawled from her bed, nearly tripping over the unpacked bags around her. Pulling the door open, she stood before a beautiful, dressed Felice. Vera became embarrassed at how she looked compared to Felice, who's hair fell down her shoulders perfectly and lips were painted in a deep rose color.

"I'm sorry." Vera apologize, ducking behind the door.

"No worries, I just wanted to see how you had been settling in." Felice smiled at her, Vera encouraged her to come in before anyone else had the chance to see her.

"Oh, nicely. Thank you." Vera nodded her head, shutting the door quickly. "Has school already started?"

"Not for another two hours." Felice said back. "But I read in that article you did for Veckans Affärer that you get up at four each morning to prepare for the day, so I knew you'd be awake."

Vera gave a chuckle under her breath as she went to the small closet. "That's only partly true."

She turned back to Felice, seeing her stood with her hands tied. Vera nodded to her bed. "You can sit down if you want to."

Felice smiled. "So, you don't wake up that early?"

"Well, only when my mother wakes me. Sometimes she lets me sleep until a reasonable time." Vera answered her honestly, grabbing the white button up from the back shelf. "I didn't see you at dinner last night."

"Oh, I wasn't hungry." Felice shook her head. "How's Hileska so far, for you? All the girls in the dorms said how nice you were to them."

Vera threw a knowing look over her shoulder. "Felice."

She gave a shy grin. "Okay, maybe they didn't necessarily say that."

Vera laughed, pulling herself into the closet more to hide Felice the embarrassment of seeing her change. "It's not too bad so far. I miss my old school though."

"Oh, i'm sure you miss Axel." Felice spoke from outside, still on Vera's bed. "I wish to have a relationship like the two of you one day. He really loves you. Do you suppose you'll marry?"

Vera smiled as she buttoned the button up, pulling the pants on before walking out with a flushed expression. "I hope so."

"He must like being apart of the royal family." Felice spoke, attempting for it to come out as casual conversation. "It must be so welcoming."

"He fits in better then I do." Vera nodded her head, pulling the orange sweater vest on over the button up. "Have you met Axel?"

"Oh, no, we only follow each other." Felice smiled, watching mesmerized by Vera as she sat down at the mirror and pulled her hair from the updo she had before falling asleep. "It's sweet how much he post with you."

"He is sweet." Vera smiled slightly at the thought, running a brush through the blonde hair. After bleaching it, her hair fell out more often then it use to, but not to the extent of where you could see her balding, only when the hair balls formed everywhere when she ran a brush through her hair. "Thank you for stopping by."

Vera felt slightly embarrassed about putting on all her makeup infront of someone.

"Oh, no worries, I figured you could use a friend to walk to class with." Felice smiled at her. Vera knew her heart was in the right place, or so she thought so, but she did feel embarrassed. The blonde gave a tight lipped smile through the mirror. "I'm sure you miss your house, don't you? It seems so lovely."

Truth way, her house was what she missed least being here.

Vera rubbed her face of a moisturizer. "It isn't much different here. I didn't expect to have a private room."

"Well, of course. You are the princess." Felice said, trying to not make it look obvious when she saw the green liquid Vera was putting under her eyes. She did think Vera looked differently when she woke up then she usually did, but from a girl herself, she knew the struggle of waking up and looking like she rolled out of a dumpster. Felice stared when she saw Vera put little patches on the pimples above her eyebrow, her chin, and the few scattered across her cheek.

Vera saw her stare. "Will you tell anyone?"

Felice met her eye quickly before forcing a quick smile. "Nothing to tell."

Vera had to smile at her. "My mother says they draw too much attention away from my face."

"I don't think so." Felice spoke back honestly. She didn't even really realize Vera's pimples until she began covering them up with patches, green, red, and then a concealer that matched her skin perfectly. "Do your brother have to do that too? Erik's skin was glowing yesterday."

"No, she doesn't tell them to." Vera said, dabbing the concealer in perfectly. This was the part she was embarrassed for Felice to be here for. While from a small distance, they looked completely covered, but up close like Vera had been, she could still see the discoloration under her eyes and the small bumps under the makeup. Her heart raced, thinking of her mother, hearing her voice.

"It's only for the princess, then?" Felice asked her. Vera didn't answer her at first, completely focused on her skin. "Or a mother thing?"

Vera then looked back at her, a small tilt of her head as a knowing look went across her eyes. "It's different when you're a girl."

Felice gave a small frown. "My mother is like that, too. But different."

"Different?" Vera asked, searching for the highlight she'd have to blend for four minutes to appear like she had a natural, glowing skin complexion.

"Your mother, she tells you what she is thinking, doesn't she?" Felice asked with. Vera nodded. "My mother...she doesn't say it out loud. She, in a way, just implies it without actually saying it."

Vera understood. "Like how reporters do?"

"Yes, like reporters." Felice nodded her head. "You understand?"

"I do." Vera stood up, switching the flat iron on as she met Felices eye again. "Like I said, it's different when you're a girl."

Felice, for the first time, felt like someone knew what it was like for everyone to think you were perfect, unaware of what you did to get there.

•

kylie speaks

vera and felice <3

Knappen på Veras dörr nästa morgon var det som väckte henne. Hennes huvud pressade in i kudden, ögonen dolda bakom den silkeslen sovmasken efter att ha upptäckt att Hillerska gardiner var väldigt tunna. Vera hoppades vem det än skulle lämna henne vara, hon hade fått ett larm för när hon skulle stå upp, och det var ännu inte att gå av. "Princess Vera, är du fortfarande där inne?"

Hon kände inte igen rösten, men det var tydligt att det hade tillhört en tjej. Vera kröp från sin säng och snubblade nästan över de packade påsarna runt henne. När hon drog upp dörren stod hon framför en vacker, klädd Felice. Vera blev generad över hur hon såg ut jämfört med Felice, som håret föll perfekt på axlarna och läpparna målades i en djup rosfärg.

"Jag är ledsen."Vera ber om ursäkt och duckar bakom dörren.

"Inga bekymmer, jag ville bara se hur du hade bosatt dig."Felice log mot henne, Vera uppmuntrade henne att komma in innan någon annan hade chansen att träffa henne.

"Åh, snyggt. Tack."Vera nickade med huvudet och stängde dörren snabbt. "Har skolan redan börjat?"

"Inte i ytterligare två timmar."Felice sa tillbaka. "Men jag läste i den artikeln som du gjorde för Veckans Affärer att du står upp klockan fyra varje morgon för att förbereda dig för dagen, så jag visste att du skulle vara vaken."

Vera gav en skratta under hennes andetag när hon gick till den lilla garderoben. "Det är bara delvis sant."

Hon vände sig tillbaka till Felice och såg att hon stod med händerna bundna. Vera nickade till sin säng. "Du kan sitta ner om du vill."

Felice log. "Så du vaknar inte så tidigt?"

"Tja, bara när min mamma väcker mig. Ibland låter hon mig sova tills en rimlig tid."Vera svarade henne ärligt och tog tag i den vita knappen upp från den bakre hyllan. "Jag såg dig inte vid middagen i går kväll."

"Åh, jag var inte hungrig."Felice skakade på huvudet. "Hur har Hileska hittills för dig? Alla flickor i sovsalarna sa hur trevlig du var mot dem."

Vera kastade en kännande blick över axeln. "Felice."

Hon gav ett blyg grin. "Okej, de kanske inte nödvändigtvis sa det."

Vera skrattade och drog sig in i garderoben mer för att dölja Felice förlägenhet att se henne förändras. "Det är inte så illa hittills. Jag saknar dock min gamla skola."

"Åh, jag är säker på att du saknar Axel."Felice talade utanför, fortfarande på Veras säng. "Jag vill ha en relation som ni två en dag. Han älskar dig verkligen. Antar du att du gifter dig?"

Vera log när hon knäppte upp knappen och tog på sig byxorna innan hon gick ut med ett spolat uttryck. "Jag hoppas det."

"Han måste gilla att vara bortsett från kungafamiljen."Felice talade och försökte att det skulle komma ut som en avslappnad konversation. "Det måste vara så välkomnande."

"Han passar bättre än jag."Vera nickade med huvudet och drog den orange tröjavästen över knappen upp. "Har du träffat Axel?"

"Åh nej, vi följer bara varandra."Felice log och tittade på fascinerad av Vera när hon satte sig vid spegeln och drog håret från det updo hon hade innan hon somnade. "Det är söt hur mycket han publicerar med dig."

"Han är söt."Vera log något vid tanken och körde en borste genom det blonda håret. Efter att ha blekat det föll håret ut oftare än det brukade, men inte i den utsträckning där du kunde se hennes balding, bara när hårbollarna bildades överallt när hon sprang en borste genom håret. "Tack för att du stannade förbi."

Vera kände sig lite generad över att ha tagit på sig all sin smink framför någon.

"Åh, inga bekymmer, jag tänkte att du kunde använda en vän att gå till klassen med."Felice log mot henne. Vera visste att hennes hjärta var på rätt plats, eller så trodde hon det, men hon kände sig generad. Blondinen gav ett tätt lippat leende genom spegeln. "Jag är säker på att du saknar ditt hus, eller hur?? Det verkar så härligt."

Sanningen, hennes hus var vad hon missade minst att vara här.

Vera gnuggade ansiktet på en fuktighetskräm. "Det är inte mycket annorlunda här. Jag förväntade mig inte ha ett privat rum."

"Naturligtvis. Du är prinsessan."Felice sa och försökte inte få det att se uppenbart ut när hon såg den gröna vätskan Vera satte under ögonen. Hon trodde att Vera såg annorlunda ut när hon vaknade då hon vanligtvis gjorde det, men från en tjej själv visste hon kampen om att vakna upp och se ut som om hon rullade ut ur en dumpster. Felice stirrade när hon såg Vera lägga små lappar på finnarna ovanför ögonbrynet, hakan och de få spridda över hennes kind.

Vera såg henne stirra. "Kommer du att berätta för någon?"

Felice mötte ögat snabbt innan hon tvingade ett snabbt leende. "Inget att berätta."

Vera var tvungen att le mot henne. "Min mamma säger att de drar för mycket uppmärksamhet från mitt ansikte."

"Jag tror inte det."Felice talade ärligt tillbaka. Hon insåg inte ens Veras finnar förrän hon började täcka dem med lappar, grönt, rött och sedan en concealer som matchade hennes hud perfekt. "Måste din bror göra det också? Eriks hud glödde igår."

"Nej, hon berättar inte för dem."sade Vera och dabbade concealern perfekt. Det här var den del hon blev generad för att Felice skulle vara här för. Medan de såg helt täckta ut, men på nära håll som Vera hade varit, kunde hon fortfarande se missfärgningen under ögonen och de små stöten under sminket. Hennes hjärta tävlade, tänkte på sin mamma och hörde hennes röst.

"Det är bara för prinsessan, då?"Frågade Felice henne. Vera svarade henne inte först, helt fokuserad på hennes hud. "Eller en mamma sak?"

Vera såg sedan tillbaka på henne, en liten lutning av hennes huvud när en kännande blick gick över hennes ögon. "Det är annorlunda när du är en tjej."

Felice gav en liten rynka. "Min mamma är så också. Men annorlunda."

"Olika?"Frågade Vera och letade efter höjdpunkten som hon skulle behöva blanda i fyra minuter för att se ut som om hon hade en naturlig, glödande hud hud hud.

"Din mamma, hon berättar vad hon tänker, eller hur??"Frågade Felice med. Vera nickade. "Min mamma... Hon säger det inte högt. Hon på ett sätt bara antyder det utan att faktiskt säga det."

Vera förstod. "Som hur reportrar gör det?"

"Ja, som reportrar."Felice nickade med huvudet. "Du förstår?"

"Jag gör."Vera stod upp och slog på det platta järnet när hon träffade Felices öga igen. "Som jag sa, det är annorlunda när du är en tjej."

Felice kände för första gången som att någon visste hur det var för alla att tro att du var perfekt, omedveten om vad du gjorde för att komma dit.

•

kylie talar

vera och felice <3