Jag satt inne på rektorns kontor och väntade på att min guide skulle anlända. Hej! Mitt namn är Mia och jag bytte just skola. Jag rymde nämligen hemifrån, och jag ångar INGENTING!  Varför? Jo för att mina föräldrar är missbrukare och jag stod inte ut där hemma. Förhoppningsvis är saker bättre här..

Rektorn sa med gäll röst "Det här är David och han får visa dig runt i stan, så gå nu och kolla runt". Jag vände mig om mot David och sträckte ut handen. Han tvekade innan han skakade den försiktigt som om han inte var van vid att skaka hand. "Ok, så du kan väl visa mig runt." Sa jag och kände mig genast dum, fast David bara rodnade och nickade. Han ledde mig ut genom ytterdörren och började visa mig runt. Jag märkte att han haltade fast sa inget, det har jag ju inget med att göra. Ingen av oss sa så mycket under rundturen förutom "Ok" "Det här är ---" "Mhm". Även om han verkade riktigt blyg och inte sa så mycket var han ändå väldigt söt. Han har mörkbrunt hår och gröna ögon samt en hop med fräknar på näsan, och hans röst är bara så vacker! Jag slår vad om att jag rodnade varenda gång han tittade på mig, fast han rodnade ju också iochförsig. När vi kom fram till en park sa jag, "Vi kan väl träffas har någon gång?". Då vände han sig om och rodnande medans hans sa "öh, jo..Det kan vi väl." Efter det så sa han att det inte var någon ide att gå tillbaka till skolan och började gå hemåt. Det var ju trist att han bara gick hem sådär fast jag kände mig nöjd med mig själv, för första gången någonsin hade jag fått med en söt kille med mig till parken för att träffas och umgås.

Där hemma retade alla mig för att jag var blyg och aldrig sa något fast nu har jag bytt skola och jag kommer minsann inte vara blyg nu igen! Jag tittade ned i mobilen och såg att klockan redan var två, så David hade rätt med att det inte var någon ide med att gå tillbaka till skolan. Långsamt tog jag mig framåt mot hotellet som David visat under rundturen, och några hundra har jag ju så det får bli där jag bor.